Kristina Elliots blogg

Astra Zeneca, Pharmacia, GE, ABB, Saab - är nedläggningar till vår fördel eller nackdel

2012-02-02T12:50:00.000-08:00

Ja vi svenskar fostrades att med hjälp av våra storföretag bli anställda. Även forskare, och nu har 1200 anställda idag fått besked om att Astra Zeneca ska lägga ner forskningen också i Södertälje. Lund har de ju redan demonterat!

Vi var flera som sa från början....De kommer inte gå. Den svenska forskningen kommer åderlåtas för att sedan läggas ner. Tja...

Med lite insyn på insidan av AstraZeneca synes inte problemen bara vara brist på resultat vad gäller forskning utan också brist på ledarnas förmåga att leda forskning?? Vad vet jag? Så här säger en: "Det är inte fel på våra molekyler. Det är inte fel på våran kompetensnivå. Men när man framfört sina synpunkter på ett ganska osvenskt sätt blir man så förbannad att man hellre slutar. Problemet är inte vad vi kan utan ledarskapet". Så sa en avhoppad global forskningsledare från företaget.

Med fel ledarskap får man inte göra sitt jobb. Är det något som forskare fullständigt Ogillar, så är det chefer som inte respekterar deras kompetens. De kanske leder möten kring stora forskningsprogram utan att i grunden förstå metodiken och pga det hoppar över viktiga steg. Utan de stegen blir det inga resultat. Är det bara en myt att Losec lades ner flera gånger och forskades vidare på i smyg? Kanske?

Chefen kanske tänker att de ska följa övergripande inriktning och beslut. Cheferna tycker säkert att de uppför sig illojalt? Men då har inte cheferna tänkt på att forskarna inte känner sin lojalitet främst till dem utan till sin forskning. Sverige har en delamedsigkultur. Jag berättar alla mina hemlisar så berättar du dina så blir vi starkare tillsammans. Vi skapar ett förtroende tillsammans. Ett handslag är ett handslag. Om du sviker mig så jobbar jag aldrig mer med dig. Vi inser kanske inte alltid att vi är i förhandling och att vi ska ha ett och annat ess i rockärmen. Delad kunskap är dubbel kunskap, precis som kärlek. Så ska det vara! Det är det som varit vår styrka!

Därför vore det så fantastiskt bra om de som nu sagts upp snabbt kunde köpa ut sina gamla labb och fortsätta forska. Söka patent som förhoppningsvis stora företag kan köpa ut för dyra pengar. De borde ha rätt bra koll på vart Astra ligger.

Vi kanske tänker om 4 år att det var positivt och kreativt med nedläggningen av forskningen både i Lund och Södertälje?

Är det bara jag som upplever att det har blivit regel att köpa upp vårt knowhow och sedan åderlåta oss på det för att sen flytta det någon annanstans i världen. Är det bara jag som blir frustrerad. Eller är vi bara hemmablinda och tycker att vi är jättebra!? För det kan knappast ha med löneläget att göra.

För att vara forskare till själ och hjärta brinner man inte för pengar. Man brinner för att få finna de genombrytande upptäkterna för någon som behöver dem. Man hoppas, precis som arkeologen att man ska hitta en skatt, en guldring eller något unikt!

Ärligt talat så sitter de som forskar inte uppe hela nätterna för att få en kickback på en performance plan eller aktie. Man gör det för att man älskar att vara nyfiken och vill se resultat och säkert till viss del har ett självplågande disciplindrag. Man vill skapa en bättre värld. Så säger de i alla fall. Stor respekt till dem!

Neurovetenskap är något vi ligger i världsklass på. Vi (då menar jag Sverige) är i världsklass när det gäller musikpsykologi och har fått Nobelpriset för upptäkter Arvidsson gjorde. Å nu ska man lägga det på virtuella forskningscentra där vi är med på ett hörn. Nej, är det någon mer än jag som tycker vi ska ha större ambition än så!?

Ska alla forskare, gå samman och försöka lämna anställdarollen och bli entreprenörer?

Det är säkert så att 1200 medarbetare inte är alla forskare i världsklass och många hittar säkert nya jobb. Men den klicken som verkligen är top of the line släpp loss alla idéer som finns och spring fortare än de där stora kolloserna med fel ledarskap (förutsatt att min insider hade rätt om det bristande ledarskapet). Bradson! Snälla kom med ditt ledarskap - ta det som ett uppdrag och se vad ledarskap egentligen betyder. Det måste ju gå att ha bra ledarskap även i stora kolloser?

Jag har fått förmånen att vara nära ett stort väldigt framgångsrikt företag inom Gruvnäringen (Atlas Copco). Medarbetarna vittnar om att framgången nog ligger just i ledarskapet. Du får! Du ska komma med idéer! Ansvaret ligger långt ut.

SAS - var det Jannes ledarskap som gjorde det. Eller raserade han det långsamt? Percy? Han var faktiskt också en populär ledare innan alla skriverier kom. Han gav till och med kommunerna och rikspolisen "T50" för att halvera liggtider för handläggning av ärenden. Vi har haft ett 7-helsikes ledarskap i Sverige. Nu måste vi vakna till.

Ett nytt ledarutvecklingsämne för oss svenskar är att sluta vara så blyga i de internationella företagen. Inte bara släppa och let go av kompetens som vi byggt upp under århundraden. Ångturbiner som just flyttat till Tyskland utan att någon vrålat särskilt högt. Batterikunskap, teknik, spel, it, osv. Det kommer från att vi är ett fritt land med positivt ledarskap. När det blandas med kvävande missförstånd mellan olika kulturer där en säger att de kan allt medan en säger att de har mycket att lära (fast jo jag är ju i världsklass, men...jo jo..nja, jag vet inte...ödmjuk...)

Så till förslagslådan:

Kurs för svenska ledare att bli internationellt tuffa!

Kurs för forskare att bli entreprenörer! Mindset! och att bli tuffa och våga ta fighten!

Kurs för ledare och chefer att leda specialister och forskare.

Kanske kurs också för forskare att leda.

Carl Bennet eller Bradson kan komma och köpa hela forskarklustret och sopa banan.

KI får 1 miljard ytterligare om året till forkning.

AstraZeneca blir experter på forskning när det gäller att gå från småskaligt till storskaligt. Behåller forskarna som är fokuserade på det...om de nu lyckas få ut något mer läkemedel.

Sverige blir läkemedelsindustrins Kina - med proffsiga, säkrade processer i världsklass.

Ja...Så fick jag det sagt! Eller är det bara jag som retar mig på vår mesiga attityd. "Tja...nu blir det Länsstyrelsen och arbetsförmedlingen och ...ja det är ju katastrof för oss....."

Nej! Drafta en ledare och kör på!!

(Förresten - var det någon som hörde Reinfelt idag slänga en känga till Sossarna "som inte tagit någon av de över 120 folkvalda till sin partiledare". Det var rätt saftig kritik mot hela demokratins grund. Han var inte intresserad av att ändra grundprinciper i hur vi väljer till riksdagen för ett konkurrerande partis problem med ledarskap. Kanske hade det i ett annat land blivit klassat som kuppförsök? Hur tänkte VU?)

Vem vill bli ledare? Ja! INTE jag!

2012-01-24T13:16:00.000-08:00

Alla har vi våra analyser kring vad som hände och gick fel för ledarskapet i socialdemokraterna. Vilka ledarmissar gjorde Håkan Julholt? Vi som jobbar med ledarskap i olika former kan säkert lära oss. Sen har de flesta av oss inte sett det hela i närbild bakom kulisserna, men vi kan ana. Jag tänker lite högt här...

Sossarna säger att de inte kan välja en ledare på kort tid genom demokratiska processer. Varför då? Jag har i alla fall 2012 i min kalender. De verkar jobba stelbent och gammaldags...Med e-förvaltningar med 24-timmars förvaltningar, med processer som kan rösta fram en låt på en kväll inom Europa så ter det sig lite märkligt att sossarna inte lyckas.

Låt oss titta lite på ledaren själv? Finns det några klassiska misstag han gör? Är de flera stycken?

Glömde han våga visa svagheter? Visade Håkan Juholt någonsin några svagheter? Njae. Kanske inte tillräckligt mycket så att vi alla skulle fått empati. Svaghet i redovisning av kvitton är ju inget som drar folk direkt. Kanske skulle han berättat om en svår barndom, en depression eller plockat någon annan svaghet, kanske ett missfall eller en abort? Vi vill ledas av människor som har svagheter, som är människor - men det gäller att ha rätt svaghet. Det är helt horribelt att det ska behövas, men tänk efter - Mona Sahlin fick missfall sent - fick empati, Birgitta J Hedberg samma sak, Göran Persson fick en depression, det finns många exempel...

Är det viktigt att "ta dö på dem som kan ta dö på dig"? Juholt kämpade på och vågade inte ta Nitches råd att ta bort dem som vill åt hans plats och välja en lojal grupp. För många starka var kvar runt omkring. Göran Persson skickade ju sina fiender till långt bort i stan. Men så fick det konsekvenser som vi ser idag.

Stämmer mediatipset att inte plocka inte hem journalister för när dig - för de kommer släpa dig i dyngan? I början hittade vi Håkan både och Schulman mfl show. Där skulle han kanske inte varit? Han skulle inte pratat om sin mustasch och skojjat. Han skulle hållts inlåst och läst på. Han var faktiskt mycket populär i början, även om vi verkar ha glömt det.

Missade han staben? Se till att ha en kompetens stab som göra analyserna så du kan rabbla argument i sömnen. Staben borde bytas ut, eller så definierades inte rätt frågor. Reinfelt har ju Anders Borg och han i sin tur har säkert ett helt kinppe med analytiker. Det är oerhört viktigt för en ledare oavsett om du är i näringslivet eller partiledare att ha koll på siffrorna. Är du ingen siffernisse själv, så se till att skaffa dig en rolig presentation med korrekta siffror från någon som kan träna upp dig.

Hade sossarna ett bristande Hi Potental program? Har de en oförmåga att se talanger? För att odla ledarskap krävs mod hos sittande ledning och också specifika program för att odla fram dem. Är det inte Göran Perssons dåliga ledarförsörjning som nu kommer med full kraft?

Är det inte förlegat med system där man ska spela ointresserad så kanske någon hör av sig? I osunda företagskulturer tar man inga intitiativ utan väntar på att bli uppbjuden? Öppna rekryteringar förekommer inte utan ledningen väljer ut dem de litar på. Det gäller att du har en vakande hand som tittar ner på dig. Gissa hur snopna människor som väntar blir när deras beskyddare plötsligt avsätts eller byter jobb. Då mullrar det långt ner i hierarkierna. Bättre är att ha rätt man på rätt plats hela tiden och plocka intresserade människor. Du måste själv vilja framåt och själv ha ett driv. Inte vara taktiker som de "hemliga" systemen kräver.

Är det livsviktigt att lyssna på omvärlden? Med en döv och omvärldsfrånvänd ledning blir det en livsfarlig väg att gå för organisationen de leder oavsett vilken organisation det är. Oftast så hittar de inga talanger internt. Ingen verkar helhjärtat engagerad och känna ett kall för att axla rollen som företrädare vågar ingen uttala utan det ska man bli tillfrågad om. Man söker inte själv utan sitter fint och väntar på att bli uppringd. Rätt omodernt. För ett parti i kris utan ledare verkar det mest självklara för alla inom tidigare ledningsfunktioner och i nuvarande ledning att spela cool och inte vilja ta på sig ett ledaransvar och blankt säga nej. Det kanske bara är jag som tycker det är konstigt att inte någon i ledande funktioner är beredd att ta på sig rollen. Vad gör man då i ledarfunktionerna? Hur kan man lita på ett företag eller ett parti där alla i ledningen nekar att ta på sig ett ansvar när det blåser? Ingen vill ta på sig ansvar utan så fort det blåser till har ingen några kommentarer och alla är jättenöjda med sina nuvarande jobb.

Är det någon mer än jag som tycker det känns märkligt med sådan missmatch mellan omvärlden och ledningsfunktionens sätt att kommunicera utåt till oss?

Kan det vara så att sättet att välja sina talanger och ledare blir indirekt organisationens fall? Företag som odlar rätt ledarskap sägs vara framtidens vinnare. Gäller samma för partier?

Att urvalsprocesser och odling av ledarskap är så viktigt det visste vi.

Diktaturer rasar, val av ledare behöver ske genom mer involvering. Det är rätt intressant att fundera på. Hur kan man finna snabba och effektivare metoder för odling av ledarskap och långsiktiga satsningar på ledare som sedan får uppdragen genom en öppnare och demokratiskare process.

Är det viktigt? Och varför är det viktigt? Och hur tacklar alla urvalsexperter analysen? Inte ska det behöva ske genom aftonbladets röstningsbarometrar? Eller?

God Jul och Gott nytt år!

2011-12-20T14:10:00.000-08:00

Ja. Det blir kanske sista inlägget och bilderna för i år. Vi drar till Kuba dottern och jag...Många tankar om ledarskap för barn finns i mitt huvud just nu. Men frågan är om de någonsin kan komma ner på papper. Här är i alla fall ett par bilder som signalerar....Hopp! &....och kanske vi kommer hem med en bok. Barn är klokare än en bok! Dans och värme! Det är vad vi behöver nu! Julen...

Tja har den utvecklats? Kan den bli innovativ? Den spelande sonen har för första gången blivit först i familjen med alla sina julklappar. Livet och vi människor utvecklas hela tiden. Förra året fick vi ett kuvert med ett papper där det stod KÄRLEK! Det var fint att få och den finns kvar.

Det visar sig i en undersökning att vi och särskilt unga människor skänker mer pengar till välgörenhet än någonsin. Det finns hopp och det behövs! En annan undersökning visar också att vi faktiskt blir lyckligare av att ge än att få...och ni får aldrig några källor. Jag ska önska mig ett litet litet anteckningsblock så jag kan föra ner alla källor jag hittar. Det är ju faktiskt mer intressant då. Men inga nyårlöften ännu...

Å att få famlljen Elliot att vara på samma ställe och samsas om intressen - tja varför inte dela glädjen i vardagen. Disken, tvätten, baken, stöken...det kanske är där lyckan finns.

"GOD JUL till er alla och må V-tecken spridas för alla generationer, alla färger, män och kvinnor, alla människor spridda över världen!"

GOTT NYTT ÅR!

2012 har sannolikt mycket HOPP...i alla former! volter, misty och skruvar och på känslomässiga, digitala, mentala och själsliga plan!

Spännande att besöka Knowledge Centre av olika slag - Dreamhack och Katrineholm

2011-11-30T04:28:00.000-08:00

Knowledgecentre ett - DREAMHACK

Dreamhack är stället för datanörden. Den speltokiga och lugna personen. Har noterat att i år har morgonrockarna bytts ut till OnePiece. Lite synd tycker jag. I framtiden kommer vi se fler och fler spelcoacher på nätet. De "streamar" sina spel och går igenom taktik och strategier. Något som man tydligen måste passa tiden till...Men i skolan blomstrar de blå skrivhäftena fortfarande och det finns ingen riktig förståelse för att ställen där, Cisco, Telia, alla spelleverantörer, KTH, Försvaret och till och med Jönköpings Bibliotek finns, är ställen för utveckling och lärande. I baksätet hördes gapflabb i alla fall när vi tog oss in på området och jag får ur mig: "Vi är bara mammor. Om mig själv och väninnan som ju är IT-chef i en större kommun och jag själv konsultar inom området e-learning och blended learning. Men i sammanhang som Dreamhack - då blev det mamma som jag var. Hörde från kön bakom "Mina föräldrar skulle aldrig ta sig hit eller hjälpa mig. De fattar ingenting". Är det så? Jag försöker i alla fall...

Knowledgecentre två - Katrineholm

Ett annat knowledgecentre är Plåtslagarskolan i Katrineholm. Där jobbar man för fulla muggar att skilla nya plåtslagare. "Alla har jobb som kommer hit. Utbildningen är gratis, men efter den tar det ytterligare år att bli duktig", säger en av lärarna.

Mission för mig är att utveckla skillsprogram för plåtslagare. Precis som inom teatern sker det mesta genom att träna, göra, öva färdigheterna. Idag är skolan så sen med valen, vilket gör att år av skillsträning går förlorad. Tidigare fick de som började vid 15 år åratal av hantverk i fingrarna. Det är som att spela skalor på piano. De behöver sitta i kroppen i några år för att man ska bli professionell. 10 000 timmar har forskningen kommit fram till, för att bli riktigt bra på vad än man håller på med. Nu gäller det att disponera lärandet för dessa 10000 timmar på bästa sätt.

Genom att sätta alla våra ungdomar i skolbänken med böcker och texter missar de saker som skillar dem, eller utvecklar färdigheterna som jag borde säga. Men att vara skillad är något som unga människor förstår bättre. Inom medicin har man arbetat många år med film, bilder och röntgen för att föra över kunskap.

På vissa arbetsplatser förbjuder byggbolagen plåtslagarmedarbetare att använda mobiler på arbetsplatsen. Sen undrar de varför ingen väljer plåtslageriyrket...

Hmmmm. Vad kan det vara..? Gamla människor som inte förstår sig på kompetensöverföring? En bild och filmsekvens säger mer än 1000 ord. Kloka, professionella och tänkande byggnadsarbetare använder film, foto i jobbet. I grund och botten handlar det om förtroende för andra människors förmåga. Har du valt rätt medarbetare behöver du inte oroa dig, men om valen sker på andra sätt...ja då kommer oron krypande och ditt jobb kommer mer handla om att göra fel och reparera och att kontrollera den inkompetenta medarbetaren.

En vanlig syn på kompetens är att den som är duktig specialist är mindre bra på att chefa. Tänk om det vore så bra. Oftast är det samma människor som är bra på precis allt. Det finns de kirurger som är duktiga på att operera, leda andra, lära upp andra, projektleda, skapa entusiasm osv och ibland kan de till och med spela en hel fuga på orgel. De plåtslagare som är duktiga i yrket har ofta haft en duktig mästare, som också var duktiga på själva hantverket och projektledningen och lärandet. Det är intressant att följa hur urval och matchning av mäster och lärling går till inom spelvärlden, inom byggnadsvärlden, inom kirurgskrået, gymnastik, projektledning, fotboll, filmindustrin, tennis och näringslivet. Hur blir man utvald? Är den rättvis? Finns diskriminering? Är den professionell?

Det finns en tro att man inte behöver vara så intelligent när man väljer yrket plåtslagare. Läraren på skolan vittnar om missförståndet. Är det något man måste vara, så är det duktig i matte, vinklar, se helheter och ha en god förmåga i problemlösning. Ofta är taken snea, ritning saknas, plåt kan man bara vika en gång och inget tak är det andra likt.

Vissa yrken eller hobbies går i arv. Ibland är det bra...ibland är det riktigt dåligt ur ett branschperspektiv eller affärsperspektiv.

I äkta knowledgecentre söker den kunskapstörstiga efter ny kunskap av sig själv. Den behöver den bästa mästaren och rätt verktyg. Då når man världsklass i stort sätt vad som helst. För dem som är på väg dit behövs tydliga vägar och delbeskrivningar, (contruct and deconstruct och contruct igen av lärdigits) som behöver tränas för att sen sättas ihop i något större komplext. Det är ingen slump att vi i lilla Sverige lyckats med detta så bra.

Hade vi varit mer auktoritetsbundna där chefen, skolan, myndigheten är den som kommer med idéerna och talar om hur de ska implementeras, hade mycket sett annorlunda ut, tror jag. Jag har haft förmånen att kryssa omkring mellan företag med olika företagskultur och tänk de som är vassa på världsmarknaden skiljer markant på när man styr enligt en mall och när reflektion och involvering sker. En tydlighet finns kring vad medarbetaren ska bidra med.

Under en tid konsultade jag ledningen i ett spelbolag som levererar spelplattformar till kommersiella spel på nätet. Ingen programmerare kände egentligen till helheten, men alla jobbade i samma "klump". Inom en avancerad logistikverksamhet ser det likadant ut. Man måste förlita sig på att varje del klarar sin leverans. Den högsta chefen måste lita på de andra. Det är nog så världen ser ut idag.

Då får knowledge centra, torget, ledarskapet och möten en viktig betydelse.

Vad är ledarskap i Skandinavien eller finns ett skandinaviskt ledarskap?? Fish Culture please!

2011-11-08T12:37:00.000-08:00

Sitter och förbereder en utbildning i interkulturellt ledarskap - affärsliv och ledarskap i Sverige, Norge, Danmark och Finland. När jag kom till Nordea tyckte jag det var konstigt att man överhuvudtaget talade om att jobba lokalt eller nordiskt. För mig borde det varit lokalt eller koncerngemensamt eller globalt. Det berodde lite på hur man definierade sig som företag. Många, många, många roliga och jobbiga turer har jag varit med om som management och ledarutvecklingskonsult i...tja det börjar bli över 17 år nu...

Det viktigaste är nog att förstå hur lite man förstår...Det är en bra början. Jag gick en coachkurs i Danmark 2006. Idén var att lära sig både danska och coaching samtidigt. Jag vet inte om det var en så strålande idé, då jag ibland inte förstod ett dugg vad den jag coachade pratade om. Särskilt inte på telefon. Men jag upptäckte efter ett tag med all tydlighet att i coaching behöver inte JAG förstå utan det är den jag coachar som måste förstå. Jag blev expert på att hitta de där frågorna man måste ha när man tappat tråden. "Nu har du pratat runtomkring en liten stund....är det något som slår dig som du inte tänkt på tidigare..är det något du vill plocka med dig.....påverkar det sättet du ser på målet?..."

Då tyckte jag som många andra att det var ganska jobbigt att vara i samma företagskultur som många danskar. Inte med personerna man kände, men med sättet de jobbade på, hur ledarskapet var, hur sent de ville leverera...eller snarare hur mycket kontroll vi svenskar ville ha. Eller var det jag? Nåväl...mitt coachområde jag ville utveckla var att förstå den danska kulturen. Vem kunde inte bli en bättre lärare än en dansk.

Efter och innan det har jag jobbat med många olika företagskulturer och nationaliteter. Gjort bort mig genom att bjuda på fläsk på personalfesten när jag vet att vi har muslimer och mycket mer.

Visst är det konstigt hur olika vi människor uppfattar olika kulturer. Själv blir man ju ganska hemmablind eller som jag läste i MiL-kollegan Inger Dræbys bok CI - Cultural Intelligence att man slår på autopiloten i den egna kulturen.

Ja kulturchocker har vi ju inte bara mellan olika länder - det kan ju också vara mellan liten och stor stad, mellan litet och stort företag, mellan kvinnor och mäns föreställningar om varandra, mellan barn och vuxna osv.

Det blir inte här jag avslöjar hur vi är i de olika Scandinaviska länderna. Jag vill ju kalibrera med min kund först.

Imorgon ska jag luncha med min bror som är diplomat i Kina. Han har förståss varit djupt involverad i Saabaffären och fått komma i kontakt med både rysk, svensk, kinesisk och nu på slutet amerikansk kultur. Det ska bli spännande om jag nu får höra något vilket jag aldrig brukar få. Men mycket har ju kunnat läsas om i tidningar. Hur mycket tålamod och pengar finns det att ha ett företag stå stilla. Ska staten gå in...knappast.

Lugn och fin...Det gäller att hålla andan och gå ner på basnivåerna när amerikanarna på sluttampen inte vill gå med på att konkurrenterna har samma plattform som dem. Andas djupt, var kulturintelligent.

När det kommer till ledarskap och business då är det inte så lätt längre.

Det kanske är som med min nya dator...Jag sitter nämligen här med min gamla för varenda sak jag ska göra med den nya kräver uppdatering. Det är ju jobbigt. "Precis som med killar" som en kompis kommenterade på FB, då jag beklagade över mitt nya datorköp på följande sätt. "Sitter med min gamla dator fast jag skaffat en ny som jag längtat efter. Men så fort jag börjar pilla på den längtar jag tillbaka till den gamla eftersom allt behöver uppdateras och jäklas med hela tiden".

Vad är väl en plattform? Kanske SAAB är värt mer att sälja av bit för bit så det blir som i Västerås efter ABBs sönderfall? Eller är det en dum idé? Men Kina och Sverige brukar ju funka, men USA?? Varför är det så svårt? Straffar det dem i längden? Tur att jag bara ska prata om Scandinavian Intercultural Communication....som om det skulle vara så givet.

Det finns lika många extroverta finnar som svenskar - faktiskt! Återkommer om vad vi kom fram till. Nu slår jag på min cultural autopilot...Go natt!....nej förresten lite Fish Philosofy innan...bara för att jag fick dåligt samvete för amerikanarna och fick lite Nordeanostalgi och hoppas att det inte hänger för mycket läpp nu. Nu har Fish Philosophy hållt på i 10 år. What if more...

http://youtu.be/iGwo67vCh4U

Hösten är här - dags att ställa om klockan och tända ljus och säga Happy höstlov och trick or treat

2011-10-28T12:36:00.000-07:00

Då var det dags att ställa tillbaka trädgårdsmöbler och klockan. Har inte förstått poängen med att ställa om klockan 2 ggr om året - varelse det behövs eller inte. Det är väl ingen idé att streta emot, utan bara tacka och ta emot en timmes längre sömn på morgonen. Det skulle bara behövas till imorgon då det bär iväg till Gävle för gympaläger.

Har suttit ner och gått igenom stegen för att bli skillad plåtslagare. Nu är det bara att byta övningar och fokusera på hur man blir skillad gymnast. Det är fantastiskt många likheter och för en pedagog är det ju intressant att röra sig mellan olika ämnen för att se hur man bygger upp skillsen eller förmågan som jag borde använda som ord. Jag återkommer i ämnet - nu måste jag packa väskan!

I dessa lägen....vad gör man? Jo goooglar!

A skill is the learned capacity to carry out pre-determined results often with the minimum outlay of time, energy, or both. Skills can often be divided into domain-general and domain-specific skills. For example, in the domain of work, some general skills would include time management, teamwork and leadership, self motivation and others, whereas domain-specific skills would be useful only for a certain job. Skill usually requires certain environmental stimuli and situations to assess the level of skill being shown and used.

Happy höstlov! Trick or treat!

Vet inte riktigt vad jag ska välja - tror det blir trick! :-)

RIP Steve Jobs - Å första SM i E-sport går av stapeln i helgen

2011-10-06T07:27:00.000-07:00

Det finns en del människor som fastnar extra mycket. Steve Jobs är en av dem som jag tror många beundrar och inspireras av. Eller hur?

2005 höll han ett tal för en hel drös studenter, och som han själv uttrycker, så har han aldrig varit så nära "graduation" som då - eftersom han var en dropout. Han tyckte att universitetsstudier var slöseri på hans fattiga arbetarföräldrars lön och besparingar.

Längst ner kommer en länk till hans tal till dem. Jag fastnade för några saker:

Han beskriver livet som punkter (dots) och det är inte förrän efteråt vi har förmågan att se hur de hänger ihop. Du måste lita på "the dots" även om de leder dig av vägen, för det är inte förrän efteråt som du kan se "the connection". Även saker som kan verka negativa kan vara det bästa som hänt. Han tog upp ett exempel. Att få sparken var det bästa som hade hänt honom. Det gav honom tid att fundera. När han funderat klart kom han fram till att han hade hållt på med något som han älskade och han fortfarande var kär, men avvisad. På nytt blev han en nybörjare, och det var bra.

Vad gör man då om man är Steve Jobs? I hans kläder så startar han naturligtvis nya företag, bla Pixar som idag är världens mest framgånsrika animationsföretag....och ett av hans företag blir sen uppköpt av Apple igen. Back in place.

Vill inte du precis som jag förstå - vad det är exakt han gör när han lyckas göra sina idéer till verklighet. Att få saker att växa. Veta hur han ser på andra? Hur han ser på sig själv?

Så här säger han: Om du lever varje dag som om den vore den sista kommer du absolut får rätt en dag. Om vaknar för många dagar i rad och känner att du inför varje dag inte vill göra det du ska, ifall den vore din sista dag i livet. Då behöver du göra något åt din situation.

Wow! Lätt för honom att säga - tänker vi. Det verkar inte spela någon roll vad han tar för sig. Allt är kul! Följ det du älskar. I ditt hjärta vet du vad du ska göra. När du har hittat hem så vet du att det är det du ska ägna dig åt. (Har jag inte bloggat om How finding your element changes everything? - Låter lika...)

Men inför döden är vi alla lika? Är det inte så?

Han delar också med sig till oss att det har varit dagar för honom också då livet slagit honom i huvudet som en tegelsten.

Då säger han så här:

"Sometimes life hit you with a brick in the head"....

"Don´t loose faith"......"Stay hungry! Stay foolish!"

För några år sedan var jag på Dreamhack och där kämpade de för att spel ska bli rumsrent och accepteras som en sport. Nu 2011 har de lyckats nå en bit på vägen. Kanske när Nationalarenan är klar - så kan SM och VM i Wow gå där? Spännande att följa människor som inte ger upp. Telia - dax att köpa igen...

Å länken om du vill se själv.

http://www.youtube.com/watch?v=D1R-jKKp3NA

Å en om att våga ifrågasätts sin chef och stå fast vi övertygelsen om att börja med kundens behov och inte tekniken.

http://youtu.be/FF-tKLISfPE

I gympa krävs mod och hur övervinns rädslan?

2011-09-22T00:03:00.001-07:00

Har haft anledning att fundera på begreppen Rädsla och Mod. Vision och Hopp.

I gymnastiken där vi tränar svåra, läskiga volter handlar det mycket om att bygga bort rädsla. Man delar upp övningar så att de stegvis lär sig att kontrollera varje moment.

Från sin egen skolgång minns många redskapsgymnastik med ett minne där gymnastikläraren satte upp en bock i mitten av salen så skulle alla hoppa över den. De som haft möjlighet att träna innan klarade sig bra, medan de som fick en hög bock framför sig för första gången blev rädda och klarade inte uppgiften och kanske inte ens vågade prova för att de inte fick möjligheten pga av dålig pedagogik.

När en gymnast ska våga göra något de inte gjort tidigare gäller det att både peppa och skapa förtroende hos gymnasten, oftast för sig själv. "Du kan", "Jag finns här och säkerhetspassar, om ditt hopp behöver". Men vi ställer aldrig upp bockar och förväntar oss att alla ska hoppa över utan att ha delat upp övningen i små bitar, eller finnas där som support. Contruct och deconstruct - särdela och sedan sätta ihop övningen och säkerhetspassa. Träning, träning, träning till det sitter i muskelminnet. Att berätta för någon hur den ska göra är inte rätta verktyget. Instruktioner är det svåraste vi har, brukar vi lärare säga. Det kräver översättning från ord till kropp och handling och ger heller inte input till de sinnen som behövs. Grundövningar, grundövningar, grundövningar i alla dess former ger resultat.

Det finns många tillfällen att fundera kring begreppen mod och rädsla som är motsatspar. Jag googlade på orden och hittade rätt finurliga definitioner på Wikipedia.

Rädsla

"Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi.
Rädsla är ett fenomen från en beteendemodifikation, men fenomenet kan förklaras utan att rädsla kopplas till det. Att helt enkelt avvisa sin rädsla får ofta inte avsedd effekt. Man kan lära sig att bli rädd för saker, och detta är kopplat till det emotionella centret i hjärnan. Rädsla är en fundamental instinkt med koppling till neuronerna i amygdala i hjärnan.
Hos människor aktiveras rädslan av den sympatiska nervsystemet (Flykt eller slagsmål hjärnan) då hon oftast möter en överlägsen fiende. Det parasympatiska nervsystemet stimulerar då binjuremärgen att släppa ut adrenalin i kroppen så att hon kan springa snabbare än annars. Om det skulle misslyckas, som t.ex hon blir tillfångatagen och kan inte fly, så kan rädslan omvandlas till ilska så att hon kan försvara sig och ändå överleva". (Wikipedia)

Mod

"Mod är en personlig egenskap. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.
Man brukar skilja på fysiskt och moraliskt mod. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.
Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering. Se även civilkurage." (Wikipedia)

Själv är jag nog mer rädd än modig, men ibland kanske man uppfattas som modig. Men det kanske har med risken att göra. Jag har ägnat många tankar kring hopp, vision och rädsla, men inte mod annat än inom gymnastik.

Till vardags måste framtidstro och visionen vara starkare än den dagliga rädslan, i alla fall hos mig. Det kanske är en egenskap? Att se möjligheter? Att vara kreativ? Att ha kul? Att ha mod?

Det är väl därför det är så fantastiskt att träna barn i gymnastik. Det gäller att få dem att se förbi rädslan, det jobbiga och svåra och skapa visionen om att klara av det. Du behöver modet! Att inte blunda för det som är svårt eller problem, utan att hitta ett förhållningssätt till att övervinna dem. Gymnasterna är inte bara tränarens redskap/material som ska lyda in i en mall.

Är det så att vi ibland glömmer att det är en person som behöver hjälp att växa? Att det inte bara är en övning som ska utföras korrekt? Att vägen till slutmålet behöver definieras och brytas ner i steg? Att deltagarna också måste få glänsa, skratta, bidra, fråga, säga emot, busa och komma med idéer. Ofta står tränaren för mallen när det gäller upplägg inom gymnastiken. (Och en helt ny kultur är på väg in i skate och freerideskidåkning, men deras pedagogik som är helt annorlunda får bli ett annat blogginlägg).

Och visst är det härligt när det lyckas. På resan behöver vi alla positiv feedback för att må bra.

Negativ ger inte mycket utveckling - det vet pedagoger oftast? Negativ feedback ska helt undvikas - det ger en känsla av brist på kontroll, det skapar stress, det ger i förlängningen dålig självkänsla och ökar på rädslan i värsta fall skapar den sjukdomar så som annorexi, depression, hjärt- & kärlsjukdomar eller psykisk ohälsa.

Barn är som öppna böcker och de måste hanteras varsamt, men med krav. Deras egen sändningstid är inte så lång på ett träningspass - "Inget kafferep", brukar jag säga till dem. Men självklart ska jag tillsammans med föräldrar ge möjlighet till "kafferepande" utanför. Det är ju där man bygger upp grupp och teamkänslan.

Lediga samtal och i lek? Vad har det med träning att göra?

Kanske mer än vi överhuvudtaget kan förstå!?

Är det okej att ha flera yrken samtidigt? En trend?

2011-09-20T12:39:00.000-07:00

Fick just ett exemplar av Holger Wästlunds nya bok "Bli inredare - Så skapar du din drömkarriär steg för steg. Visste du att det finns över 11 miljoner svenska sajter om inredning och över 64 miljoner på engelska? Men hur blir man en inredare...?

Ja här kommer många svar och konkreta tips.

Det mest spännande tycker jag med Holger är att han har så många strängar på sin lyra. Han har varit börsVD och samtidigt levt ett liv i det fördolda som trollkarl. Han har hjälpt arbetslösa till jobb, undervisat barn, varit chef för specialfastigheter där bla Kumlaanstalten ingår. Får man vara det och samtidigt vara trollkarl?

En ny chef som tidigare har ett förflutet som punkbandmedlem fick massmedial uppmärksamhet. Får man ha varit det? På sidan 36 i boken skriver Holger:

"Många har flera jobb. Jag går ibland in på en blogg som heter Kristina Elliots blogg. I sin programförklaring säger hon att hon bla skiver om psykologi, kommunikation, varumärke, HR, självstyrt lärande, kostnadseffektiva utvecklingsmetoder, event, teater och musik.... Det är tydligt exempel på att många av oss idag vill utveckla oss parallellt inom flera områden samtidigt".

Det är så befriande...

Det är okej...Det är okej att ha flera saker på gång...hela tiden...okej...

Själv har jag fått höra 1000 gånger att det är ofokuserat att göra för många saker samtidigt. Holger har stått och trollat i smyg, jag har inte ens vågat nämna alla filmer jag varit med något av mina CVn, (Drottningoffret, Ikeareklam, Icareklam, Bibliotekstjuven, Sällskapsresan, Svensk Fastighets förmedlings reklamfilm, Millenium, Inkognito, Bubblan som "Sas Presschef", Dublin - en dokumentär om ensamkommande flyktingar, Älska Mig, Arne Dahl, Nobels testamente, SJ-reklam, Solsidan etc)
Och min musik tycker jag är urusel och att jag tränar tjejer i gymnastik 3 ggr i veckan kan ju i de närmaste beskrivas som en slags ADHD-diagnos. Det smyger man gärna med. Det är klart att jag inte har tid med det, men ändå klämmer jag in 7-9 timmar varje vecka (både lördag och söndag), går ledarkurser och har nåt show eller popläger för barn och nån som vill sjunga trilllar förbi huset och hoppar in framför pianot. Å ett styrelsemöte för popkollo för att få fler tjejer och spela i band, och ett litet rep med ett band för vi kanske får en spelning snart. (även om det var för länge sen nu) Å blogga på det? Å skriva? Å vara med i film?

Men vi finns...! Vi finns vi människor som tycker om att göra många saker samtidigt - som sjunger inte bara i en kör utan 3. Inget kanske blir riktigt bra, eller färdigt, men det är väl okej att få ha lite kul och roa sig vid sidan av? Eller är det att vara otrogen, eller att visa sig oseriös eller så där jobbigt "duktig" eller att vara en drömmare. Att jaga, att modella, att måla, att författa, skriva dikter, blogga, spela datorspel, sjunga, sporta, rida, mötas i föreningslivet osv. Inget av det som sker gör man själv, utan i samarbete med andra som också vill och tycker det är kul. Man hjälper varandra att bli bra!

Det här är faktiskt vila för många, många, många människor. Finns det något mer vilosamt än en filminspelning där mer än hälften av tiden handlar om förmågan att vara bra på att snacka skit och dricka kaffe?

Det finns en ordning bland intressen där vissa är mer okej att ha än andra. Golf spelar du inte för att du vill att folk ska titta på dig? Eller? Det är vad musiker och sångare får höra hela tiden. Aha - du vill uppträda och synas? Nej...faktiskt inte. Det är bara jäkligt kul.

Att göra egna dokumentärer, ja men då är du en drömmare. Det kan du ju inte försörja dig på. Jo, kanske någon säger, det beror på hur jag vill leva.

Aha! Du spelar datorspel bara för att du inte har något bättre för dig? Tidsfördriv? Nej...svarar säkert någon, faktiskt inte. Det är bara för att det är jäkligt kul.

Är kul tillräckligt bra skäl? Man ska väl vara nyttig också? Eller kan du bli inredare utan att gå någon utbildning? Kan du bara bestämma dig från en dag till en annan efter att ha läst Holgers bok. "Nu är jag inredare", och sedan sätta igång och jobba.

Ja, för jobbet kräver i mångt det samma oavsett vad du vill...

Enligt Holger krävs följande egenskaper:
1. Du bör gilla att lösa problem - även när du inte har ansvaret för att problemet blir löst?
2. Du har talang och är kreativ.
3. Du kastar dig över de sidor i en tidning som handlar om din passion?
4. Du är nyfiken på nyheter inom ditt område
5. Du är realist och kan göra avvägningar vad som är genomförbart?
6. Du gillar människor och är social och kan jobba även med "jobbiga" människor.
7. Du gillar att planera och organisera - allt från hur projekt ska tas fram till att genomföra med både budget och tidsplan.
8. Du är en doer och får saker att hända. Orkar hålla på tills projektet är verkligen är klart utan att ge upp innan mål.
9. Du har tillräcklig energi att satsa allt på din dröm och har viljan både fysiskt och psykiskt ofta krävs mycket arbetstid.
10. Du är intresserad av ekonomi, budget och lönsamhet. Vad ger lönsamhet?
11. Du gillar att sälja.
12. Du är intresserad av förhandling.

Var inte orolig skriver Holger Wästlund, om du inte har alla egenskaper - för det är sällan man har, men man kan träna upp sig och bli bättre på dem.

När jag läser listan på vad som behövs för att lyckas gäller det nästan alla yrken och är det inte just i dessa man ofta misslyckas att vara på topp. Egenskaperna är det vi letar efter när vi ska rekrytera!

På ett plåtslageri drömmer vi om självgående plåtslagare och på en bank drömmer cheferna om självgående bankers och på ett läkemedelsföretag som Astra drömmer ledningen om självgående och modiga projektledare som vågar driva fram nya läkemedel. Frågan är bara hur vi tar emot de som uppfyller listan. Det kan ju inte vara utan åsikt? Eller utan eget driv? Eller preferens om hur saker och ting ska vara. Det kräver nog att man också är bra på att samverka och ge plats åt varandra.

Många tror att det räcker med talang, eller att man kan ett område. Men ack så liten del av helheten som går åt till det. Mycket handlar om att managera sig själv och även att få andra och känna sig tip top. En inredare som stövlar in och bara tycker och vill ha betalt - njae den har nog inte många kunder. Eller någon som inte hör av sig i tid, eller kan räkna eller kräver att man dansar bara efter den personens pipa.

Kan man kanske byta ut hela bokens innehåll till så skapar du din drömkarriär - steg för steg.

Kanske framtiden har många inredare som knäcker extra på sjukhus, eller som kassabiträde eller VDar? Jag tror det. Å Holger också.

Jag vill slå ett slag för Holgers bok och uppmana många till att våga göra mer än en sak! Och det blir lite roligare här i världen! Ledare i företag idag - (som jag hör när jag pratar runt med kollegor och konsulter som jobbar i många verksamheter samtidigt) är så upptagna med att stressa fram resultat utan att passa på att ha lite nöje på vägen. Människor behöver lek, människor behöver umgås och få energi av varandra eller kanske bara sitta i en vrå och titta på en blomma och skriva en dikt en stund. Vågar man införa obligatorisk själavård på arbetstid? Jag skulle vilja det.

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd (Karin Boye).

Vilken är din väg? Eller snarare, Hur är din väg - hur känns den?

Själv har jag så många så det beror på vilken jag pratar om.

Börjar bli tant? - Är sur när vädret är fult och glad när det är sol

2011-09-13T14:13:00.000-07:00

När jag var liten tyckte jag att det var så konstigt att vuxna kunde prata så mycket om vädret. Som om det var intressant. Vem bryr sig? Tänkte jag troligen. Nu har jag blivit lika dan.

Det där med mina practical jokes här i livet har inte fungerat, inte mer än på min lilla syster. Jag fick henne att skratta. Vi HR-människor är ju annars ökända för att kunna uttrycka: "Jajjamennsan foten i kläm, och tummen upp i alla lägen". Men...

I förra blogginlägget lovade jag att redovisa hur det går att föra in humor. Här är dagens korta humorrapport i sin sammansatta form:

"Börjar bli tant, och skrattar inte åt något utan blir bara lite återhållsamt glad när solen skiner. Å ledsen när det regnar".

Det kan ta tid kanske...får återkomma? Så här är min 5-dygnsprognos...

http://www.smhi.se

Det blåser en storm och då blir jag lite rädd.

Oj vilket långt sommaruppehåll det blev - Datordetox?..som är så poppis nu för tiden

2011-08-29T14:53:00.000-07:00

Idag ska man ju datordetoxa så jag gjorde väl det också helt utan att egentligen bestämt att göra så. En nyskriven bok kanske kommer att påverka oss att släcka ner datorerna. Jag har visst haft släckt sedan i maj...? Fast på jobbet står vi inför att dela ut Ipads till alla anställda om vi nu får någon ordning på appen.

Sommaren var alldeles för kort. Har massor att catcha upp med, oträffade vänner, ofirade 40-åringar, otvättade lakan, ostädat hus, ofärdiggullade barn....helt enkelt... 2011 var året då sommaren var ofärdig när hösten kom. Sommaren då Breivik satte allt upp och ned vad gäller människors lika värde. Hur tänkte han? Vad kunde han blivit bra på istället? Hur kunde han sitta där ensam och tota ihop sina sjuka tankar? Och göra det? Breivik to commander... Måste fortfarande nypa mig i armen för att förstå att det har hänt på riktigt.

Revolutionen som förutsågs är i full blom. Det ska bli otroligt spännande att följa utvecklingen. Det gick ju ganska fort i fd östblocket när alla gamlingar sattes av. Med en kraftig majoritet av en befolkning under 20 år kan det inte bli annat än en revolution. Ibland tänker jag att det är det hela Europa nu upplever - ett generationskrig? Grekiska gamla statsanställda har lite för bra förmåner som gör att det blir unga som gör revolution. Ur demografiskt perspektiv är det inte konstigt att det sker?? Unga män som busar på gatorna på nätterna. Jag saknar dock kvinnorna, men de kanske vågar sig ut på gatorna precis som i Egypten och Tunisien.

Men nog har man tillsammans med vänninnorna själv slagit sönder en och annan lyktstolpe eller skrivit ett och annat olämpligt ord någon mörk natt...fast vi var tjejer.

Känns som det går tillbaka på nåt sätt? Är spänningarna konstanta och måste ske?

Robinson kanske kan ge svaret på hur vi utvecklar olika sätt att vara i grupp mellan tjejer och killar - ett gäng tjejer och ett gäng killar. Vi får se - nog är vi olika alltid?

Eller?

I Popkollo är vi bara tjejer, och där är de otroligt professionella! På ett plåtslageri som lägger tak på Dramaten, monterar National Arenan, bandtäcker skolbyggnaders tak och gamla omtäckningar i stan då är man också proffsig egentligen på samma sätt. Är det skillnad? Njae?

Vi kvinnor kan ju inte heller förlita oss på de gubbar vi känner när vi gör affärer. Vi får förlita oss på att det vi gör är bra.

Inte undra på att företag med jämn könsfördelning är mer lönsamma enl forskning. Jag tror inte att det är för att de är fler tjejer osv utan för att man helt enkelt är duktigare på att rekrytera.

Fast är inte vi tjejer ofta jäkligt seriösa hela tiden? ...så där på gränsen till tråkigt och duktiga? Pekar gärna på bristerna och vill förbättra och då blir karlarna så där barnsligt berörda. "Jaha tycker du inte att jag är bra nog, som jag har slitit så", som om allt handlade om dem. Nu kanske det bara var just något praktiskt man pratade om. Min man blir jätteledsen när jag säger: "Tänk om vi hade byggt färdigt huset!", som om det är han som inte är färdigbyggd?

Där behöver vi nog skärpa till oss och bli lite mer förstående och skratta mer, i alla fall jag, och inte vara så himla uppgiftsfokuserad. :-D Fast man vill ju liksom lösa problem. Vem vill inte det?

Frågan vilket man kommer och ligga och drömma tillbaka till på ålderdomshemmet sen? Det är bra att vara lite snäll ändå.

Ska hitta minst 10 skäl till att skratta om dagen. Det får bli klassiska practical jokes med dragsmällare i lådor?...

Får rapportera hur det gick sen...min humor är sisådär?

Palatset börjar växa fram Popkollo på besök

2011-05-25T15:00:00.000-07:00

Idag var vi från Popkollo på besök på Palatset. Det ska bli såååå spännande med Palatsets framväxt och att hitta någon form av gemensamma intressen inom musik ska nog gå.

Det finns hopp även för Stockholms unga människor.

Välkommen till Palatset from palatset on Vimeo.

Det är skoj när unga människor med vuxnas hjälp får fart och kan bygga något i Stockholm för framtiden, för kultur, innovation, teknik, kreativitet, musik, film och bara för att skapa mötesplats FÖR unga AV unga med vuxnas hjälp. Palatset är något som ska finnas för ALLA oavsett om man är blind, funktionshindrad eller varifrån man kommer förort eller innerstan.

Popkollo är bara för tjejer till dess vi ser att vi inte längre behövs. Musikbranschen är full av killar, och alldeles för få tjejer, och det behövs en plats att träffas på för att kunna bilda band, spela elgitarr, trummor och vara i band utan att det bara är så där grabbigt. Är det det som skiljer nutida jämställdhetskamp från tidigare - att man bestämmer sig för att göra något. Med över 5000 kvm fördelat på 9 våningar finns hopp om att man ska kunna göra en slags Incubator för unga människor. Den är i gamla riksarkivet som med hjälp av mångas insatser ska inredas med musikrum, kreativa rum, skapande matematik, film, teater och vara inspiration för skolan att hitta modeller för nöje, utveckling, inspiration, delaktighet och mångfald i vid bemärkelse.

Popkollo har läger över hela Sverige och här i Stockholm på Subtopia i Botkyrka - ett häftigt ställe där Circus Cirkör håller till sedan många år tillbaka.

Hur får de råd? Ska inte kultur och barn finansieras av staten...så där härligt kreativt statligt? Mycket pengar ena året och ingenting nästa?

Tja vi får väl se. Fund raising metodiken i Sverige är också under utveckling. Å det är spännande att följa hela uppbyggnaden, finansieringen, utvecklingen av hela stället.

Popkollo sponsras av Skandia - Idéer för livet och många fler företag. Statsbidrag är också viktig och sedan en herrans massa ideella människor som har en sak gemensam - musiken och att vi vill ha fler tjejer till musiken särskild tjejer som spelar i band och som vågar. En hel bunt människor som vill göra något åt det som ska utvecklas. Att med mångas små insatser nå stora mål (det kanske låter floskaktigt) är häftigt att vara med om. Det är en liten dröm som det börjar med. Titta in på www.palatset.se och ladda inför höstens öppnande.

Å hur fick de råd med det då....jo då...många är med och delar. Både barn, ungdomar, företag, kommunen, Investor, och titta på videon nedan hur man får över 14 miljoner kr.

Kreativitet och kollektivet är det motsatspar?

2011-04-18T14:50:00.000-07:00

Dagens grubbleri...är det okreativt att kalibrera sin metodik med andra så att resultatet blir jämt och snyggt? Vissa tror att den kreativa står i sin ensamhet och skapar själv. Det går inte att anpassa sig med andra. "Tänk, det är första gången jag hör ordet kalibrera när det gäller vår jobb".

Visst är det lite finare att vara lite egen, lite expert, kreativ duktig snabb specialist. "Stör mig inte, jag jobbar". Men sällan är det sant i verkligheten. Ofta är det istället den skickliga specialisten som anpassar sig snabbt efter moderna metoder, som är nyfiken på den nya tekniken, som sliter fram ritningarna mitt i natten och funderar på hur den och den hade löst det och som också är duktig på att lära upp andra.

Och vem vill bli opererad av en konservativ kirurg från 70-talet? Även fast själva människan - materialet - är ju det samma?

Kirurgen från 60-talet skulle säkert känna igen sig i operationssalen - I´m sure. Samma sak gäller hantverkaren. "Min farfars, far skulle känna igen sig i hur vi jobbar". Men rent ärligt, är det helt sant? Är det inte dags att uppgradera självbilden? Bli lite reflekterande och akademisk? Det är inte händerna som tänker - eller?

Skulle de kunna ställa in maskinerna?... med digital displayern? förstå att omsätta cadritningarna? Fatta hur man styr kranen på 31 meters höjd för att montera fasaden till Nationalarenan? Fatta hur laserstrålen skär plåten i fabriken? Skulle de förespråka smidda spikar a 70 kr?... eller ens kunna köra bilen till jobbet varje morgon?

Visst är det kul att tänka att man är konservativ och vill ha det på gammalt sätt? Visst matten och geometrin är rätt lika, materialen rör sig lika, och käcken funkar kanske ungefär lika? Men lite mer har hänt. E-anbud?

Uppe på Tullgarns Slottstak skulle nog våra gamla kungar känna igen sig (om de överhuvudtaget skulle sätta sin fot däruppe), precis som våra gamla plåtslagare. Men nog är det nyfikenheten och teamkänslan och lyhördheten som ändå räknas? En överlevnadsfråga för framtiden?

Alla ni som går runt och tror att hantverkare är ett släkte som är konservativa och inte utvecklas ni kanske ska ta en titt igen? Dax att uppgradera synen. Det har jag fått göra.

Förändringen tycks vara framför allt mental - både självbilden men också vilken image andra ger en. Och den verkar inte ha med varken ålder eller bakgrund att göra utan snarare skillsen. I andra branscher har man en avdelning som bedriver forskning och utveckling. Det görs också här. Finns det några som är så intresserade av sina jobb som hantverkare, elektriker, plåtslagare, driftsättare? Här hämtas det fikas, skjutsas runt, lärs upp, visas, kommer lojalt varje dag, timme efter timme, dag efter dag.

Fattig är den som inget kan, kommer jag ihåg att Kjell A Nordström sa på ett av sina spektakulära framträdanden med "Money" av Pink Floyd i öronen.

Jag kan inte annat än hålla med. Fattig är den som inget kan. Oftast gläds jag åt mycket, men ibland tycker jag att det är så tragiskt att man i skolan tittar på konstruktion, design, tillverkning och sånt som kräver fingerfärdighet som en slags lek. Kinestetisk intelligens, spatsial förmåga. Helt ok med 1000-tals tv-kockar, men ärligt hemkunskapsfröken? Hells kitchen?

Man får ha piprensare, flirtkulor och fritis när man äntligen får tid att skapa anses vara en stund för lek och rast - fast det kanske är där det största lärandet sker. Mönsterkonstruktion - i tyg, plåt, trä, utifrån matte kanske kan vara till nytta och glädje precis som statskicket i Kina, eller?

Kommer vår tid ses som medeltiden - den mörka tiden då en hel generation tappade sina skills? Säkert inte. Men häftigare teambuildning än i en plåtverkstad har inte jag varit med om. Det bankades, small i maskiner och ut kom riktiga kreationer. Kabom! Meningen med livet på jobbet - mål nummer ett - att ha kul! Och vara kreativ och ha kul är ju något man ofta gör tillsammans.

Men visst är det lite stjärnstatus att vara kreatören? Ensamma personen som skapar utan ett kollektiv? Eller är det kollektivet som gör det? Får den där ensamma innovatören ofta bekymmer? När man tittar i detalj är det nästan alltid förmågan att skapa team som är framgången. Så vill vi utvecklas. Och det är dem vi vill jobba med också.

Nätverk och fika är inte allt? - men det räcker långt om man vill ha roligt och vara lönsam?

2011-03-30T17:28:00.000-07:00

Jag gjorde ett litet tokigt experiment för rekrytering av nya medarbetare. Jag satte in en annons i mitt nätverk genom en gratishemsida. "Vill du skicka till alla dina kontakter, frågade systemet". Tja varför inte...sitta här och sortera. Det tar ju 1000 år. Ett klick så var annonsen hos alla...Jag menar verkligen hos ALLA som jag någonsin mailat sedan 2006 - hos rektorn, hos alla föräldrar i området, hos mina gamla kompisar som jag inte träffat på 5 år, hos filmproducenter som skickat manus, till en kompis som varit i Etiopien och innan dess på Sri Lanka, gamla grannen...och ungarnas dagis i förra området, en pluggkompis från tyskland som undrade "Was ist plåtslagare...Det gar bra nu?"

...Många luncher blir det och trevligt, men någon plåtslagare var det ingen som kände. Jo en som varit det tidigare och fick lust att lämna regeringskansliet för att återvända till sitt gamla kall - upp på taken.

TJa. Vi gör nya försök. En ljudlogga med Kroumata, en kampanj på radion, annonser. En dag med andra som älskar att slå på plåt och som är kreativa konstnärer. Kroumata är för den som inte visste en världsberöm slagverksensambel som mest spenderar sin tid i konserthus. Grymt trevliga! De hade gjort i ordning 3 olika ljudspottar åt oss. Vi fastnade förståss för den med plåtljudet. 20 sek med härliga kollegor som säljer in oss.

Ska det verkligen så svårt att hitta nya kollegor? De säger att det är svårare att hitta en plåtslagare än en kirurg. Dessutom måste man känna dem redan innan. Är det verkligen sant?

Ja ni som bett om att de ska komma och lämna offerter vet säkert.

Vi går i alla fall och drömmer om nya kollegor, medarbetare, trevliga, glada, duktiga, professionella, gärna tjejer för vi har en hygglig mångfald vad gäller etnisk bakgrund. Vi är sociala entreprenörer, vilket betyder att vi vill tänka långsiktigt och mänskligt.

Men några plåtisar, det fanns inte i mitt nätverk. Skulle vara intressant att prova om vi kan göra samma för våra plåtslagare, att be dem maila alla sina kontakter. De har handdatorer, fast använder de mail i sitt jobb? Med sina kollegor? Någon sa: Annonsera på Linked In, där finns de flesta. Skulle inte tro det när det gäller yrkesspecialister - varken kirurger, plåtslagare eller piloter.

Hoppas det inte är så att man måste känna en pilot för att få flyga, eller känna en kirurg för att få en operation, eller känna en plåtslagare för att rekrytera en eller få sitt kyrktorn renoverat. Eller ännu värre, att man måste känna en lärare för att barnen ska kunna få gå i skolan? För mig som tjej i musikbranschen och byggbranschen, där många är grabbar känns det jäkligt vettigt att engagera sig. För musiken är det i Popkollo som verkar för att få fler kvinnor, tjejer in i musikbranschen genom att arrangera kollo - ledarträning, personlig utveckling genom att lira i band ihop. www.popkollo.se Gå in och bli gratis medlem.

Det var väl inte helt och hållet jag som valde byggbranschen - den valde mig, och jag min chef, så fick jag medarbetare som är helt fantastiska. Det är otroligt kreativt och roligt så här långt. I byggbranschen finns en sanning att man måste känna varandra, och samtidigt är det alltid den billigaste som får uppdraget. Fast det är ju inte helt sant, förståss. Det finns delat ansvar för leveranstider med samverkan i avtal osv. Å jag håller på att lära mig...

Tja, jag tror på meningen med livet på jobbet. Tror på effektivitet, struktur, spännande utvecklande arbetsuppgifter, bra team - både på individnivå, och på företagsnivå. Alla vill ha mål och mening. Vi vet från forskning att ställer vi frågan om mål får vi högre mål från teamet, än om chefen bara sätter för andra. Om vi har en bra kommunikation mellan olika nivåer tjänar vi mer. Ju mer komplexa arbetsuppgifter ju mer är meningen (purpose, syftet) viktig för medarbetarna.

För mig är det alltid människor som gör resultatet - då måste man också vara nyfiken på vad människorna gör - varje person. Inte bara hur projekten går, om plåten kommit, om timmarna räcker, fakturan är betald osv. Vi behöver hitta det där som skapar det goda företaget utan att det blir en uppdelning mellan kultur, välgörenhet, företagande osv.

Det går att plocka med sig mycket från musik, teater, ledarutveckling och idrottpsykologi. Det kan låta så klyschigt och pretto. "Vi är varandras arbetsmiljö", "det blir inte roligare än man gör sig", "hitta flytet", "ha kul".

På Stand up, att gå ut och ha kul tillsammans och bygga lagandan hjälper och att hitta 1000 olika sätt att hitta målen och meningen på vår resa. Att alltid ha en fest eller en resa inplanerad. Att ha en ljus framtid, i stort eller smått. Att känna en känsla av tillhörighet. Det kan väl inte bara vara sportlagens och fansens hemmaplan? Fast kanske?

En konsultkollega och jag utvecklade ett koncept som vi kallade "FunTheory" vilket vi snott från forskning kring vikten av att ha kul på jobbet och effektivitet, innovation och lönsamhet (VW har gjort en massa roliga experiment som kan ses på YouTube). Lägger en av alla länkar här nedanför...

Idag är det alldeles för många som biter ihop, anstränger sig (inkl mig själv), kämpar och är lite rädda för att stå för något. När det bästa vore att bara slå sig ner och fika en stund för att bli effektiva.

Tillsammans med MiL (Management i Lund) körde vi gigantiskt organiserade fika sk "large group interventions" för att skissa fram strategier, team performance och annat. Det finns en hel "Fika-filofofi" för att utveckla verksamheter. Å tänk business slog i taket - all time high i försäljning och ingen slutade under tiden.

På Coop tog vi in stå upkomikern Janne Bylund i en kortfilm där han sökte jobb på lagret, ett myller av varor, över 1500 medarbetare som ska leverera en omsättning på 27 miljarder per år i transporterade och inköpta varor. Så kul att se honom försöka få anställning bara för att få köra truck. Var det värt filmkostnaden? Energin som han gav oss? Svårt att säga. Men vi sparade 500 miljoner och försökte ha lite kul samtidigt. Företaget gick plus för första gången på 17 år. Vi lyckades inte med allt vi gjorde, helt säkert. Det måste till en långsiktig seriös utveckling också. Men situationen blev bättre med inslag av humor och musik. Tro mig! Men det kräver mod för att hålla i. Å fika..massor av fika...

Min dotter som är världens klokaste sa här om dagen, när jag ställde frågan "Undra varför jag tycker det är så viktigt att fika?"

"Ja men mamma, det är väl inte så konstigt. Det handlar ju om att vara tillsammans..."

Hur svårt kan det vara??

På med kaffepannan!

Välkommen på lite fika!

Ibland har man inget att säga...för man har ingen aning!

2011-03-13T16:32:00.000-07:00

Ja nu har vi suttit och stirrat lite på tv, på Japan. Ibland vet man inte vad man ska säga. Igår satt jag brevid ett par grabbar i branschen på en afterski i Sälen. "Ingen fara", sa de. "De är ungf samma anläggning som Oskarshamn och Ringhals. Det är ABB Atom som har levererat..."Du vet det är så utspätt så att det löser sig fort i atmosfären. Reaktionstiden är snabb på såna grejer, ungefär som att vistas i rymden. Det tål man, fortsätter de. Å på frågan om man verkligen ska ha kärnkraft i så instabila berg svarar de förståss: "Javisst kan man ha kärnkraft i Japan och andra jordbävningsområden. Det är inga problem. Det är så inkapslat så de tränger inte ut i luften...inte någonsin."

....fast de där professorerna på strålningsskydd ser lite mer konfunderade ut. Men det kanske är deras jobb att vara bekymrade.

Är det någon mer än jag som tycker att det är konstigt att vi bygger supersystem som inte klarar sig utan el försörjning för övervakning, styrning osv.

Lika tokigt som: Varför kärnkraft när det finns elektricitet?" Ett vattentorn brevid?

Fast sannolikheten är väl så liten...Jag brukar vara positiv till teknik, men ja vette tusan. Killarna som jobbade runt på våra kärnkraftverk var för lite bekymrade. "Så fort det brinner en bil på parkeringen på ett av våra kärnkraftverk så står det något i tidningen och vi måste stänga av". Varför är det så med kärnkraft? Finns det nåt mittemellan?

Tage Danielssons underbara sannolikhetsfilosoferande...här kommer den igen!

Ett historiskt tal...say no more...

2011-02-11T15:17:00.000-08:00

Ja, första företagsrepresentanten fri - det finns hopp

2011-02-08T12:26:00.001-08:00

Om ni inte kan se den engelska texten tryck på CC. Det är intressant att det är just Googles chef som fångades in och nu släppts fri. Den som sa att nätet och kommunikationsmöjligheterna bara var lekstuga kanske kan få sig en tankeställare. Jag är ingen nätaktivist värd namnet, men dax att vakna till lite både här och där.

Grattis till friheten - nu är det bara att sträva vidare mot demokrati och företagsamhet. Om det blir demokrati i dessa länder så ska det inte enligt gammal forskning bli krig mellan dem? Inga demokratier har krigat mot varandra någonsin...

Att stänga ner internet, facebook, twitter osv är sämsta tänkbara lösningen - både internt och externt - Slår ett slag för "företag utan gränser"

2011-01-28T11:51:00.001-08:00

Jag slutar inte förvånas. Nu har man stängt ner internet i Egypten. Hela ekonomin inom turistnäringen vilar på internet och att det finns ett fungerande nät. Hur tänker de? Eller tänker de alls?

Demokrati, freedom of speech, rätten att uttrycka sina åsikter är något som vi ofta tar för givet. Människor försöker i det längsta att med sina liv som insats stå upp mot det som förtrycker. Helt sjukt att det ska behöva vara så.

Visst är det fascinerande att tänka tillbaka på den natten då det gick hål på Berlinmuren. Det var 80-talet. Det var Europa. Det var våra grannar. Det var här...

Att stänga nät, hindra åsikter, förtrycka så att det bara passar mig är inte vägen fram varken internt i företag eller ute i vida världen. Den ledare som vill stänga ner kommunikation och flöde av information lever farligt. Nu har vi ju nyligen också fått ta del av IKEAstoryn a la Josefsson. Är det någon mer än jag som blir trött på dessa repotage. Där till och med musiken och långsamma tempot på bilden som letar efter vart han bor ska skapa en känsla av hemligheter och mystik. "Man pratar inte gärna om sina grannar här". Det är en hemlig känsla som råder.

Bara för att man själv inte känner till fakta betyder det inte alltid att det är en hemlis. Det kan också vara så att jag själv inte har läst på. Janne Josefsson och alla andra rödstrumpsutbildade journalister skulle ju kunna skaffa sig ett företag och bygga upp något. Jag tycker att det enbart är skämmigt när man kastar sig på honom på väg in i bilen på ett av sina IKEA-varuhus. Självklart ska man få forska och avslöja - både kungarnas gage och IKEAs stiftelser som många av oss känt till länge.

Det finns få företag som är så transparanta som IKEA. Det kräver en modig ledare att starta och tillåta facebook, att tillåta kunderna och medarbetarna uttrycka sig, att släppa in så många studenter som gör uppsats på organisationen, att så generöst dela med sig av sina erfarenheter. Nej skärpning Josefsson! IKEAs sätt att sprida demokrati i världen är inte genom bojkott. Det är genom att gå in i länderna i tidigt stadie. Sakta men säkert hjälpa till att styra produktionen och förhållanden till mer öppna och reko system.

Ska nu alla som är i Egypten lämna och skita i att stötta dem som är där?

Nej Janne Josefsson du och dina kollegor skulle ge sig in i "journalister utan gränser" och hjälpa till att bygga upp länder där ledarna är värda att få en kritisk och på gränsen till fånigt porträtt.

Många av oss känner nog så starkt för det som IKEA byggt upp och det är medarbetarna som har fått vara med och bidragit till det. Det ska mycket till innan vi byter den bilden. Rätta mig om jag har fel. Länge leve företag och länder som vågar lyssna och utvecklas genom att vara lyhörda och i vissa människors ögon kan man inte både tjäna mycket pengar och vara en god människa. Greider tycker illa om alla människor som tillskansar sig miljarder och tycker att de är giriga...

Så många människor som fått stöd och hjälp genom "företag utan gränser".

Nej! Jag vill slå ett slag för "företag utan gränser"! Bland dem räknar jag in många internationella företag bla IKEA. Å vad tycker ni om företag som Vodaphone mfl som anpassar sig till order de får från regering när det bara i princip finns en kvar? Hmmmm...hur ska företag agera? Ska man gå med på att stänga ner eller ej? Är det ett svårt beslut???

Lite girlpower.....Titta på klippet om Tunisiska 22-åriga bloggerskan. Tjejbloggerskor kan vara av olika slag. Här är en av alla unga människor i Tunisien som vill ha en förändring.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=tunisisk_bloggerska_bidrog_till_revolutionen&videoid=1201406

Ja nu går jag över till nytt år och nytt perspektiv

2011-01-17T15:28:00.000-08:00

Nu har vi 2011. Jag bestämde mig, efter att jag vant mig vid tanken, för att växla från att jobba med HR, coachning, film, musik, teater och konsulting till att bli Vice VD i ett plåtföretag.

Men hur det nu gick till?, kanske man kan undra. Vart är den röda tråden?

Det kanske låter konstigt men jag är en sådan där som går igång lite på plåttak, tinnar och torn. Förutom tinnar och torn så är det också på gamla fönster. Man har väl någon skruv lös, eller också inte. Kommer ni ihåg Baltazars stad. De taken måste ju ha varit i plåt. Kan inte tänka mig något annat. Och nog bodde jag i metallsalen under högstadiet - men det skedde lite så där i skymundan. Och Bertil Petterson min slöjlärare lärde mig om pannkaksångor, grader och hur man formar metall. Och gissa om killarna blev sura när man fick ett bra betyg. Men de tillhörde väl ett av de få som var det från högstadiet.

Det är roligt att bygga... att bygga företag, att bygga hus att bygga människor, att bygga musik - gärna av glädje, att göra fint av sådant som har en potential. (Jag är dock inte överförtjust i min man när han går och köper en gammal jaguar när han redan har en 2CV och en Minicooper. Förstår potentialgrejen...men nu är den såld till hans bror...tillfälligt).

För ett antal år sedan fick min man och jag för oss att vi skulle bygga ett hus. Det hade inte varit en dröm på något sätt, utan något vi tänkt att vi skulle göra. Det var kanske inte så stort från början, men vi hamnade på 600 kvadratmeter till slut. Ett nytt hus i gammal stil. Det var inte planerat att vi skulle hitta en tomt, att vi skulle bygga just på Granitvägen i Viggbyholm samtidigt som vi har småbarn och var sitt företag. Men Sven var ju i princip helt ledig, jag mammaledig och ställde barnvagnen brevid golvvärmen och la golvvärme så snabbt det bara gick när bäbisen sov.

Vi hade inte mycket problem med hantverkare. Det var ganska kul när vi byggde det. Många av byggubbarna (för det är nästan bara gubbar) undrade vilka som skulle bo i huset.

"Det ska jag göra svarade min man och hon där, och pekade på mig. Båda iförda blåbyxor och fulla av entusiasm".

Mest entusiastiska var vi nog när jag stod i nuvarande vardagsrummet och skottade 10 cm is som varit snö och frusit på.

"Å här är vardagsrummet...så går man hit så kommer man in i köket...här ska vi ha tvättstugan osv"

Folk frågade förståss: "Att ni bara vågar...Att ni orkar".

Det gör man inte.

Ibland är saker som en förlossning. Man kan liksom inte ångra sig mitt i....

Hallå barnmorskan...jag vill inte nu. Kan vi ta det här senare??

Det är bara att bygga färdigt. Men visst ibland måste livet finnas också. Man får ta ett avbrott. Göra något annat. Jobba lite. Leva lite. Resa lite.

Men att bygga är nog en livsstil. Och den livsstilen hittade jag mest inom bygg och samma sak är det med riktigt bra HR-människor. De brinner för att bygga. Att skapa något.

Vem vet vad HR är förresten?? Human Resources? Personalfrågor. Hur som helst handlar det om att utveckla människor som utvecklar sig själva, varandra och företaget.

Så hur var det då att börja på nytt ställe. Ja att vara ny är ju inte så nytt. Alltid kul att upptäcka likheter och olikheter. Till min glädje hittade jag en del tränar-fånar där redan första dagen. Hur ofta hittar man en kollega som varit kampsportsinstruktör...? Kanske man gör, så även här - ett par stycken faktiskt! Men hur ofta hittar man en kollega som varit kampsportinstruktör...för blinda, tidigare?? Det gjorde jag här och vi hittade en intressant dialog på lunchen hur man instruerar blinda i kampsport och vad det har med inlärning av plåtarbete och gymnastik att göra.

Ja ni fattar - helt fantastiskt att få vara med dom.

Och hur ofta hittar man en kollega som gått på Bosön och pratar om att hörseln är selektiv? Där på lunchen och över en kopp kaffe kan vi sitta och fundera på hela systemet för inlärning från novis, lärlingsstadiet i steg, arbetssätt, verktyg, nivåer, skills knowledge transformation osv. Självklart är det inom Plåt. Vart annars?

Jo. Jag som ta mig tusen jobbat nästan överallt hittade dem också på sjukhuset i Uppsala bland hjärtkirurgerna. De gillade att fundera på hur man lär sig och hur man gör olika moment...

Fast det fattar väl alla att det är så där. Men att det var så inom plåtslageri. Det trodde inte jag. Fast jag kanske kände det på mig...och visst finns det alltid mer att göra.

Jag känner mig riktigt välkommen! Och alla ni konkurrenter inom Plåt. Här ska smidas...och byggas! Och kul ska det bli! Tack kollegor för att ni förbarmar er!

Och videon för alla lärare med trollkarlens förmåga att trollbinda barn

2010-12-20T15:28:00.001-08:00

Ja så var det länken till Holger Wästlunds trolleriskola...Jag nämnde tidigare i ett inlägg att lärare, ledare och kanske andra också kan lära av trollkarlarna!

Holger och jag var kollegor i 10 år. Vi har lärt bankers all over the world about how to länka knowledgemanagement och trollerikonster. Det är inte så långt mellan att standardisera kunskap och köra kunskapsöverföring oavsett om det gäller trolleri eller hur man gör affärer mellan olika delar i världen.

Lärarna i skolan skulle kunna anmäla sig till skolan kring hur man lyckas hålla uppmärksamheten i sin hand. Som facilitator brukar man tala om att ha eller tappa en grupp. Många lärare har permanent tappat sin grupp, många har den i sin hand och tappar den tillfälligtvis ibland. Ex när de ska ge en instruktion. Alla vi som jobbar som pedagoger behöver känna till dynamiken kring att ha eller tappa en grupp. När du väl lärt dig det kan du inte glömma det. Du kan också lära dig knep för att få tillbaka din grupp när du väl tappat den.

Det är inte så dumt att lära sig av en trollkarl. Och det glädjer mig alldeles fantastiskt mycket att Holger idag använder kunskapen! Det var en tid då han satt som hög chef då han upplevde det svårt att utnyttja hela sig och samtidigt vara seriös. Idag tror jag att människor förstår att man kan vara både seriös och ha kul. Man kan vara snygg, smart, rolig, skriva och använda lite vulgära sätt att nå ut med sitt budskap och ändå mena allvar. Det som tidigare var farligt och hemligt är det inte längre. Eller??

Jag hoppas att trolleri och konst och teater kan ta sig in på börsen så småning om...men vägen dit är närmre genom de "slutna" sällskapen än genom företagen. Där behöver man inte förklara varför, utan det står redan inskrivet i stadgarna....sedan 1600-talet. Vi kanske är fast i upplysningen?

Att skoja tillsammans mellan olika kulturer, att spela musik tillsammans, att äta en god middag, mötas, mysa och kanske slåss också om det behövs i någon organiserad kamp är inte så dumt. Kanske livsviktigt för vår kulturart? Och kanske för viktigt att bara lämna över till VDassistenten. Många ledningsgrupper och personalavdelningar vill inte ha frågan på sitt bord, och hur konstigt det än kan låta så tycker många inom eventaffären att det är märkligt hur man kan vakna så sent i processen när det gäller planering av genomförande. Ofta kan budgeten ligga på miljoner.

"Så ska vi ha något viktigt möte...där alla medarbetare träffas, de ska äta gott, bli roade, ha det bra - kan ni fixa nåt?".

"I´ll will fix you!" - en grymt bra låt! Förresten. http://www.youtube.com/watch?v=73YjnOPM324 (För inbäddade länken är begränsad på youtube).

Ah...bara jag slipper det...eller?

Underbart är att Holger trollat och skojjat med det viktigaste vi har och som definitivt är vår framtid - barnen!

Framtiden är ljus!

Ja så här svarade jag deras blogg...

2010-12-14T09:26:00.001-08:00

Ledsen killar!!! Ni har helt fel! Blev lite förgrymmad och var nära att svara på debatt artikeln. Men gjorde det i min blogg istället. Sluta slå ner på HR-människor. Jag började blogga för 2 år sedan i vredesmod för en annan artikel som pratade om HRs offermentalitet. Jag tycker inte att det stämmer något av det ni säger, möjligen att chefsvård och kundvård är viktiga. Men det är väl knappast någon nyhet.

Eftersom debatten uteblev gissade jag att man inte ha något intresse av att debattera. Nu fick jag en anledning.

Lägg bort artikeln alla ni HR-människor! Snegla framåt och fortsätt lyssna på era chefer och jobba i team...

Är det ett svenskt lynne som beskrivs. Vi är allt för tysta, timida och kanske rädda för att uttrycka oss. Jag skulle vilja ha lite mer mod i kåren. Alla dessa män från HR-världen Magnus Söderström, Jörgen Hansson, Magnus Dalsvall, Kjell Lindström - inget ont om dem, men.. where the hell are all the girls? Jag har blivit fostrad nära flera av dessa män och delar naturligtvis till viss del uppfattningen.
Fast ni glömde något viktigt i ert affärstänk: Kritisera aldrig era kunder....Självklart respekterar HR-medarbetare cheferna. Det är därför HR finns. CHEFEN ÄR HR.

Jag jobbade en gång på hjärtIVA. Där blev doktorerna också lite trötta på när en hjärtpatient kom in för 2-3 operationen utan att lägga om sin livsstil. Där har ni säkert en del av svaret. Men inte lät man bli att operera för det. Inom alla yrkeskårer förekommer ordbyte om den man servar eller finns till för - men i ett skarpt läge tvekar man aldrig att agera...Så inte heller HR-folket. Självklart törs vi ta en diskussion på en HR-avdelning. Vi säkrar vår leverans genom cheferna. Vi vill att de ska vara bra! Det är vårt jobb att göra dem outstanding!

Jag känner inte igen er beskrivning. Tack och hej! :-) Oj förlåt! Nu får man väl på skallen...

Ett toabesök senare och mycket tröttare efter Magnus och Kjells debattartikel om HR

2010-12-13T12:27:00.001-08:00

Ja, ibland läser man inte så noga vad som står i tidningarna. Jag satt väl lite för länge och läste igenom Kjell Lindströms och Magnus Dalsvalls artikel om HR och HR-chefer och kundvård och chefsvård.

JAG HÅLLER INTE MED! Och önskar att jag hade varit lite snabbare på toa och bara ögnat igenom tidningen Personal och Ledarskap som jag brukar.

Där står att HR ofta tycker att chefer inte gör sitt jobb. Det står att man inte bryr sig om chefer, osv. Ja. Nog finns det en tendens att man paktar ihop sig inom skrået och pratar lite för mycket mellan enheter. Men nog bryr man sig om chefer....kanske lite FÖR mycket ibland.

Ja. Ibland får man lust att kasta in handduken och det är väl där man befinner sig nu. Mer film, mer chef själv. Om det är så som herrarna skriver så är jag nog ingen personalmänniska när allt kommer omkring. Jag är nog mer en människa som bryr som om affärer och människor.

Tillbaka till ruta noll....och det var därför jag en gång startade denna blogg. Men debattlystnaden i kåren är noll. Man knyter näven i byxan.

Jag säger som ståupkomikern Niklas Larsson sa när han fick höra att man tagit bort roliga timmen. "Detta är förskräckligt!! Är man medveten om vad det betyder för Sverige i längden??"

Lika dumt är det av HR att sitta stilla och bara ta emot kritik. Vi lever på våra talanger i detta land. I samma lokal där vi spelade in Inkognitos bankrån satt tidigare Ericsson. Lokalerna gapade tomma!

Va fan! Här borde sitta 1000-tals indier, iranier, svenskar, mfl och programmera innovera spel och annat som vi är bra på. Reklamfilm är faktiskt en ny växande export. Nu intar filmindustrin de gamla avlagda skrämmande huskropparna från tidigare industrier. Och samtidigt sitter väl HR-tanterna och en och annan farbror och förfasas över att alla unga vill bli filmstjärnor.

Kanske det är tur?

Kanske det är precis filmstjärnor som de får jobb som idag?

Kanske de bara vill ha lite kul!?

Och jag såg till min glädje att man håller på att rekrytera en heltidsfilmare på Sandviken. De har alltid legat i fronten. Ditåt ska vi HR-människor titta. Lägg undan debattartikeln från Mangan och Kjelle... or I out of it!!

Yeah! I am probably out of it!

Ge blended learning till skolan!!

2010-12-07T14:58:00.000-08:00

Jag lyssnade på radion idag.

Ämnet var skolan och kunskap i EU. Det skickades lärare som var entusiaster ner till Bryssel för att gå kurs. Man pratade om att staten inte kan besluta om kursutbildningar för lärare. Det talades om hur svårt det är att få lärare intresserade av hur vårt statsskick ser ut idag...i gymnasieskolan...bland gymnasieelever. Man hänvisade till en undersökning som genomfördes för 3!! år sedan, och hade inte gjort någon uppföljning ännu.

Känner man till att det finns lätta metoder att samla data på nu för tiden. (Men så fort skolverket kommer med en enkät ska det vara grymt krångligt och bortfallet blir därefter). Lägg ut det på ett företag som är proffs på det! Synnovate ex.

I radioprogrammet var man besviken på att lärarlyftet inte givit mer.

Hur tänkte ni nu??

Individuella utbildningar utanför verksamheten leder oftast till att personen på sikt kommer lämna sitt jobb och göra något annat. Så lärarlyftet kan i värsta fall slussa ut ambitiösa lärare ur skolan. Jag slår säkert in helt öppna dörrar. Istället ska man genomföra utbildning för alla samtidigt kring liknande koncept. Det är billigare och ger mer. Tidigare i höstas undersökte jag skolans värld för att skapa lite läromaterial kring ledarskap och projektledning och personlighetspsykologi och gruppdynamik för barn. Jag kan bara säga att det var en resa som lärde mig mycket om hur det står till i skolan när det gäller F&U.

Hur svårt kan det vara?? Tänk om innovativa företag jobbade så långsamt med sin utveckling där man skriver in i instruktioner vad medarbetaren bör kunna. Självklart måste lärarna själva ansvara för att bygga strukturkapital och material för sin undervisning. All industri och företagande kämpar livet ur sig för att säkra metoder, arbetssätt och metodik för kunskapsöverföring. Vi skickar flygledare utomlands till Afrika för att bygga upp metoder för kunskapsöverföring. Toppenbra! De skulle också kunna skickas in i skolans värld? Inte för kärnkunskapen flygledning, utan för metoden hur man bygger kompetens.

Enligt radioprogrammet och undersökningen bedriver många lärare idag undervisning kring hur vår demokrati fungerar baserat på gammal kunskap.

Men var finns siten där man kan gå in och ladda ner ett helt undervisningspaket för genomförande? Ska vi förlita oss på Bonnier, Natur och Kultur, Liber för utveckling av läromedel.

Är inte skolan värd att ha en egen F&U avdelning eller kompetensutvecklingsenhet på koncernnivå?

Jag har själv fört långa diskussioner med skolverket om deras uppdrag. "Vi vet. Vårt uppdrag är inte att bygga material och verktyg som lärare kan använda. Det ligger på kommunerna. Vårt uppdrag är att skriva styrdokument och följa upp och kontrollera verksamheten".

Jag blir bara trött jag tänker på det. Ska vi droppa in medel på individnivå istället för att bygga material på organisationsnivå som lärare själva kan ta in i klassrummet.

Vi som jobbar med medarbetar- chefs och ledarutveckling och stöd för HR-processer brukar alltid säga: "I vissa företag är det lätt att vara bra, medan i andra är det ett liv där man ständigt får uppfinna hjulet själv".

Skolan är ett ställe som ligger ljusår efter, om nu radioprogrammet stämmer...hoppas inte det. Det är svårt att vara lärare inte för att rollen är svår utan för att stödet är så rassigt. Det gäller i alla delar. För material, för diagnos och hjälp för barn med särskilda behov, för egen utveckling, för allt! De står där själva i klassrummet och på kvällarna ska de bli experter på EU, eller kanske hinna med en kurs i Bryssel.

Det räcker inte att prata om individuella utbildningsprogram för individer, utan om man vill åstadkomma en förändring måste man jobba med strukturerna och med något så enkelt som blended learning systematiskt - med film, nätet, material, kunskapstest,övningar, färdiga koncept som gör lärarna bra. Idag ska de både följa utvecklingen, lära ut den och genomföra den enligt principen - låt 1000 blommor blomma. Kanske någon följer upp om 3 år, och sen tar det ytterligare 3 innan något görs och däremellan har vi nyval.

Det minsta som gruppen lärare i radioprogrammet kunde fått i uppdrag när de återvänt efter sin utbildning i Bryssel var att utforma utbildningen för alla andra 1000-tals lärare och på så sätt bevara kunskapen. I USA får lärare på Universitetet ledigt vart 7 år för att bara utveckla. Scheman, kursplaner är färdiga år innan. Här är det en happening eftersom man inte vet vem som ska ha kursen.

Varför har man inte heltidsarbetande konceptutvecklare? På Universitetet, på skolan, på polisen, you name it!??

Idag skickas polisfacket fram i frågor som rör verksamheten och dess utveckling. Samma gäller lärarfacken. Ska de driva utvecklingsfrågorna centralt när man inte kan ha motsvarigheten själva förrutom på politikernivå och de har ju inte full insyn på detaljnivå.

I ett annat program idag, sas att man inte heller tog hand om barn systematiskt som har psykiska problem eller diagnoser. En skolöverläkare sa att det är vecko- och månadsvisa köer för att barn ska få hjälp. Sedan börjar bollandet mellan olika enheter Sos, BuP, Skolläkare, Sköterska osv...inga egna resurser i skolan. Porque?

Varför har man inte läkare på häktena när de kan besöka oss på företagen? Då skulle man kunna skicka över de som inte hör hemma på häktet utan på ett sjukhus. Varför har man inte poliser på sjukhusen om det är problem med patienter. Måste alla kategorier vara fast i sina hus?

Jag tror inte alls att det saknas pengar. Det saknas bara fantasi och beslut för hur man ska utforma organisationen längst ner. Idéerna finns, men "tjänsten" finns inte på schemat. Och finns inte tjänsten så "saknas pengar". En kommunanställd som jobbade centralt i staden sa att man egentligen aldrig gått igenom organisationen och gjort en kompetensöversyn på vad vi kan. Vi jobbar kvar ändå. Volvo IT skulle då ta över den stadens IT. "Det är ju synd, eftersom idag är det bara några få som kan systemet ordentligt. Hur ska det då gå?" Sa den oroliga kommunalanställda.

Om vi inte gör skolan, polisen och sjukvården mer up to date sitter vi och betalar skattepengar för att bibehålla medarbetare som egentligen borde göra något annat. Får vi verkligen ut det vi ska ha av alla?

En it-chef inom en kommun sa att det är inte tvång att ha en dator för alla lärare. Jag blev förvånad. Åh! Faktiskt förbannad!

Blended learning i skolan förutsätter datorer!!

Blended learning betyder att man blandar olika former av lärande genom e-learning, film, test, nätet och katederundervisning. Man bygger upp olika platser dit kunskapen länkas så att elever kan hitta den enkelt. Man addar med chatfunktioner och dokumenthantering.

Barn kan inte ta en instruktion idag. De vill ha en dialog, de vill veta varför. Det är grymt jobbigt...inte minst om man har mål som styr i raka motsatsen - dvs att mäta kunskap kvantitativt.

Det är jobbigt för att de faktiskt inte kan allt - deras självbild är skev. Lydnad är ett begrepp som skulle behöva diskuteras- gärna i kombination till psykisk hälsa. Vad menas med det?

Men ska skolan handla om att mala ner dem tills de fattar att de inte kan allt. Tills man följer mina instruktioner. Eller kan man tänka sig att lyssna lite på dem som redan är i framtiden? Eller på dem som blev entreprenörer och aldrig passade in i skolan.

Är det 2010?

I know. Jag är barnslig. Men ibland tycker jag att lärare och de som jobbar inom skolan ska använda fler ord än kurs, resurs, lärarutbildningen, skolverket, samverkan, politik, tid, skolplan, pengar, styrdokument, läroplan...

Man kan tänka sig använda ord som: fantasi, lyssna, speed, verktyg, plattform, färdiga koncept, strukturkapital, blended learing, e-plattform, kunskapsöverföring, inspiration, ledarroll, gruppdynamik, målbild, mental styrka, styrning, uppföljning, långsiktighet, mognad, livslångt lärande, förmåga, psykologi, kapacitets och personlighetskunskap, skills, lärstilar, time to market, implementation, lean, syfte, motivation och utveckling, praktik, fingerfärdighet, genomförande av aktiviteter, arbetssätt, helhet, facilitation, ledarroll.

Jag föreslår för lärarna en kurs för en trollkarl som kan få över hundra barn att vara tysta och bara sitta och titta....Hörde av en kompis att hans trollkonstnärskompis tränar igenom ett trick minst 2000 gånger. Hur ofta tränar lärarna på ögonblicket då de vill ha uppmärksamhet. Vissa har det. Men få inte i mig att det är medfött...

Nej jag blir snart FÖR barnarbete! I lagom dos.

,....usch jag trodde mitt engagemang för skolan skulle ta slut någon dag, men det blir bara värre och värre. Jag älskar alla lärare. Jag tycker att de är fantastiska människor. Hjälp dem att kunna fokusera på sin roll som pedagoger. Poliserna också för den delen. Love you! Ni ska inte behöva leka akutläkare i häktet. Det kostar 23 människor livet/år (borträknat vissa distrikt som inte mäter på samma sätt...Vad det nu kan bero på? Kommunalt ansvar?)

Ååååååh! Grrr. Allt styrs inte med dokument. Man måste säkra upp metodiken också...Ha lite kul! Utveckla tillsammans och sedan spara på gemensamt ställe så andra kan återanvända.

Ja. Då blev man lite neggo då. Kanske behöver en kaffe...vem är jag och komma och tycka...bara en organisationsutvecklare?

Man får hoppas på framtiden? Yrkesutbildningarna?

Det ska vara roligt...eller?

2010-11-30T14:53:00.000-08:00

Har funderat en del på det där med roligt. Vad är det egentligen? I somras införde jag en lista på vem som gör vad. Jag blev grymt trött på att det bara var jag som plockade, städade, diskade, plockade i och ur diskmaskinen. Jag fick mest prickar och stjärnor. Barnen upptäckte att de knappt hade fått några. (Förutom dottern som då var 7 och i perfekt ålder för att jaga stjärnor).

Men jag har städat hos min kompis, protesterade 11-åringen. Dessutom hatar jag den där listan!! Det är inge roligt! Jag har jättemånga poäng på roliglistan! Du har INGA poäng på den.

Ja...där stod jag med min lista och kände mig lite fundersam på mitt liv. Är det bara mitt jobb att göra det trista medan andra fyller på sina rolighetslistor. Nä! Revolution!

Jag stod på mig. La en lapp ovanpå diskmaskinen. "Ställ in disken", som oftast täcktes av disk så det inte gick att läsa.

Så kom "Skitungarna" på tv som vi kallar tv-programmet "Ung och bortskämd". Det blev liksom ett annat ljud här hemma. De skämdes. "Men oj, dom är ju stora". Kan de inte klara sig?, frågade min dotter.

Tack SVT och produktionsbolaget! Nu blev det lättare att vara mamma! Och roligare. Men visst är vi rädda att bara uppfattas som den där tjatmaskinen! Ungarna försöker smita undan...och många chefer kan nog känna sig likadana. Det ska vara roligt!

Ja, vad menas egentligen? Roligt?

Roligt!

Roligt? Viktigaste är att ha kul! Have fun and show what you are going for...det visar forskning på vad som är viktigt för att nå toppen.

Är det att vara lättroad. För är det verkligen kul!? Roligt?

Vad är det egentligen?

Dagens citat - Paulo Coelho - en kille som dagligen får 21000 gilla på FB

2010-11-22T07:04:00.000-08:00

Ju närmare sin dröm man kommer, desto tydligare blir levnadsödet ens verkliga anledning att leva.

Alkemisten

Titta bara här:

Paulo Coelho Don't be too tough on yourself // No seas tan duro contigo mismo(a)
19 hours ago · Like · Comment
22,533 people like this.
View all 1,210 comments

Jaug har boutt vid en landsväääug i hela mitt leuv....

2010-10-24T13:34:00.000-07:00

Ja det är väl den ända sången som går att sjunga som är riktigt svensk enligt Sverigedemokraterna....De måste ha lite otur när de tänker bara, eller också har de inga som helst egna musikupplevelser?

Som musikmänniska blir man bara full i skratt när man tänker på hur det skulle kunna se ut när man gör musik som bara är svensk.

Joiken? Fast det går inte för de har ju säkert Finskt Urgiskt ursprung och ser ut ungefär som människorna på grönland. Min släkt är samer på min mormors sida och då måste jag också vara invandrare...eller är jag ursvensk?

Bellman? Fast han snodde sina arr från hoven i Europa.

Sven-Bertil Taube - stöldgods rakt över från många olika länder.

Snapssånger. De är väl riktigt svenska. Gul lyser solen gul är fanans kors. Den kanske funkar. Fast melodin är säkert stulen.

I 110 år hade Allmänna Sången gått på G ll A (Gustav den andre Adolfs dag) för ca 17 år sedan när jag sjöng där. De bör vara inne på 127e år nu. Då tyckte vi att det var lustigt när vissa som protesterade delade ut lappar till alla i protest för nationalistiska sånger om vikingablod osv. Larvigt tyckte vi....Vi käkade våra bakelser - G2A bakelser som man säkert gjort i 50 år i Uppsala. Skönt med gamla traditioner, studentikåst, man slipper tänka och bara Paaarty!

Eller hur blir det om ett gäng mörkhyade spelar total svensk folkmusik. Är det då ursvenskt? Eller ska man ha viss hudfärg när man framför musiken - även om den är totalt svensk.

Hallå hallå! Det är MUSIKPOLISEN - öppna dörren!

Cornelis - han var ju invandrare. Så hans visskatt är ju bara att glömma.

Eller om man ställer upp ett gäng urblonda ursvenskar som sjunger afrikansk musik - och tänk om man inte vet att den är afrikansk. Hur blir det då? Är det svenskt och okej enligt Sverigedemokraterna?

För att få det riktigt svenskt ska man ändra några arr? Eller ändra vissa tonsteg här och där och ta bort och skriva om vissa otypiska intervall som inte hör till det ursvenska traditionen? Alla dessa folkvandringar som tog med sig musiken från ena landsområdet till det andra - hur ska man veta att de är svenska? När började det svenska?

Jag bara skrattar och kommer på en massa skojjiga situationer där MUSIKPOLISEN ska ingripa för att få fram det ursvenska och ändra så att det blir bidragsberättigat om Sverigedemokraterna får bestämma.

Även om man inte gillar idén så tycker jag den är så galen att det vore kul att testa vad som skulle vara okej i deras sk operationalisering av beslutet. Prova en dag i radion, en dag på alla kulturevenemang i skolan. Fransmännen har ju levt med liknande när det gäller språket länge. Jag fattar inte hur de får till det. Vad är franskt och hur gick det med minitel egentligen??

Jiiiiimi Åkesson tjallalala! Är det en riktigt svensk sång? Tänk om den är importerad!

Fast tillbaka till gångmarsen som killarna i Allmänna Sångkören fortfarande får gå (bara killar) den 6 november i Uppsala varje år. Till och med min egen farfar har knallat där och sjungit samma sånger. Fint, traditionellt....men...vänta nu?? Hur kändes det när lasermannen började skjuta omkring även i Uppsala. Hur kändes det när polisen knackade på och undrade om vi iakttagit något konstigt på busshållsplatsen framför vår tripplett??

Hur kul var det när våra kompisar med mörkt hår - präktiga, riktigt svenska, juristpluggande människor började gå med mössa på i rädsla för lasermannen. När våra underbara vänner från Iran kände sig hotade? Är det en slump att de kommer samtidigt? Den nya lasermannen. Är det han som har skjutit mot bussarna i Malmö. Eh What´s up?

Ja man kan både skratta och gråta och göra komiska sketcher och skrämmas samtidigt.

Var det någon mer än jag som tyckte att det kändes konstigt att lyssna på Kungsången när riksdagen öppnade? Den har ingått i traditionen i Uppsala och i andra fantastiska underbara sällskap jag umgåtts nära, där oftast bara killar får vara med. Skönt med traditioner, man slipper tänka...

Vart är vi just nu? Orientering från full tvärnit till full gas? Många undrar...

2010-10-11T15:47:00.000-07:00

Det är spännande hur det nu satsas en hel massa projektpengar på innovation och utveckling. Vi skojjade ett gäng gamla konsulter som alla just nu upplever att det är lite stiljte och segt på marknaden.

Spännande med kultur, innovation och skolan i kombination med it - där satsas det en hel del.

Kanske inte full gas på utveckling...vilket bekymrade oss, men inte heller på neddragningar och fokus på resultat. Många som är anställda går till jobbet med "överlevnad" som huvudmål. Japp - idag överlevde jag igen. Så känner alla, men är det inte dax att satsa lite nu. Innovation och utveckling drar iväg. Att ha kul på jobbet. Ni kommer väl alla ihåg videofilmerna i The Fish phillosophy? Den hade nästan fallit i glömska, men så kom jag och tänka på dem och googlade lite och skrattade åt hur fiskehandlarna kastar fisk till varandra. Det går att själv bidra och skapa arbetsglädje och kreativitet.

Får vi vara kreativa i Sverige? Får man spexa och skojja utan att vara oseriös eller tappa ansiktet som chef. Det finns ju en hel del "hemliga" sekter eller ordnar som i organiserad form lägger av sig rollen som chef och skojjar och har kul tillsammans...för att sedan gå tillbaka till jobbet. Eller tar de med sig sitt skoj dit? Repar de av ett riff på gitarren så det gnisslar i hela kontorslandskapet? Får man dansa och vara allvarlig? Kan man sjunga och mena allvar med något?

Flera skojjiga möten har jag varit på kring kreativitet. Vi behöver liva upp oss lite! Eller hur?

Kreativa, trygga team som vågar vara både allvarliga och skratta under samma möte. Det vore rena vitamininjektionen för många med lite klassisk teambuildning och utveckling. Unga människor idag slår sig samman och jag hoppas att de skapar ett Sverige som har tollerans mot olikheter.

Det har varit en debatt i något forum där jag råkade sticka ut hakan och tycka att film är ett alldeles underbart sätt att kommunicera på....själva sticka ut hakan handlade om programmet där högsta chefen söker jobb i det egna företaget och bjuder på alla de stories som det föder när han ska söka jobb hos sig själv och filmar hela sin introduktion.

Det vore grymt kul om någon chef i detta land skulle vara så modig att man fick följa med den i anställning i sitt egna företag. Vi diskuterade om vi är rädda i Sverige så att man inte vågar göra liknande program. Ullared är först ut, Felix sen och är resterande Utbildningsradio?

Nog hade jag rätt när jag sa att verkligheten är en oupptäckt del av media. Idag sitter vi fortfarande och tittar på soffprogram (som jag i och för sig älskar) men det vi talar om på rasten är snarare det vi ser i vardagen.

Jag hade en chef som i och för sig var en rolig en som sa: Vet du vad som slår det värsta du kan tänka dig i fantasin?

Jag tänkte. Döden? Krig? Att få barn?

Nej verkligheten. Inte ens din fantasi kan slå det som sker i verkligheten.

Just nu sitter jag och stirrar om och om igen på alla dessa människor som med vattenslangar rengör gator och hus i Ungern efter att dammen brustit. Hur tänkte de? Och hur tänkte vi? Jag är helt slagen över hur lama vi och alla andra länder varit. Det är overkligt fast i verkligheten.

Som förr...när Tjernobyl upptäcktes av Svenska Strålskyddsinstitutet. Vart är alla kemister? Måste ringa syrran. Är det farligt?

Jag skrev en sång om det...förlåt alla ni som jag tagit bilder av! Aftonbladet, Reuter, AP. Snor rättigheter och själv tar jag inte ett öre för musiken jag gör...om jag någon gång tjänar pengar på låten så lovar jag att skänka till Ungerska famlijerna...men det kommer inte att hända.

Härligt med en länk mellan företag och musik - gives hope!

2010-08-26T09:29:00.001-07:00

Nu är det bråda tider för företag att hitta sina sätt att nå våra hjärtan och ha lite kul! Nasa är inte bara förebild när det gäller F&U utan nu får vi alla chansen att vara med i deras sångtävling. Check it out! https://songcontest.nasa.gov/

Jag är helt säker på att interna och externa musiktävlingar eller sk kultur och event ger extra energikick. Det är lätt att drömma om att hitta företag som har intresse av att skapa musiklust. Låt oss så länge inspireras av Nasa....

Kanske Oriflame? Eller Max Hamburgare med sin egna webradio med svenska artister.

Och är det någon som vill samarbeta och göra en kul spacelåt till Nasa så hör av er!

Ni har säkert sett filmen med den kinesiska talangen...Undrar hur det påverkar oss?

2010-08-15T14:18:00.000-07:00

Jag växte upp på gatan brevid Mikael Andersson. Killen född 1964 som också hade en mamma som sa till honom att du är inte annorlunda än andra. Du kan! Han saknade både armar och ben pga av en neurosedynskada, men hade lik förbannat banrekordet på minigolfbanan. Han inspirerade oss alla och idag skriver han böcker om att göra saker möjliga.

Här har vi Kinas motsvarighet. Hur påverkar han i ett land som Kina. Landets syn på funktionshindrade, synen på elitsatsningar - han började spela när han var 19 år. Och hur påverkar han vår syn på Kina.

Visst kan ett program som "China has a talent" på ytan verka vara ren underhållning. Men är det någon mer än jag som vill ta sig ytterligare en funderare när en kille som detta dyker upp och personer som Susan B får en sådan enorm genomslagskraft.

Musik, sång och teater tycker jag handlar om att connecta mellan människor. Det är så mycket mer än bara passiv underhållning. Program som dessa kan faktiskt rubba berg.

"Onda" fria reklamfinansierade kanaler har setts ner på. Jag gillade Kinnevik när de sa att vi ska bli först in i Ryssland för att roa människorna. Tack ni tvkanaler som gett "China´s got a Talent"! Det kanske betyder mer än vi anar för utvecklingen där.

Är jag patetisk - You can do it! ...troligen...

Så alla ni som skyller på att ni inte spelade något instrument som barn. Ta fram era gitarrer och munspel! Han började som 19-åring och saknar armar sedan en olycka som barn och spelar piano med tårna!

Snart dax att vakna ur sommar och semester

2010-08-07T02:25:00.000-07:00

Än så länge är det sommar så jag har ett fortsatt sommarlugn....ett litet tag till. Bara några entaka låtar gjorda och några enstaka inhopp som konsult. Hoppas ni andra också haft en skön sommar nu när Sverige är som bäst. Började första jobbar dagen efter semester med att vara med i en amatörlångfilm. Mångfald och utanförskap, ensamhet och grundläggande behov hos oss människor är temat. Jag gillar när människor tar tag i sin situation och själva sätter ihop en egen produktion. De flesta hade gått på Calle Flygare och filmen växte fram ur en 20 v lång improvisation kring olika karaktärer. Vi fick ihop runt 3-4 minuter på en dag. Det blir spännande och se hur allt ser ut när det sätts ihop till en långfilm. "Mig älskar ingen".

Olika människor flockas på olika platser

2010-06-17T15:57:00.000-07:00

HR är en underbar plats att vara i, men det finns de som är ännu mer underbara. Där varje litet hårstrå ska ligga rätt, där man dansar i över 10 timmar och jobbar ytterligare 6 för att gå upp tidigt nästa morgon och bara jobba på lite, lite till. Inte en eyliner får vara fel och under har man till och med 50-talstrosor för att verka trovärdig. Står man inte och fryser mitt i vintern på ett slott i bara sommarklänningar så svettas man i dans i en svettig filmstudio. Kanske i polismundering eller utspökad som zombie.

På rasten hittar du han som skrivit låtar till Paul Pott, juristen med tatuering på underarmen, teaterpedagogen som har världens bästa jobb efter en lång sjukskrivning, körledaren som vill öppna ditt hjärta, sångerskan som för några år sedan kom hem från Wien vars dotter snart ska till LA för att tävla för Sveriges räkning i en global sing a songwriter tävling (13 år gammal) och golfproffset som älskar kristaller, energier och yoga som just kommit hem från Hawaii där hon jobbat på ett yogacenter och breakdansaren som måste komplettera 4 år för att på riktigt bli idrottlärare.

Vad är nu detta för arbetsplats undrar ni....?

Ja fortsätt undra ni. If I tell you I have to kill you!

Som min bror sa när jag frågade vad han jobbade med just nu. Ja det finns människor med kall som har ett lekfullt sätt. Tänk om man bara kunde få in lite av den arbetsglädjen i våra företag...

Ledarskap - hur förmår jag mig själv och andra att topp-prestera?!

2010-06-08T06:36:00.000-07:00

Det är intressant att följa olika ledare. Hur hamnar de där?

Många människor som själva har en egen hög prestation blir ledare. Man jobbar för minst 4 och klarar av att leverera mer än andra. Simsalabim blev man chef och man själv försvann som vanlig medarbetare och tillskottet blev en ny chef. Vips har prestationen gått ner i teamet. Tänk om man kunde haft kvar sig själv som underställd samtidigt? ....och visst. Många chefer frestas att göra både sitt och sina underställdas jobb. Det skulle ju vara som att coachen i fotboll plötsligt springer ut på planen och börjar spela fotboll när laget ligger under.

När vi väl kliver in i ledarrollen är det viktigt att fundera på hur ledarskapet ser ut om jag leder 3, 5, 20, 100, 500 eller 10 000 medarbetare. Receptet för den oerfarne chefen är att jobba hårdare, hoppa in och göra de underställdas jobb mana på till att öka takten. Min coach som tidigare jobbat i många år som producent för melodifestivalen sa många kloka saker bla "trust is a must" och skapa ordning och struktur.

Men vad är egentligen skillnaden mellan att själv prestera och att få andra att prestera? Jag vågar påstå att det är helt olika arbeten. Vad gör jag? Hur gör jag? Hur kan jag som ledare hjälpa andra att få till det?

Ibland är det frestande att överstyra i detalj istället för att ange riktning och mål. Ju hårdare jag vrider åt städet ju tryggare blir jag själv som ledare, men ju mindre utrymme ger jag åt mina underställda att prestera. Misstag är inte tillåtet.

Som ledare är du förebilden för framtiden. Om man kan identifiera sig med dig så får du följarbeteenden. Om du tvingar och hotar kan du på kort sikt få ett följarbeteende, men du kommer aldrig riktigt kunna lita på någon, eftersom rädslan är det som driver människor att följa och då kan du ge dig den på att sanningen inte når dig. Och så fort människor har alternativ väljer de något annat.

Envälde är en mycket effektiv metod som jag tror vi som föräldrar gärna tar till när vi inte vet vad vi ska göra. Kommer du inte hem kl. 22...grrrrrr. Ofta ihopkopplat med rädsla och ilska, men om vi lyckas få våra barn att själva ta ansvar och veta vad som ska förväntas har vi vunnit mycket. Men om ens unge inte går till skolan, knarkar, beter sig som man inte får - nog fasiken måste man ta till krafttag. Då råder inte längre demokrati. Och hur är det i skolan för ungdomar? Är det lyx att lära sig förstå sig på sig själv? Är det meningen att det ska vara upp till varje kommun, skola, lärare att förse våra unga människor med verktyg för att utveckla sig själv. Är det sant att man inte gillar ordet "ledarskap" i skolan?

Internationellt används ledarutveckling som metod för att bygga upp länder. Hur ser det ut här hemma? En kompis till mig åkte till Sri Lanka och var där och jobbade med deras ungdomsföreningar med ledarutveckling. När jag var i Ryssland och undervisade på Handelshögskolan frågade någon om man inte kunde ta sig tillbaka till diktaturen. Det var så mycket enklare. Då gjorde folk i alla fall som man sa. Se bara på Kina hur framgångsrika de är. Jag ställde samma fråga till gruppen och fick bra hjälp av dem.

Det blir spännande att på allvar dra igång arbete med ledarskap för ungdomar tillsammans med ett förlag och ett utbildningsföretag inom skolan och näringslivet. Ledarskap, är det något som vi borde lära oss redan i skolan? Det är ju en färdighet precis som alla andra.

Att leda sig själv kommer bli grymt viktigt i framtiden. "If you can´t lead yourself you can´t lead anything". Låtskrivaren Andreas Carlsson beskriver i sin bok just vikten av att leda sig själv och att inte lägga sitt öde i andras händer. Idag är han för många en förebild. Han bloggar, han svarar på mail, han sliter i sin profession och verkar vara en av de där nya entreprenörsledarämnena. Mångsysslare. Inspiratör. Kommen ur myllan i Sverige med en tuff uppväxt. Undrar om det inte var hans ledarskap som tog honom dit han ville. Är inte det viktigt att lära sig?

Går ledarskap och "copingstrategies" att lära sig? ....jag tror det. Vissa blir så illa tvugna utan stöd. Varför inte ge dem lite enkla verktyg?

Någon mer än jag som gråter av flash mobs? - Melodifestivalen WOW!!! :-)

2010-05-29T17:04:00.000-07:00

Fredsdansen i modern form....Fantastico!!!

Och en hemma i Sverige för Michel.

Hittade denna video som en konstnärsvän lagt upp på FB - Visst är det fascinerande...

2010-05-14T08:30:00.000-07:00

Jag träffade Ernst Billgren för några år sedan för jag var intresserad av hur våra inre bilder påverkar vår syn på ledarskap. Vem kan inte svara bättre på frågan än en bildexpert - en konstnär. I ledarutveckling hade jag hittat fenomen där vi underkastar oss och förprogrammerar synen på andra människor beroende på om de är vår chef eller inte. Hur påverkar bilderna ledarskapet både hos dem som är ledare och dem som inte är ledare. Jag upptäckte att jag själv bar på bilder av ledare. Och när man bad deltagare i program plocka fram kvinnliga bilder av ledare blev det magert. Moder Teresa typ. Hur påverkar bilderna sen våra beteenden?

Jag ville då göra en utställning gjord av chefer från Sveriges näringslivstoppar och kanske några kända konstnärer för att se vilka bilder de bar på. Idén är inte lagd på is. Och dialogen med Ernst blev väldigt spännande och utvecklande för mig. Då jobbade jag på Nordea och han undrade om jag var beredd att ha mod nog att plocka isär begreppet ledarskap. Mod?, tänkte jag.

I videon här är det rätt spännande hur en konstnär plockar isär och ihop olika begrepp och händelser. "Det är det konst handlar om", sa Ernst.

Vi talar om samma begrepp när vi vill arbeta med förändringar. Absolut snabbaste vägen att nå ett mål är att förändra sitt sätt att se på en sak. Tanken går på en hundradels sekund. Precis som i konsten talar man i coaching om begrepp som "contruct and decontruct" dvs att plocka isär och sedan plocka ihop till något nytt. Här är en konstnär som inte bara "ritar fint" utan också jobbar med tanken "construct and deconstruct".

Mycket sker i samarbete med sin omgivning via nätet.

Hur många titlar finns det inte om hur vi som företag, ledare, människor ska hantera oss själva och andra? Å befogat är det nog...

2010-05-10T13:24:00.000-07:00

Tittade just in i HBR (Harvard Business Reviews) hemsida och hittade förståss rubriker som: "Must-Reads on Managing Yourself" och "Bringing Out the Best in Your People".

Trots att vi satsar så enormt mycket på oss själva verkar vi inte få nog av vilka vi är, hur vi får ut det bästa av oss själva, hur vi får det bästa ut av varandra, våra barn, vår skola, våra företag, vårt land, våra medborgare osv

Det sägs vara tuffare och tuffare där ute...men jag vette fan? Allt beror ju på vad man jämför med. Jag poppade just in på en sida från SIDA om bristen på barnmorskor inte mindre än 350 000 barnmorskor som dramatiskt kan få ner barnadödligheten.

Vad står detta sökande av? "Vem är jag när jag är som bäst?"...och "om/när jag är som bäst, "Vem är jag då?" Är det bristen på meningsfullhet?

Fick ett nyhetsbrev från Dr Linda Gratton som handlade om vår koncentrationsförmåga. Både barn och vuxnas förmåga att hålla uppmärksamheten uppe går ner i tid. Nu ligger den på 3 minuter och sjunker bland barn.

Visst är vi många som jobbar med barn som tröttnar på att de tycker att de redan kan allt....fast vi alla vet att det inte är sant. De vill bara inte ta en instruktion, utan göra alla misstag själva. Men å andra sidan är de vetenskapligt bevisat att de är smartare än oss. Men lite lite lite lite lite lite lite lite krav....? Näe...

Alla har vi väl sjungit med i "jag skiter i morsan....jag skiter i farsan och jag skiter i allt de fyller mig med".

Ställer man lite krav drar de...precis som jag när jag var liten och inte fick en silversked efter första mötet i söndagsskolan. Så snabbt blev man tant.

Kniviga problemlösningar, samarbete, självorganisation a la WOW, facebook och andra nätspel. Det är nog så det ska vara. Det gäller bara för oss gamla trotsiga tanter och farbröder att plocka fram vår kreativitet och tillit....och minne. Men visst vill man sticka till med en liten instruktion emellanåt. Men det blir inte populärt...

Kanske just därför "Getting the best out of others-and your self"-titlar...är så poppis nu. Vi har glömt hur man gör - på riktigt glömt. Och behöver på riktigt verktyg. "Hur blir man en bra morsa till någon som redan kan allt?" Eller bra chef?

Då blir ju urvalet urviktigt...när man bygger ett lag. Men det kräver visst mod att våga ta in dem som är annorlunda än en själv.

Kanske de som kräver instruktion egentligen är dem man ska oroa sig mest över...men ofta är det precis tvärt om? Eller?

Minns tipsen till alla snälla flickor i "Getting to the top-programs":

-Glöm inte bort att vara lite roliga också... och
-Det är bättre be om förlåtelse än tillåtelse.
- Ta initiativ för det lönar sig för de flesta.

Är det så att många människor lever hela liv som om de inte fick varken de ena eller det andra? Eller är det som ett barn sa till mig: "Var inte det typ på mormors tid?"

5 år - Bara! Den första filmen....

2010-05-03T10:29:00.000-07:00

Vad har vi om 5 år? Kommer fortfarande ihåg när någon ringde upp till HR-direktören och ville ha den senaste CDn på "the new values". Distribution är inte alltid så lätt....och hur ska man tjäna pengar på den är under utredning.

Under tiden hittar många nya vägar och blir rika som troll. Har just köpt The Arks tidning.

Innovation måste belönas! :-)

Länge leve personalfesten och kundeventet!

2010-04-21T12:14:00.000-07:00

Face book och dialoger i olika trådar i all ära. Men vad går upp mot ett riktig härlig personalfest eller kundevent. Bara det inte blir för ofta och för mycket och inkräktar på våra familjeliv. Kanske event med hela famlijer kommer hit till Sverige snart också?

Det var nära att jag skulle få hjälpa ett företag att ta fram en film inför eventet som inte alla hade anmält sig till. Men ack det blev för dyrt. (Bara genom att inte alla gick sparade man en miljon men missade att få ut budskapet till dem). Synd!

När man ändå sammankallar en hel verksamhet till Blå Hallen för en kväll hade en film som visar hela verksamhetens bredd, vikt, innehåll, inpiration, stolthet, antal medarbetare som pratar med x antal kunder. Det är rätt maffigt att se sin arbetsplats på film.

Det är inte så konstigt att dockusåpor som Ullared, I en annan del av Köping, Fantastiska Nöjen mfl blir så poppis. Så nästa trend är att man som företag inte bara ska ha en kampsång utan också sin egen dockusåpa och webtv. Några går före som ICA och möjligen fåret Sonny i Tele2 räknas (fast det är inte riktiga medarbetare) eller 3tjejer som gör reklam för smink och andra produkter på nätet genom webtv. Sminkföretag har lämnat den traditionella reklamplatsen tv och gått in i bloggvärlden och i webtv.

Moderaterna borde göra ett motdrag eftersom det snart kommer en uppföljare på Kronprinsessan där sossarna följs tätt inpå i valspurten. En HR-direktör från ett större sjukhus sa till mig en gång. Hoppas det blir en dockusopa om sjukvården snart, då får vi inga problem att rekrytera! Det var när alla sköterskor strejkade. Man glömmer fort.

Är nästa trend filmer från den egna verksamheten med riktiga människor från riktiga verksamheten för den egna publiken. Det skulle väl vara kul? Lokal tv i extremt lokal prägel i lokal webtv. När jag var på Nordea använde vi egna skådisar i egna filmer - mycket populärt och lärorikt. Och alla pratade om den tiden då VD skickade ut en kortfilm till alla. Väldigt uppskattat. På Coop släppte vi fri Janne Bylund i logistiken på lagret i Bro. Det har väl aldrig rockat så! Han intervjuades bla av gulliga Marie Hr specialisten. Fick genomgå funktionstest. Jag skulle gärna lägga upp filmen här men behöver nog be om lov först. Den är störtskön. Bylund försöker få med sig en truck hem.

Sånt gör människor stolta och motiverade....tror jag. Och lite personalfest på det! Och uppföljning. Och tänkt om man kunde länka det till extern reklam och en och annan jingel och lärobok. It´s all about communication!

Har sålt in lite ljud och det var ju faktiskt ganska kul! Ljud är för oss hörande en av de kortaste vägarna till vårt hjärta och känsla. Det verkar fortfarande som både reklam och film lever i olika världar vad gäller ljud och bild? Fast det där måste jag ta reda på mer om....Sweden Rock Festival har sålt slut på endagarsbiljetterna. Snacka om att ljud attraherar!

Hoppas våren tar alla med storm och kom ihåg att det är detta vi har längtat efter och slukas inte upp av alla jobb och möten! Lite kul ska det vara också! Det hinner vi väl? Är det så att man till och med får mer gjort då?! Är det inte ofta så att förtroende och nya affärer skapas i baren efter kl. 01.

Richard Scase en av alla dessa gurus jag haft förmånen att få träffa och umgås nära under några dagar. Vi reste runt Skandinavien med en tung väska med ledarskapsböcker från Harvard och de var ju bra att alla fick en bok. Uppskattat! Men festen på kvällen med egen underhållning slog allt.

Richards Scase bästa investeringsknep var en ockulärbesiktning av baren efter kl. 01.00. Var den tom SÄLJ! Var där fullt med energifulla människor KÖP!

Han sa att han investerat framgånsrikt med den taktiken under många år. Och med tanke på att han tog en halv årslön om dagen så har han nog en hel del stålar + att han är entreprenör med ett och annat bolag.

Ett av de mest framgångsrika företagen han besökt. Där kom många direkt med kostymen på....kl 0800, inte en minut senare.

Är det fler än jag som delar hans uppfattning? Det generösa företaget får mer tillbaka av alla. Och tänk om det är så att tankar inte behöver kosta? Men det ska toppas med en och annan bok, kloka tankar, verkliga värderingar och riktiga strategier....och kanske lite insider...Ooops sa jag det? Men det måste han väl ha fått där på kvällskvisten.

Försöker lära av killen från Australien

2010-04-17T12:57:00.000-07:00

Så här kan man också använda rösten. Försöker lyssna, lära och härma!

Shit det går inte!

Så var man upptagen av musik och Fantastiska Nöjen, kultuuuuuuuur som är så svårt!

2010-04-08T08:38:00.000-07:00

Ibland tänder det bara till. Man undrar om man får, kan, vill, vågar och har förmågan att göra så många saker på en gång. Det är ju sjukt befriande att tillåta sig det för en gångs skull. Det är ju på livets resa någonstans mellan frukostbordet och datorn som allt sker. Det är där vi får upp tidningen och förfasas eller glädjs. Vi loggar in på facebook och mailen och ser om något särskilt hänt just den dagen eller kanske kommer att ske.

Från att titta på en ung hoppfull tjej som snart kommer bli världsstjärna och som verkligen har sången och musikens gåva till den fasliga amerikanska videosnutten där människor skjuts ihjäl på väg någonstans. "If they bring in kids to a war area that´s their problem". Ibland blir man bara så förbannad....Värst är nästan när man hör ljudet före de fälls till marken. Jag fixar inte sån´t! Men nu har jag skrivit så många peace, love and understanding sånger så jag förmår ej mer.....idag.

Är man dum om man på allvar tror att musik, teater och samvaro med artister skulle göra susen istället för soldater....att det kan förändra världen...flum...eller...troligtvis? Jag har ju för fasen suttit med och räknat på flöden i produktion för att öka produktionen för företag med 80% av världsmarknaden....där varje pall hade ett värde på 4 miljoner. Ska jag känna mig som ett flum bara för att jag tror att musik har en lugnande effekt och skapar mål och mening för oss. Att lyssna på musiker som pratar om "kapitalet" - jag förstår inte vem de pratar om? Kapitalism kan väl knappast vara en person? Men visst jag har med intresse följt en tråd på linked in bland alla musiker där: "Why whould you rather play than just listen to music?" Den pågår i evigheter...och ingen har hittills sagt att det är för att bli stjärna eller för att tjäna pengar. Men ingen har heller sagt "ge mig pengar gratis så ska jag spela".

Vad är nöje och vad är utveckling och är det bara olika perspektiv på samma sak? Eller kanske olika personligheter? Naivt och flum eller rationellt nöje kanske både ock. Lyssnade på URs intervju med direktörskan på Cirkus Cirkör, om boken "I ett Cirkus Hjärta" (got to get it!). Visst det är naivt att tro att man kan med cirkus förändra världen till det bättre. Men jag tycker hon har rätt. En förändring börjar alltid i en liten lokal skala som sedan får spridning och ger hopp. Har man en vision så går det. Det handlar kanske inte bara om show och nöjen och upplevelser utan också om demokrati, självkänsla, innovation, utmaning, utveckling, kommunikation och känslan att höra samman och kanske också föra fram ett budskap? Som 70-talistbarn blev man ju tvingad att gå på Lars Noréns pjäser för att se komplicerade familjedramor som kanske fick ens egen familj att framstå som normal eftersom ingen bet av huvuden på kanariefåglar hemma. Men så långt ska det inte behöva gå nu?

Har vi som jobbar inom businessen event, upplevelser, show, teater, film, kultur (skulle aldrig tro att jag kan ta det ordet i min mun) "kultuuuuuuuuuuuuuur" som är så svårt) målat in oss i ett hörn och nu behövs något som förnyas? Eller har företag blivit tråkiga som bara räknar korvören?

Efter att ha tittat in i filmens fantastiska värld känns det som en korsbefruktning kan vara av godo... Åh det kliar i "lean - mig". (Inte lian som Tarzan häver sig i som någon lustigkurre från UDs pressavdelning, trodde på facebook utan vanliga six sigma lean). Ju mer logistik innan själva tagningen ju billigare borde det bli? Fatta hur många människor som är involverad i en liten tagning på 20 sekunder. Min dröm om att göra en dokumentär fick sig en törn. Eller också gör man det bara utan att förstå hur svårt det är. :-0

Igår blev jag upptagen i nätverket för Fantastiska Nöjen. Jättekul!!! Tack Ulf! Och är det inte fantastiskt att kunna få tillgång till så många duktiga artister och kollegor som gjort det mesta inom show och event. Så nu kan jag på allvar skapa värde för andra och med andra. I mitt stilla sinne har jag ju fått reflektera lite kring varför jag gör det och varför jag tycker att det är så viktigt.

I Kay Pollaks film "Så som i himmelen" sa en av koristerna "Fika är också viktigt". Det är det! Att ha kul, fika, skapa något positivt som utmanar, ger tillfälle till reflektion, tröstar, uppmärksammar, bygger etc. Som konsult på ett konsultföretag var det lätt att räkna hem varje kundevent och personalfest. Lite öl, kaffe och "tankevärt flummigt nöje" så kunde vi på morgonen efter räkna samman våra affärer. "Kalle går in på Ericsson from nästa månad". "Gullan fick bra kontakt med kommunikationschefen osv kan hon vara potentiell..."

Tro det eller ej...vi gick plus. Men inte gjorde vi en sådan kalkyl innan. Å visst mot slutet innan IT-kraschen, kanske man skulle kunnat haft hemgjorda mackor istället för att åka till St Andrews golfbana.

Det bara gjordes fester och events för så gör man. Man tar hand om sina kunder och medarbetare har roligt tillsammans. Mellan mötena underlättades kontakten och även om vi inte stod med orderblocken eller attitydundersökningen för medarbetarna i händerna så visste ju alla att det var en del av syftet. Men plötsligt har flera företag plockat bort...julmaten, kundträffarna, studieresorna mm, även om jullunchen kostar lika mycket och ingår i offerten från outsourcade lunchföretaget. Nästan som "här ska fanemej inte has roligt". "Det är symboliskt". ....Men..."Ett levande ljus i mörkret...med en fin dikt?? Det är ju nästan gratis?? Det är ju också symboliskt", kanske någon säger. "Nej!"

Som en stor påhejjare av personalfester, kundträffar, körsång, gigg, musik, kalas, även ritualer för bortgångna, traditioner osv känns det helt rätt att ge sig hän åt just det - i kombination med allt det vi vet skapar hälsosamma, motiverade. utvecklande företag. Levande företag.

Låt musik betyda något mer än bara Nöje och låt Nöjet sprida sig så att just din tillvaro blir Fantastisk - eller som vi sa på canceravdelningen där jag jobbade en gång i tiden: "Vi gör din dag så fantastisk som den kan vara, just nu"!

Eftersom jag inte verkar ha annat för mig så bloggar jag om musik på en annan blogg och där efterlyser jag ett ställe att gigga på för Miss Jacobs (nu kan jag gå ner i systemet och titta direkt - känns ljuvligt) och jag har hittat Lisa som skriver låtar tillsammans med hemlösa och som startar open mic nu i maj Viktoria i Kungsan och hiphopsångaren som efterlystes har hört av sig....(kan det vara kultur? ....kultuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur som är så svårt).

Såg förresten att Wise gör reklam "Alla vi som gillar....", men är jag så dålig på noter att jag inte fick ihop det avista? Får kolla deras hemsida hur det ska låta. Eller ringa Johan och höra hur det låter. Var det någon mer än jag som blev glad när jag såg det?

Många barn och ungdomar skulle klassas som rehabärenden om de var ute i arbetslivet

2010-03-19T02:32:00.000-07:00

9555 elever hade under 2008-09 upprepad frånvaro utan skäl. (SvD 17 mars och Skolverket)

Är det skolk? Mår de dåligt? Är de bara morgontrötta? 1000 var borta i två månader och 600 frånvarande hela terminen.

I de flesta företag idag tillsätts en rehabutredning om man varit borta 4-6 ggr på 6 månader. Det kan vara upprepad korttidsfrånvaro. Då får medarbetaren träffa en sköterska, prata om varför man varit borta och ev få hjälp att se över arbetssituationen och göra en plan för hur man tillsammans ska ordna arbetssituationen. Regelbundna träffar hålls med företagshälsovården och närmaste chef och ev någon från personalavdelningen och HR.

Jag tror att det är dax att professionalisera även skolan och höja upp den till en riktig arbetsplats där man jobbar systematiskt med hälsa och utveckling.

Det räcker inte att ha bra lärare som slussar vidare till socialarbetare när det behövs utan skolan måste själv starta upp egna skolhälsor. Vi kan inte ha det som vi har det längre. Lärare kan inte ta medicinskt ansvar för elever som mår dåligt, men självklart ska de fortsätta vara toppenlärare som stöttar eleverna i sitt lärande. I de fall när eleverna inte har det så bra blir det nästan ett slag i ansiktet att följa upp ämnen och kunskapsutveckling, men inte se till personen. Om du var borta från jobbet pga av att du mådde dåligt eller hade en sjukdom skulle du då vilja bli slussad till socialen? Nej jag tycker även våra ungdomar förtjänar professionellt bemötande med rehabplaner, omplaceringsmöjligheter, utvecklingsplaner, arbetsträning, coachning, psykologsamtal och att kunna hitta tillfälligt något annat att göra om skolan känns helt fel. Ibland behöver man bara göra något annat, men då ska det vara 100% närvaro.

För att få systematik i hur man ska hjälpa barn med låg närvaro behöver man skapa ett systematiskt rehabarbete och för det behöver man bygga upp en ordinarie skolhälsoverksamhet- inte med projektpengar ala statlig verksamhet som sedan läggs ner när projektet är över.

Ställ samma krav på eleverna som vi gör på medarbetare. Bara genom att inrätta riktiga telefonnummer till riktiga chefer och företagshälsovård när man ska sjukanmäla sig på morgonen sänker sjukfrånvaron i många företag. Under dagen ringer chef upp för att höra hur man mår. Att ropa efter poliser och tvång som vissa gör gällande är att gå från ingen insats till megafoninsatser. Det är människor vi pratar om. Om du mår dåligt - vill du bli hämtad till jobbet av en polis? Tänk om skolan kunde lära sig av t ex Previa som har fantastiska sjukfrånvarosystem där man kan ringa till en sköterska och få råd och hjälp och stöd på telefon. Vilken gåva till våra ungdomar och oss föräldrar!

En gång hade jag en 16-årig elev som gjorde praktik hos mig som personalchef. Hon var borta 4 tillfällen under de första tre veckorna. Det tog ett tag för mig att fundera ut hur jag skulle göra, men jag bestämde mig för att göra så som vi gör med alla våra medarbetare. Jag satte mig ner med henne och sa: "I mina vårt företags ögon måste jag boka in ett möte med dig för att du varit borta mer än 4 gånger på 6 månader (det här var bara 3 veckor). Du måste förklara för mig hur vi kan hjälpa dig."

Hon blev chockad. "Skulle jag vara ett rehabärende?" Det var aldrig någon som hade sagt till henne att det är något som inte stämmer med så hög frånvaro. Jag skickade henne till doktorn efter att hon beskrivit hur hon egentligen mådde, skickade hem henne för att sova och bokade in ett nytt möte.

Det var första gången någon hade uppmärksammat att hon inte mådde 100%. Hennes mamma hade tjatat på henne att hon skulle gå till en läkare med sin onda rygg och lungor. När hon varit hos läkaren och sett över sin situation kom hon till mig och sa att hon tänkt om. Hon måste dra ner på allt hon gör, för hon orkar inte. Jag ville nästan gråta när hon berättade att hon jobbade extra 4 dagar i veckan från 16-21, festade hela helgerna och gick i skolan 9-15 och hann knappt äta emellan. Läxor blev det si och så med.

I SvD (17 mars 2010) står det att man på Segeltorpsskolan börjat jobba systematiskt med sjukfrånvaro genom att ordna en grupp runt varje frånvarande elev med lärare, fältassistenter och föräldrar. Det borde alla skolor vara skyldiga att göra. Varför ska inte barn ha rehabplaner om vuxna ska ha det.

Jag slår säkert in öppna dörrar. Men hur svårt kan det vara? Lärare kan inte göra allt!

Bygg om skolorna så de blir proffsiga arbetsplatser!

Fram för fler personal- och HR-människor för eleverna i skolans värld! Då kan lärarna också fokusera på att vara lärare.

Nya affärsmodeller för musik på nätet och det här med öppna källkoder

2010-03-11T00:17:00.000-08:00

Under de senaste dagarna har vi kunnat följa diskussioner kring det här med hur man vill och ska tjäna pengar både inom källkodsprogrammeringsaffären och inom kulturen och film, foto och musikindustrin. Open source och fri nedladdning av musik eller begränsning och betalning via rättigheter och licenser. Svenska folket är betalningsvilliga när det gäller att ersätta konstnärer för sina produktioner.

"Allmänheten visar i vår undersökning sitt ansvarstagande genom att efterfråga fler och bättre lagliga tjänster (77 procent) och tydligt uttrycka sin vilja att betala för kultur på internet. Mer än 70 procent av de tillfrågade vill kunna betala direkt på nätet eller via sin bredbandsfaktura. Betalningsviljan är jämn och hög i alla åldersgrupper. Allt detta borde borga för en ljus framtid för såväl konsumenter som kulturskapare och entreprenörer". skriver man i SVD

Man kommer med flera konkreta lösningar på det. Jag har också till min förvåning själv noterat hur lite man är intresserad av att skapa finansiella lösningar som passar betalningar i den nya ekonomin. Alltifrån tanten på banken som vill att min son ska shoppa på Täby Centrum till kommentarer på Linked In bland bankanställda som förvånas över att arbetsgivaren vill göra sig mordern genom reklam på MTV men sedan inte har en it-lösning som unga människor använder.

Det är lättare att vara skurk än ärlig. Hur blev det så? Och vem intresse är det?

Du kan inte orderge kunder. Även kunder måste lära sig nya beteenden. Smarta företag lär kunderna rätt beteende.

Jag är verkligen inget kulturproffs utan snarare affärsutvecklare som ser det fullt naturligt att produkter ska ha en kund som är villig att betala. Så funkar affärslivet. Samtidigt kan man inte krasst acceptera handel av kriminella produkter bara för att det finns en kund.

Det är inte svart eller vitt. Jag har varit på det tidigare i min blogg att även om större kulturaktörer vill att man som kund och konsument ska ha vissa beteende är det inte säkert att de har det. Ett lovvärd initativ att underlätta och tillsammans skapa system som gör det enkelt för kunderna att göra rätt för sig.

Next Generation är förtjust i att hitta vägar till fri musik. De förväntar sig att betala via ex ett abonnemang som läggs på mobilräkningen eller direkt på nätet. Inte via Paypal eller visakort som är ställda till föräldrarna. Hallå finansmarknaden vart är ni? Eller är det jag som inte har blivit informerad hur jag ska göra??

En ung artistmanager ställde sig frågan: Hur ska jag ska hjälpa min artist? Div mer eller mindre spydiga kommentarer om att om han inte vet det så borde han direkt avsäga sig sitt uppdrag. Det kom tillrättavisingar och tips om att producera en CD. Att boka in sig och jobba via professionella agenter etc. Efter ett tag blev diskussionen mer öppen...Vem vet säkert hur man etablerar en artist idag? Den nya generationen i musikindustrin kontrade med att säga: "To make a CD now adays is a joke".

Millincollin tjänade sin första miljon på T-shirts. Jag tyckte inte frågan var så dum som så många andra...

Att skapa ett lovebrand har det pratas om inom företagsvärlden. Vi vet vad som ger "followership" dvs ledarskap. Att visa svagheter är en, att lita på sin intuition är en annan, att våga vara annorlunda och slutligen tuff empati...vet inte om det sista passar in men de andra funkar säkert.

Vi var ett gäng konsulter som var med när ex hela Teleindustrin lämnade sitt monopol. Det tog ett tag att gå från teleoperatör till retailföretag. Alla skrattade åt fd galnegunnar VD Janemar som utmanade dåvarande jätten Telia med att lösa dålig täckning stolpe för stolpe. Idag är det genomfört. Undra hur stegen ser ut i musikbranschen.

Kanske musiker blir som hantverkare - de agerar på en lokal marknad med en lokal publik? Sen har vi de stora konstnärerna som åker världen runt och träffar sin publik på stora scener? Företagen skaffar sig som Kungen förr sin egen hovkompositör? Vem blir regeringens nästa kompositör eller partiernas jingelmästare?

Idag jobbar det fler på Telias musikavdelning än på ett av de större förlagen. Sitter de och kliar sig i huvudet kring finansiella modeller?

Kan det vara så att när vi trodde vi var hotade som större aktörer så blir det en blast och möjligheten ökar för fler små aktörer som kan producera minst lika bra som de gamla? Dvs att hela branschen växer och många får vara med och dela på kakan? Att vara gammal etablerad artist och hålla på sitt, blir det ens fall? Eller tar man chansen och utnyttjar sitt försprång?

De gamla trista liknelserna med facit och att ja...vi kommer ni ihåg att det var munkar som satt och skrev. Finns visst inget nytt under solen. Undra hur det ser ut 2050?

Jag kommer ihåg när en konsultkonkurrent ringde upp mig och påstod att han hade patent på ett "management-ord" som jag hade använt. Jag lovade honom dyrt och heligt att jag aldrig mer skulle använda det. Nu är det ingen som använder det. Liknande samtal har de avhoppade cheferna från SUN fått från våra stora ledarikoner i Microsoft och Apple. Det blir spännande att följa deras bloggar och kriget mellan sluten och öppen källkod.

Är det en trend att våga gå ut och beskriva vad som sker bakom kulliserna utan att gömma sig bakom psedonymer?

Ny bok på väg till min och kanske snart din brevlåda...The Element om kreativitet och passion

2010-02-23T14:24:00.000-08:00

Sir Ken Robinson på Q TV - Om vikten att hitta sin passion in life...för alla oss som sviktar lite när vi väl bestämt oss...:-)

Så fick man smaka på egen medicin! Prestationsångest jag inte trodde jag hade

2010-02-16T12:52:00.000-08:00

Hela mitt konsultliv har jag förespråkat att det kan väl inte vara så damn svårt. Så många man träffat på som varken kan, vågar eller tror på sig själva. Inte pga att det inte kan utan just för att de är rädda att inte vara tillräckligt bra. Äh va fasen har jag sagt...

"Vad mer kan man göra än bara sälja lite och sedan prova sina vingar!"

"Man behöver inte vara älskad av alla och inte heller vara bäst".

"Vissa saker är inte lätta vem än som ger sig på dem, så varför skulle inte du klara av det".

Eller den här:

"Var lite dålig..." "ingen kommer märka någon skillnad - tyvärr". :-) Passar fint på tjejer som vill vara perfekta och överprestera.

Eller den här:

"I stället för att säga att man inte kan, så kan du svara: "Om jag är bra?" "Ja, jag kanske inte är bäst i världen - det beror vem du jämför mig med".

Så ska man någonstans, av någon anledning byta ben att stå på och då pratar jag om mig. Plötsligt blir det där jag själv sagt till andra något att verkligen ta till sig, kanske för att klara av att balansera mellan att vara proffsig och personlig.

Hur töntigt låter inte...

"Jag har alltid velat jobba med....det vore så kul, det är en dröm jag har". Det blir lika fel som att ta till sina egna räntehöjningar i löneförhandling. Självklart är det kundvärdet styr - inget annat. Någon ska behöva dig. Och där fanns ju trösten....(för är det någon annan än jag som irriterar sig på livslöner av konstnärer. När blev det rätt att bara betala ut något för något stort de gjort - i så fall inte som lön utan som ett fett stort engångsbelopp. Vi är många som velat satsa ett stort fett belopp skattepengar på Cornelis tror jag).

Men hur funkar det inom musik som nu råkar vara mitt äkta prestationsångestområde. Jag vet inte hur det började. Men nu som 42 åring hade jag tänkt att utöka mitt utbud också till musikbranding, events, låtskrivande, jingel, radioreklam osv. Och whoooops.... prestationsångest. Vart tog det sin början?

Jag älskar musik. Kanske för mycket!? Min farbror Oscar Hedlund var musikjournalist. Han kanske också älskade musik för mycket? Skrev om Stickan Andersson, Cornelis om Eric Ericsson och om OD, Radiosymfonikerna och massa artiklar om alla möjliga. Han var musikjournalist. Å undra varför han aldrig själv blev musiker?

"Galen i musik", skrev han och det var han också. "Nej musik kan man inte leva på.... Inte ens Cornelis, så har det låtit hemma hos mig". Oscar var svårt sjuk i cancer när han skrev boken och klagade på att den blev för lång. Året efter den blev klar dog han.

Men kära nån?! Varför skriver jag om det här då?? Är det för att han säkert också bar på en grym prestationsångest? Eller är det för att jag vill i alla fall hedra min Fabror som skrivit om Cornelis - min stora idol. Eller är det för att det har slagit mig just hur musik för mig skapar en fruktansvärd prestationsångest. Då hjälper inte mina egna checka tips som ovan. Man är liksom oskyddad...det går rakt ner i känslan. Ååååå då tar vi till proffset i dig? Eller? Njä. funkar inte....ännu...

"Var lite dålig. Det är ändå ingen som märker skillnaden". Från början var det tipset till en konsertpianist som hade sådan ångest för att spela fel. Han fick som målsättning att spela fel åtminstone 10 ggr per gigg. Hans konserter hade blivit en plåga bestående av färdsträckor mellan felspelningarna istället för att njuta av allt det som var bra. Vill man ha det så?

Att Bagge som är så jävla bra ska behöva känna prestationsångest - det begriper jag inte. Har vi tappat kontakten med Gud? Vad är musiken till för? Skriver jag om en försvunnen vän, om någon som just blivit mördad eller om afrikanska kvinnor eller någon kärlekshistoria inte är det för att vara bra? Nej det är som Laleh säger - det flyger runt musik som bara fångas upp. Så varför prestationsångest?

På ett bröllop skulle jag sjunga för min kompis Ninnie som skulle gifta sig. "Det vackraste jag vet", var beställt. Jag var riktigt taggad, hade tränat in strofen "...känner hur du andas", med lite tunga andetag och inlevelse. När jag kommer till kyrkan står min gamla musiklärares fru, tillika någon som varit min musiklärare som barn. Jag minns inte henne - i alla fall inte aktivt. "Ja men det är ju du!" , säger hon. "Jag minns att du var den enda i hela skolan som räckte upp handen när jag frågade om någon ville uppträda med blockflöjt! Och tänk du som inte ens kunde spela! Ja du har då fortfarande inte någon skam i kroppen!"

I ett nafs kom känslan tillbaka. Ja just ja. Musik - vem som helst får inte....förlåt! Hade glömt. Och om du skulle få för dig att ens tänka på att göra musik så är det allas rätt att framföra sina synpunkter. "Vi ligger lågt i takt 65". På slaget i upptakten...bla bla bla. Å ställer du dig upp och sjunger då är det skamvrån som gäller. Nej - I had it!

Hur det gick med kantorn? Jo, jag sjung för bröllopsparet, men självklart höll något mig tillbaka....i alla fall ytterligare 10 år.

Men jag börjar känna lite Elisabeth Höglund varning på mig själv. Vilket offer. Sitta och ömka sig över att jag inte kunde läsa noter som 9-åring och därmed inte kom in på piano utan övertalning - trots att jag kunde spela broder Jakob i kanon och i princip alla de melodier jag kände till för musiken satt liksom i fingrarna. Ska jag sitta och deppa över att jag valde klassisk sång med petimeter precision, att jag inte har hittat några roliga jämnåriga tjejer håller på med musik? Att jag sitter hemma och fnular med mina album, jinglar, ljud och ibland kikar fram och trollar upp några roliga band som jag hittar i olika företag. Har vi i bandet Bulldozer inte hur kul som helst? även om prestationsångesten smyger sig in....hmm. Börjar bli upprepning nu...säger jag ordet prestationsångest en gång till ger jag mig själv en snyting!

Nej basta! Musik har inget med prestation att göra....(Jo jag vet det har det visst). Men det är kundvärde som får styra.

Hittar jag ett tyst köpcentra - måste jag hjälpa dem. Hittar jag ett företag med potential vad gäller jingel och radioreklam ja, då får de räkna med ett samtal. Eller kommer jag till ett hotell och finner att det enda jag hör är en ångestton av fläktarna som går. Med följden att jag känner mig ovälkommen. Räkna med ett reklamblad, eller ser jag ett band som verkar ha soggat ihop sig då måste det livas upp till nästa personalfest om de så ska vara med lite stöd. Sverige behöver musik.

Musik är till för andra. Att berätta något och då ska ju inte kvalitet komma ivägen, men det är inte heller huvudmålet.

Det är grym ångest att smaka på egen medicin - men inom sinom tid så går det också med idogt arbete. Den dagen jag tar mod till mig så.

Det jag inte riktigt förmår att ge mig själv, har jag i alla fall tutat i barnen i showskolan. Någon sa till en av deltagarna här om dagen:

"Du sjunger för jävligt".

"Du, det handlar inte om det", svarar hon bestämt!

Och varje dag får jag frågan - När är showskolan. Jag lovar och svär att aldrig, aldrig någonsin dissa någon för något. "För DU, Det handlar inte om det".

Alla ungar ska ha tillgång till musik, dans, sång och teater UTAN att det ska handla om PRESTATION. Ingen jävel talar om för Gunnar och Eva när de tar sin morgonpromenad hur väl han tar sina steg, vilka skor hon har på sig, hur snabbt de går upp för backen eller antal steg mellan varje lyckstolpe. Inte heller hur dåligt det är att de tog mjölk i kaffet efteråt.

Varför kan då inte alla vi som gillar musik och sång och teater få gå våra promenader utan 1000 olika kommentarer.

Vi vill bara vara lite ifred okej? Det är många, många, många, många tappade sugar och rädslor därute. När vi i själva verket behöver ta fram lite negro spitituals, kampsånger, musikbranding och ha lite kul och kanske tom dansa i nyktert tillstånd - om inte annat för att sänka sjuktalen och höja inspirationen.

Förresten, klagomålen på promenaden skulle kunna bli en rätt rolig sketch. Den skulle kunna få sista repliken med favoriten som vi brukar använda hemma:

"Prestationsångest? Hur kan du ha det - Du har ju inte presterat ett skit!"

Over & out!

Vad är det som ska utvecklas - människor eller fakta och uppgifter

2010-02-02T12:57:00.000-08:00

Det är händelserika dagar...många är vi nog som med nejböjt huvud deppar över att Kapten Klänning åkt dit. Vi är många som anlitat hans kompetens inom mångfaldsområdet. Jag vet - han är inte dömd ännu, men det ser ju inte så ljust ut... Satte ihop en dikt till lite drum & base som läses av Ida Gyllenstens underbara stämma "From Thy Women" - så vi kan lugna ner oss lite.

Visst undrar man hur det såg ut runt omkring honom. Hur många kände till det? Om någon nu har känt till det - varför saknades modet att tala om det?

En mycket erfaren hög chef sa till mig en gång att i många fall syns inget från toppen. Är det någon som tar mod till sig och framför det blir budbäraren problemet. Efter ett par år kommer det ofta ikapp med än större katastrofala följder, ungefär som man låter en gummisnodd spännas hårdare och hårdare tills den går av. Då har oftast personen som slagit larm slutat, och kanske på distans känner en viss upprättelse. Men alla de som var tysta som är kvar då? Hur känner de sig? Kan de titta de unga tjejerna i ögonen och säga: "Ja jag gjorde vad jag kunde?" Eller är de på riktigt chockade?

Men hur ska man veta vad som är rätt och fel när man sitter däruppe? Vad är illasinnade rykten och vad är sanning? Det gäller kanske att takta mot verksamheten så att man inte är sist att höra något. Transparens talas det mycket om. I ledarutvecklingsprogram har vi jobbat mycket med congruens och incongruens dvs att ha en matchning mellan min egen syn på mig och andras syn. Det är väl den som får sig en rejäl knockout när liknande avslöjanden görs. Men läs ex Alexander Bards blogg om att legalisera så blir man förvånad över hur spridda åsikterna är. Att driva jämställdhetsfrågor och samtidigt umgås med småtjejer det funkar inte - incongruencensen blir chockartad.

Jag är väldigt förbryllad över varför unga tjejer inte säger något. Varför förblir de tysta??? Det är för mig en gåta! Den dagen de höjer sina röster så kommer det bli tufft för många, men underlätta för alla dem som försöker jobba för dem. Kanske det hänger samman med den rapport som just kom om skolan. Hur många tillfällen finns för unga att lätta sitt hjärta? Utvecklingssamtalet är inte aktuellt i dess nuvarande form.

En av femtio fick godkänt när det gäller systematiskt arbete kring mobbning. Hur svårt kan det vara?

Har man bra affärsplaner behövs inga specifika mångfalds eller antimobbningsplaner. Precis som med systematiskt arbetsmiljöarbete kopplat till lean, kvalitet, värdegrundsarbete, Iso och målsättning i verksamheten täcks även diskriminering, mobbning och mångfald in i det arbetet - om det görs på rätt sätt.

Är det dax att också lärare precis som cheferna börjar leda människors utveckling och inte bara ämnesutvecklingen och arbetsuppgifter? Hur ser då lärarrollen ut? Går det att kombinera människoutveckling och historia? Jag tycker det!

Då kan vi också sätta turbo på alla de 95% som har det okej i livet och även i samma process fånga de som har det tuffare. Den dagen vi inte bara släpper utveckling av människor till skolan utan tar in det ansvaret bredare tror jag att vi kan fånga många av dessa frågor. Då behöver alla företag också engagera sig.

Är det någon mer än jag som tycker att ledarskap och motivation ska utvecklas i skolan? Som tycker att ledarskap och motivation är en träningssak som man kan få hjälp med? Som tycker att medveten feedback skulle öka lärandet i skolan?

Kan jag leda mig själv, respektera olikheter och olika personligheter, förstå att jag blir sämre straxt innan jag blir bättre osv så kanske vi kan få 50 av 50 skolor att få godkänt när det gäller mobbningsmetodik. Det är nog rätt akut...och vi kanske också kan fånga upp de där tjejerna som träffar killar som Kapten Klänning eller killarna som slåss istället för att starta eget.

Hur står det till med ungdomars personliga ledarskap egentligen? Det känns akut! Och kan inte lämnas till bara idrottssrörelsen och scouterna! Vi är ett gäng som efterlyser företag som vill vara med och sponsra!!

Testa först och teknik sen ökar motivationen men kräver nog mer struktur

2010-01-19T15:16:00.000-08:00

Nu är det återigen bevisat att vi blir smartare av att både idrotta och hålla på med musik. Men det kanske en och annan skolplaneringsansvarig hade glömt (vill inte kalla dem politiker för jag är inte särskilt politiskt engagerad)? Sedan länge har man hittat och känt till samband mellan musik och matteförmåga, mellan förmågan att lösa problem och förmåga att kontrollera kroppen. Hjärnskadade får hjälp att ta sig tillbaka via musik och rörelse. Undrar om en del tror att det är medfött? Så många timmar som vissa lägger på träning och ändå presterar i skolan...hur är det möjligt. Tänk om det är tack vare att de tränar och lär sig fokusera och tränar upp sin koncentrationsförmåga?

Skolan älskar text, text, text, text, text. Men livet innehåller ju så mycket mer. Bild, grafik, dialog, uttryck, form, ljud. Försök lära dig cykla genom att läsa en instruktion. Samtidigt som text och skrivande ökar blir det lika viktigt att kunna förmedla sig med bild, ljud och känslor. Det är inte antingen eller, utan både och. Pratade med en bildlärare som till sin fasa såg att man kommer minska ner bild i skolan. Under dialogen kring vilken typ av bild de jobbar med visade det sig att det fortfarande var "hantverket" bild som var huvudfokus dvs kroki, perspektiv, teckna, olja, porträttering och färglära. Att förmedla budskap i bild, film och koppla det till andra ämnen hade inte kommit så långt. Kanske att nedläggning av bild som ämne kommer öka antalet jobb inom bildområdet om man ex plockar in det i ämnena historia, NO, SO etc så att det blir mer integrerat med andra.

Det var nog bara ett rykte om att bild och musik ska dras ner på i skolan. För jag tror inte att det är möjligt att dra ner bild, musikintresset eller sportintresset för många. Media och reklam, film, speldesign, grafisk profil etc lär sig ungarna av varandra i ett rasande tempo.

Har just avslutat ännu en helg med glada musikentusiaster. Hade både Linda B, Kizz, Bellman i form av Bellmanhistorier, dansgruppen Glitter och Svart var på plats. Dessutom fick vi del av egenproducerat material från gruppen Polarn och Gänget....och en punksession också.

Jag är vid det här laget fast övertygad om att vi är många som behöver börja i motivationsänden först och sen ta tag i tekniken. Är det inte det som är den nya inlärningspedagogiken? (I och för sig rätt gammal).

Sätt igång bara....men det kräver att vi har miljöer där det är helt ok att göra misstag ibland. Vissa jobb behöver inrätta miljöer där misstagen begås utan att det är skarpt läge. I framtiden hoppas jag att vi avsätter mer tid till lek, dialog, strategiutveckling och träning och inte bara kör match på jobben. Tar vi oss inte tid till det kommer vi inte utvecklas lika snabbt.

Jag vill inte opereras av en kirurg, eller flygas av en pilot som inte som inte tränat på ett tag. Men visst är vi mest ute och bara kör match på arbetstid.

I flera företag har jag varit med och satt ihop chefsutvecklingsprogram där cheferna sätts ihop i små grupper vars uppgift är att stötta varandra som chefer och människor. I dessa får man tillfälle att ventilera olika möten och lägga upp strategierna både för sig själv, sina medarbetare och för verksamheten. Det visade sig att det var en mycket bra metod. Mycket bättre än att ställa någon expert framför 20 deltagare för att berätta hur ledarskap går till. Men det kräver en struktur och en gemensam plattform.

"Vi älskar varandra", sa ett helt gäng coachgrupper vid ett tillfälle. Då var jag ganska säker på att de skulle hjälpa varandra när det kniper.

Att adda underställda i Facebook diskussion pågår

2010-01-12T02:40:00.000-08:00

Läste i tidningen chef om en fråga som en chef ställt i en frågespalt. Ska jag adda mina underställda som vänner i Facebook (FB)? En bra fråga med många svar som går att läsa på www.chef.se

Vad tycker du? Hur är det egentligen? Hur ska man göra? Upptäcker själv att jag har olika människor i Linkedin och i Facebook. Linked in, där hittar jag gamla kollegor, kunder, vänner som jag träffat och jobbat med. I facebook finns mina gamla klasskompisar från grundskolan och de som också blev privata vänner. Alla Örebroare som man tappat kontakten med och grannarna som finns runt omkring idag är med. Om man vill ha sina underställda som facebookvänner när man är chef och ledare har nog med flera saker att göra. Snart kan vi nog räkna med att någon utvecklar en checklista innan vi okejar add-förfrågan.

Politiker använder sitt ledarskap i FB både med framgång och som vi sett den senaste tiden med viss motgång. (Det var någon som skitat ner trapphuset och en modrat kommenterade att det var bra att den pålitliga invandrarfirman snabbt var där och städade upp trots att det var söndag. Det låter inte bra även om uppsåtet var gott...eller hur? )

Som ett naturligt kommunikationsmedel uppfattar många nu FB... lika naturligt som telefonen. För en ledare är det ju ett effektivt sätt att nå flera och ha en levade dialog med många kring frågor som man själv är engagerad i för stunden. Ett slags verktyg för gräsrotsdemokrati där dialog kan inledas med många.

Skulle man som politiker vilja avskärma sina medborgare från vad man sysselsätter sig med skulle det väcka en viss misstänksamhet. Där vill vi ha transparens...men frågan är hur mycket. Är det ok att de har varit på ölprovning? Att kommentera konkurrentpartiet där en personalfest urartat? Fast om det står på löpet - kanske det inte är så farligt om det står på någons blogg eller FB uppdatering. Själv önskar jag mer spontanitet hos en del stela både politiker och chefer.

Hur är det inom olika branscher? Vissa chefer har inga vänner alls varken på jobbet eller i FB - då är det enkelt att avfärda hela FB-frågan. Ett enkelt beslut fast ingen någonsin skulle komma på idén att ens vilja adda personen. Dessa chefer kanske bara kör på inom sitt företag där de framgångsrikt har jobbat och lyckats uppnå leveranser. Det går ju också bra. Ingen dialog i den kanalen utan kanske i andra??

Andra chefer och ledare har 1000-tals kontakter och kanske vill kunna vara privata.

Det blir intressant hur olika kanaler utvecklas. Hörde en framtidskonsult irritera sig över att vissa inte fattar att Facebook inte är en jobbkontaktyta utan hänvisar till Linkedin. Hur blir det för våra barn för de kommer sannolikt ha 1000-tals kontakter när de är runt 30 och varit runt överallt och etablerat sina relationer.

Två av mina kontakter har avlidit. Hur gör man då? Ja en av dem ligger kvar och en av dem är borttagen och en minnessida har startats istället. Kan det vara en fin tanke att en människas kontakter ändå finns kvar? Flera av ungdomsmorden har uppdagat fenomenet och ska psykintagna få vara ute på internet? Eller kanske bli vänner med oss andra utanför under tiden de sitter dömda? Vilka rättigheter har de?

Har vi som kommer från en liten stad mindre problem med FB-kontakter eftersom inget du gör är anonymt? Har du lyckats hitta på något på krogen på lördagen vet alla det redan söndag morgon. Och istället för att hamna i en skolkatalog hamnar du idag på bild på facebook och då är det alla som hamnar där. Etik blir en viktig fråga, enormt viktig! "Det I viljen människorna skolen göra eder skolen I och gören dem". Den gyllene regeln.

Det är förståeligt att chefer inte vill adda medarbetare och jag förstår dem som gärna har dem också. Mina barn vill inte ha mig som vän, men deras kompisar går bra. Och handen på hjärtat skulle jag vilja adda min chef? Nja, det beror på vem det är.

Det handlar om powerdistance - dvs hur maktfördelningen ser ut mellan oss.

En politiker är beroende av den makt som ger dem inflytande att fortsätta bla alla deras 500 vänner på facebook. Frågan ska nog ställas åt båda håll - Vill du adda din chef? Vill du adda dina medarbetare? Vill du adda dina kunder? Vill du adda dina patienter? Vill du adda vem som helst?

Hur nära vill vi vara varandra? Hur transparent är vår kultur? Hur vi vill ha det skiljer sig åt. Själv har jag löst det med lite olika människor på FB och Linked In, men jag är helt säker på att det inte kommer se ut så i framtiden. Kanske blir det fler levande adressböcker eller också bara en?

Internet 40 år 2009! Grattis!...men tanten på banken vad hände där??

2010-01-01T11:03:00.000-08:00

Kan ni förstå att internet fyller 40 år? Kan det verkligen vara så? För mig kom internet 1996. Det är bara 13 år sedan. Samma år som min första son föddes.

Här om dagen gick jag till banken med denne son som jag lovat skulle få ett eget kort så att han kan utföra sina affärer för sina julklappspengar, utan att involvera hela min kredit och mitt konto.

"Jag tycker inte att man ska handla på nätet när man är 13 år. Det är bättre att gå till butikerna här i Centrum", sa kvinnan bakom disken.

"Hmmm....Men jag handlar inte grejer här. Jag vill köpa musik och spel på nätet", svarar han henne. "Jag gillar typ inte grejer".

Nej. Vi fick ingen hjälp....

Har vi gamlingar tänkt på att vi skapar en generation som laddar ner olagligt, som rundar alla köpsystem, som inte ges möjlighet att själva ta ekonomiskt ansvar att köpa vad de ville ha för sin 100-lapp från moster? Är det bättre att de går in på Panduro och köper pyssel och gamla kottar?

Såg till min förtjusning att Nordea hade kort för barn mellan 13-18 år gratis som kan användas för e-shopping. Tack!

Att vi de senaste 100 åren haft ett århundrade med en skola som fokuserar på text, men är det bara text från en bok? Min andra son ska läsa 30 minuter varje dag. Det ska bli ett nöje att höra om facebook och internet räknas som läsning. Att han frågar hur olika saker stavas för att kunna kommunicera med sina vänner borde vara en jättebra inlärning men frågan är om det räknas. Det ska bli kul att se om hon också är som tanten på banken.

En annan intressant iakttagelse är att vi har olika syn på hur mycket i världens medelpunkt vi är både som individer och företag. Det vanligaste felet när företag marknadsför sig på nätet är att de tror att de är jordens medelpunkt. Det som borde vara mest intressant är hur man kan hjälpa kunderna....eller kanske till och med kundernas kunder.

När man är ute och söker på Google vill man ha användbarhet. Hur kan jag få hjälp? Då blir man ju irriterad när företagen är uppbyggda efter sitt eget huvud och inte kundernas. På Nordeas hemsida fanns visst en beskrivning av korten - men vart var beställningsknappen? Och på Danske Bank hittade jag inte ens en produkt.

Vad är det som säger att "sura banktanten" har rätt när hon tycker att det är bättre med "riktiga" prylar...riktiga saker inslagna, köpta kontant, varelse det behövs eller inte. Jag har också tvekat länge men nu tycker jag att jag behöver en motvikt till mina gamla argument. Har jag också blivit så gammal att jag är jordens medelpunkt? Har jag blivit en sådan där nejsägare som tycker att allt var bättre förr? Eller "JAG" var bättre förr, som det egentligen borde heta.

Ska vi acceptera att det är "e" som gäller när det gäller shopping för barn. Eller ska jag riska med mina kort?

Vi diskuterade det i goda vänner lag på semestern....är det så att vissa generationer har svårt att sätta sig in i nästas? Att de inte riktigt lyssnar? Att de inte ställer frågor? Att de inte sätter sig in i varken framtid eller nutid?

Ann Åberg skrev en intressant bok om Lyssnandets pedagogik. Kirkegaard har samma filosofi....men inte surtanten på banken...tänk om jag är hon??!

När hon träffar sina kunder kan hon glatt berätta vad hon tycker att de ska vilja ha....och jag lovar om jag berättar något som hänt mig, svarar hon säkert inte med en följdfråga utan säger nåt i stil med....."Ja det var som när JAG..."

Visst kan väl ungarna få friheten att få göra vad de vill med pengar från faster Majlis utan att för den skull betraktas som spelberoende poker missbrukare?

Går det att få skolan att jobba med personlig utveckling?

2009-12-11T06:15:00.000-08:00

I flera olika sammanhang har jag nu stött på andra människor som också brinner för utveckling och som också tycker att det är synd att inte skolan erbjuder personlig utveckling under alla de år man är där. Hur länge ska det fortsätta att idrotten, scouterna och möjligtvis företagen har övertag när det gäller personlig utveckling. Att mentala bilder är helt avgörande för hur vi mår, hur vi presterar eller om vi väljer att vara offer eller ansvariga för våra liv, är inget nytt. För oss Örebroare har väl många av oss stött på det redan på 70-talet med Unestål och det som GIH utformade som sedan spred sig till ledarna inom idrotten. Inget nytt....tänker ni....Men är det verkligen så?

Jo jag tycker nog det finns en hel del nytt att ta till vara på. För ett antal år sedan gick jag en coachutbildning i Danmark. Där var coaching stort med coachcaféer, coachutbildningar för alla ungefär som här i Sverige. På en relativt kort utbildning blir man certifierad och sedan finns det olika nivåer. Det är en kunskap som fullständigt har exploderat men i varierande grad nått våra ungdomar i skolan, trots att behoven säkert är större idag än tidigare.

Idag kan man göra paketerade program av avancerad kunskap. Man kan gå avancerade utbildningar med tentor, föreläsningar och dialoger utan att flytta sig fysiskt eller att behöva vara med på samma föreläsning eller lektion. Det nya är att det är väldigt enkelt att få fram de bästa ur ett kunskapsområde och sprida dem till många. Föreläsningar kan filmas och det finns 1000-tals gurus på nätet, så det som förr var exlusivt borde idag vara något som tillfaller alla.

Något annat nytt är att det hänt mycket inom hjärnforskningen de senaste åren. Man tror inte längre att den kreativa hjärnhalvan är i höger hjärnhalva utan är ett komplicerat samspel mellan hjärnans olika delar. Det upptäcker man inte minst i rehab där man tar hjälp av musik. Nobelpristagarna undrar hur de ska avgränsa sig mellan fysik, kemi och medicin.

Det som tyvärr inte är nytt att är ex neurokirurger inte gärna talar med psykiatikerna. Det borde vara tjänstefel! Var det någon mer än jag som fick rysningar när ni såg programmet om elchocker på tv. Man vet inte riktigt hur det påverkar hjärnan och metoden används utan tillräckliga mätningar och uppföljningar...eller? Lika snurrigt att inte ha en dialog kring nyfunna kompetenser lika snurrigt är det som den gamla snurrstolen som man använde på snurriga patienter inom psykiatrin. (Stolen finns att beskåda i Vadstena för den som är intresserad). Genom våra uppdelningar drabbas också "klienten", patienten och eleven. Träffade en hypnotisör som inte förstod varför man inte jobbar med deras metoder inom psyk när det för vissa patienter är väldigt effektiv. Räcker socialstyrelsen till i dagens snabba utvecklingstempo? En patient till honom visste inte vad hon skulle göra nu när hon kan åka buss och tåg efter flera års sjukskrivning. Mentala bilder...

Det som inte förändras är väl vår inställning att allt "nytt" är farligt - datorspel, studsmattor, skateboard och nu senast enl DN är det också farmville på Face Book som gör oss till slavar och farmvillekapitalisterna kan manipulera oss att bli spelberoende. Men inte är vi så korkade?

Det som måste bli nytt är att ta reducera uppdelningen mellan företag och skolan. Den måste brytas inom kort!! Hur länge ska vi ha bland den högsta arbetslösheten bland unga i Europa? När ska skolan ta in personlig utveckling i sina program? Vi är många som är rätt frustrerade över att det är så och vi är nog många som också kan ta på oss skulden för det. AMS har lanserat ett nytt AVSTAMP som är klockrent för ungdomar eller unga vuxna som de kallas.

Jag har pratat med många konsulter senaste tiden och en av dem var en konsult från Kairos Future som hade varit ute på en dragning i en skola. De visade en film om framtidens medarbetare som globala, aktiva, it-fierade, analytiska osv. Då blev hon vid ett oväntat ögoblick attakerad av en lärare som tyckte att det som visades förstörde ungdomarna.

Är skolan helt omöjlig att förändra? Min dotter kom hem en dag och ville att rasten skulle vara lite längre. Den var fortfarande från 9.40-10.00. Med viss tvekan sa jag...det kan nog vara svårt att ändra på. Skolan är inte allt. Även herr Bodström skrev i sitt brev som kom i brevlådan här om dagen att han haft problem med skolan och hoppat av.

I mitt huvud klingar fortfarande orden från Lennart Hellsing i tv-programmet K-special sänt 5 juni 2009:

”Det är onaturligt för barn att sitta på en stol i skolan timma efter timma, år efter år. Och så är det mycket regler hur det ska uppföra sig. Det fordras ganska mycket energi att överleva en sådan process på minst 9 år. Jag vill ge dem någonting – en förmåga – att överleva den där nermalningen som samhället utsätter dem för. .....När jag gick i skolan sa min fröken att jag inte kunde stava. Vad ska du bli när du blir stor? Jag ska bli författare. Ja, då måste du kunna stava".

Skolan är nog på många sätt bättre idag än på Hellsings tid, men jag saknar fortfarande material kring hur man lär, vem är jag, självinsikt, ledarskap, gruppdynamik, ansvar mm.

Christer Ackerman ställde en fråga till mig som fick mig att bli ännu mer övertygad om att tiden är mogen att skolungdomar får personlig utveckling på schemat. Han frågade: "Vet du vad som kännetecknar ett maskrosbarn?" dvs ett barn som trots att de har det stökigt omkring sig klarar sig relativt bra. "Känslan att själv vara ansvarig för sitt eget liv".

Om vi erbjuder alla barn och ungdomar positiv psykologi och personlig utveckling/mental träning kommer vi även åt alla dem som inte idag får någon hjälp. Flickan som fick årets Levapris var hon som startade rörelsen Maskrosbarn eftersom hon själv inte upplevt att hon fått någon hjälp. Det visade sig att inte heller hennes kurser blev fulltecknade. Vem vill kliva fram och räcka upp handen - "Jag är ett maskrosbarn, jag vill gärna gå ditt program". Dock har hon varit ute och föreläst. Det är ännu ett skäl till varför detta måste gälla alla.

Min nästa huvudvärk är - vägen...är det via skolverket, till rektorerna, via lärarna, en sväng till politiker? ...så har vi spenderat en massa pengar utan att eleven märker någonting. Visste ni att KKstiftelsen bara ger pengar till forskning - inte till att utveckla nytt material?

Pratade med Informationsförlaget som gjort ett material om att starta företag för 10-åringar. En succé! Det visade att om företag är med och stöttar så att material kan vara gratis för eleverna kan man nå långt ner i även i skolvärlden!

Ni företag som är intresserade att vara med, tag gärna kontakt! Som ett samarbetsprojekt med många vuxna bakom kan det bara bli ännu bättre...precis som i Nobelpristagarens slutsats...genom starkt samarbete når man längre!...Förresten var hon kvinna? :-)

Så var det här med långtidssjukskrivna - rätten till en anställning hur långt går den?

2009-12-03T10:30:00.001-08:00

Det har väl inte undgått någon att det pågår en debatt om hur långtidssjukskrivna ska hanteras. Det är ingen lätt fråga...eller också är det hur lätt som helst. Rätt person på rätt plats och öka flexibiliteten och öka risktagande bland alla oss som anställer skulle hjälpa till så att ALLA får jobb. Ungdomar, de med en diagnos, de med funktionshinder, de med "fel" färg på huden, de med "fel" språkkunskaper etc.

Inom lager och logistik är det inte ovanligt att medarbetarna lyfter 10 ton om dagen. Är det då rimligt att hävda sin anställning när man ser att kroppen förstörs. Den sjukskrivne kommer in och provarbetar (om det nu går så långt) en dag. Men klarar inte sitt jobb. Ska då den i övrigt fullt friska person återgå till sjukskrivning eller ska den hänvisas till den stora arbetsmarknaden?

Är man snäll när man bibehåller människor i sjukskrivning år, efter år, efter år, efter år...för det var ju så det gamla systemet fungerade? Att kunna leverera om man nu får uttrycka sig så plumt, är ju färskvara. Vilken dag som helst kan det hända vem som helst av oss att vi hamnar i en situation som gör att vi inte längre kan klara vårt jobb. Först blir vi sjukskrivna, ev omplacerade och när inte det går måste man se sig om efter nya möjligheter. Precis lika många som är dödsjuka hemma eller har en allvarlig diagnos går faktiskt till jobbet och gör det man har förmåga att klara av. Sjuknärvaro har det kallats för tidigare. En gång var en försäkringsmäklare hemma hos oss...hon påstod att 97% av oss alla drabbas av en allvarlig sjukdom medan bara runt 5% av olycksfall. Det är därför sjukförsäkringar är så dyra...Vanligaste dödsorsaken är hjärt- kärlsjukdomar och cancer.

Vad händer om man drar ut linjen och ser konsekvenserna på sjukskrivningar i all oändlighet för att man inte kan klara just det specifika jobb man hade. Hur långt sträcker sig rätten till att ha kvar sin anställning och att vara sjukskriven...eller kanske med all säkerhet bli långtidssjukskriven?

Varje arbetsgivare med någorlunda människosyn hjälper sina medarbetare i VARJE situation. När man gjort allt det som står i ens makt måste man vända sig utanför och få hjälp av försäkringskassan tillsammans med vården. Alla kan göra något, men är det arbetsgivarens skyldighet att ta det medicinska ansvaret för människor?

Idag när jag lyssnade på radion tyckte jag personligen att det lät rätt krasst och osympatiskt när man pratar om att "Är man 55 så kan man gå kvar i långtidssjukskrivning hos befintlig arbetsgivare, eftersom man kanske inte har så långt kvar". Vem vet det? Man skär av sista grenen man hade, säger en del". Och 55 är ju ingen ålder idag, om det är vanlig pensionsålder som gäller. Eller?

Men jag undrar om man inte skälper snarare än hjälper människor att vara kvar i något som inte har någon framtid. Om en pilot inte kan jobba som pilot längre, ska den då sjukskrivas för resten av livet, eller om man inte kan jobba i butik och stå hela dagarna, eller inte klarar av det nya systemet pga inlärningssvårigheter, eller inte kan lyfta tungt längre, eller fixar att ha hand om en hel skolklass för att man känner stress och psykisk instabilitet med alla föräldrar...ska man då sjukskrivas eller få hjälp att hitta ett nytt jobb? Hur svårt ska det vara att flytta på någon som inte klarar sitt jobb? Hur långt går en gång anställd alltid anställd? Med rätt jobb kanske man kan klara sig längre. Att ha problem med lungorna och vara kvar på pappersbruket, eller ha hjärtproblem och fortsätta som chaufför. På kort sikt kanske det är klokt, men med långt perspektiv är det kanske bättre att göra något nytt.

Lika vanligt som det är att man som arbetsgivare måste ha tuff empati mot vissa som inte längre klarar av sitt jobb, gäller motsatsen för vissa. Många allvarligt sjuka släpar sig till jobbet, förväntas klara av lika mycket som innan, trots sin sjukdom. Där måste närmaste chef göra om arbetssituationen för medarbetaren och ett juste samarbete behövs med försäkringskassan. Tycker inte ni att det är självklart att medarbetaren bara behöva göra precis så mycket man orkar? I den dager blir det så tydligt att man måste se på frågan ur ett individperspektiv.

Det svåra för oss som befinner oss i arbetsgivarrollen är att försäkringskassans processer många gånger varierar med vilken handläggare man stöter på. Vissa ser faktiskt till individens bästa och vi är alla beroende av att individerna får ett professionellt bemötande - från HR, från läkarna, från försäkringskassan och närmaste chef.

Är det ett straff att tillhöra arbetsförmedlingen?

Frågan är vad det handlar om egentligen. Är det pensionsavsättningar som individer går miste om? Möjligheten att få nytt jobb? Rädslan att inte duga? Skammen att gå från sjukskriven till arbetslös? Stressen arbetslösheten skapar? Vår oförmåga att ta in sjuka i nya anställningar...å frågan är varför vi är så rädda för det? Om det handlar om pengar...förändra då det i så fall. Läkarnas roll kan knappast vara att fördela bidragsformer. Det är någon annans fråga. De bör bara titta på patienten ur funktionsperspektiv. Sedan bör politikerna ta finansiella beslut. Lek med tanken att det är samma ersättningar. Hur skulle vi då tänka?

Att skicka alla som har upprepad sjukfrånvaro till företagshälsovården borde vara regel, även om man har en "riktig" (som många säger) sjukdom...Vad nu riktig sjukdom är. Den vanligaste sjukorsaken sägs vara psykisk ohälsa...under cover av fysiska. Då är det än viktigare att varje person får en översyn över sitt jobb oavsett om man har cancer eller inte. Vem blir inte ett psykiskt nervvrak med en sådan diagnos? Vill vi inte alla bli professionellt bemötta då? Få möjligheten att kunna utforma sitt liv så att det blir så vacker det kan? Kunna få välja om vi vill jobba efter förmåga, eller om vi vill se oss om efter något nytt?

För många inklusive "dödssjuka" dvs de som har en diagnos som leder till döden, är sjukskrivning det värsta som kan hända, för andra är det en kränkning att behöva gå till jobbet. Ett fint samarbete mellan kollegor, HR, närmaste chef och försäkringskassan där man behandlas värdigt måste vara det allra bästa. Det är så de nya reglerna ska tolkas...trodde jag. Det man ville komma åt var de människor som går kvar i 6 år med sjukskrivning utan att kunna utföra sitt jobb alls? Hur långt sträcker sig en anställning? Är det ett livslångt åttagande?

Tänk om det finnas något annat för den personen? Relationen med vänner och arbete borde sträcka sig längre än själva kontraktet om det beskrivs som i media sista tiden "som det är den sista grenen som skärs av". I så fall tycker jag att man ska få hjälp av en ekorrkompis att kunna hoppa till en annan gren. Eller kanske ha ett jobb på marken om man behöver sitta ner ibland. Att gå hemma och bli bortglömd eller att ingen bryr sig mer än att man formellt tillhör lönelistan är väl inte vad vi pratar om egentligen?

När man gör ett beslut att skiljas åt ska det föregås av en professionell process, ett funktionstest för att se om personen kan ha kvar jobbet, samtal med läkare, en plan där individen själv också har en input etc. Det är ett gigantiskt arbete i vissa verksamheter där man fått nya regler att hålla sig till.

Visst har det varit en omställning att gå från att sjukdom inte är saklig grund för uppsägning till en situation där man måste kunna klara sitt jobb för att få ha det kvar? Det är en tuff växling, en omställning för många. Rätten till anställningen har förändrats. För att få ha ett jobb måste man nu kunna klara av att utföra det. För en utlänning kan det låta konstigt att vi inte haft så tidigare. I USA måste man tex sätta in hissar om medarbetarna blir kraftigt överviktiga. Man måste anpassa jobbet.

Tidigare brydde sig många företag inte om de långtidssjukskrivna då de ändå stod på "kostnadsställe" försäkringskassan.

Problemet är att vi talar om det som om det var samma situation. Debatten handlar om olika case. Det kan väl inte vara fel att ta tag i människor och ge dem max hjälp ....? Men då ska det också vara hjälp och inget annat! Visst är det jättesvåra frågor! Och det finns säkert fall åt alla håll, där arbetsgivaren inte varit schysst och fall där försäkringskassan varit helt fantastisk tillsammans med arbetsförmedlingen och tvärt om.

Inom det militära brukar man lära sig att stridmoralen avgörs i hur man tar hand om sina skadade. Det gäller självklart också företag...och säkert också en hel nation. Försäkringskassan har haft en tuff situation med nya ledningar, en anhopning med ärenden i kombination med otydliga riktlinjer och icke standardiserade processer a la stat och kommunal verksamhet. Det är bara individer och vardagshjältar som kan göra skillnad. Läkarna vill gärna vara vardagshjältar - men de behöver också lära sig räkna och se ekonomiska konsekvenser av sina beslut. De har inte heller samma syn på sjukdomar och matchning jobb - medarbetare.

På hälsomässan när vi stod och coachade blev jag både ledsen och arg när en kvinna som gått från sjukskrivning till arbetslöshet blivit oprofessionellt bemött - både av sin arbetsgivare och sin handläggare på AF. Hon betraktades som utbränd...utan att få träffa läkare som senare kunde konstatera att hon hade problem med sköldkörteln. Hon hade varit totalt orkeslös och inte klarat sitt jobb, fick sluta. Arbetsförmedlingens coach blandade samman sin coach och myndighetsutövande roll och placerade henne på arbetsträning hos sin väninna i växlen. Eftersom hon fortfarande inte återhämtat sig från sin diagnos tyckte hon inte att det var ett lämpligt ställe då hon hade problem med många aktiviteter samtidigt. Guess what...hon blev av med sin arbetslöshetsersättning. Är det någon mer än jag som tyckte att hon behandlats oprofessionellt? Hon hade aldrig fått frågan vad hon vill göra. Hon hade rätt många bra idéer....

Nu är det väl ändå dax att unga människor får program för personlig utveckling

2009-11-27T05:52:00.001-08:00

Under många år har jag jobbat med ledarutveckling - utveckling av både potentiella chefer och seniora chefer, kvinnliga chefer och alla chefer för att få en hel verksamhet att rocka.

Det som gör mer och mer ont i mig är att det tar så lång tid in i livet för människor att få med sig personlig utveckling. Inte ska man behöva träffa på det för första gången på ett ledarutvecklingprogram när man är drygt 30 eller i stolen hos psykologen för att man inte mår bra.

Hela skolan ska ha ett enkelt material att sätta i händerna - och varför inte samma material som i flotta ledarutvecklingsprogram? Nästa generation gör vad de behöver. Men test på facebook kanske inte var av den bästa kvaliteten, men fyller ett underhållningsvärde. Själv ska jag hamna i rännstenen om 10 år enligt det senaste testet alternativt bli idrottkvinna eller mest liknar Barbaskön enligt ett par andra. Det finns ganska många andra bra test som skulle kunna ge oss en ytterligare dimension i vår utveckling, test som dessutom är framforskade.

Visst är det märkligt att man i skolan inte lär sig gruppdymanik, personlighetspsykologi, lärstilar, ledarskap etc? Eller att lära sig vad som händer i rummet, eller att studera flöden - ex mellan rast, aktivitet, att bli avbruten hur lång tid det tar att återuppta sin uppgift igen etc?

I de flesta ledarutvecklingprogram finns ett färdigt upplägg med körschema, övningar, tidsangivelser etc. Jag tror att skolan skulle hoppa av glädje att få ut det till sina skolungdomar. De enda de behöver bjuda på är sin egen tid. Unga människor behöver lite mer än bara undervisning i mobbing, droger, sexuellt överförbara sjukdomar mm. För att få bukt med mobbing behöver alla jobba med sig själva och förstå olikheter och bli trygga med vilka de är. Det finns så många skrämmande stories om hur ungar inte får den hjälp de ska ha när de inte mår bra. Ingen ser det. Men är det inte så att alla behöver en liten knuff i rumpan och lära känna sig själv och fylla ut hela sin potential.

Visst, unga människor är klyftiga och gör vad de behöver göra ex sitter framför facebook, spelar, bloggar etc. Det gör dem också enligt senaste mätningarna mer intelligenta än sina föräldrar. Det skulle kunna kompletteras med lite personlig utveckling och lärande kring lärandet, fokus på sig själva från ett annat perspektiv, mötesteknik, projektledning, mål och lite gruppdynamik.

Jag gissar att vi kommer få en flora av material för unga människor kring personlig utveckling de närmaste åren. Frågan är bara om man måste hoppa över alla lärare och rektorer eller om de kan gå med in i den processen.

Visst vore det fiffigt om det erbjöds alla och inte bara presenterades via idrottsrörelsen. Idrottsrörelsen tillsammans med militärutbildningen har under de senaste 50 åren varit de som till största del står för landets ledarutveckling.

Är det någon mer än jag som skulle de vara skönt om fler engagerade sig? Tex företagen...?

Musik så mycket mer än Idol

2009-11-23T13:38:00.001-08:00

Är det någon mer än jag som har tänkt på vilket enormt intresse det finns bland ungar för musik. Men utbudet matchar inte alls efterfrågan. Är det fler än jag som får en känsla av att den handlar om annat än pengar...?

Tar man kontakt med någon musikinrättning så är det jättelång kö och kommer barnen väl in så tycker de att det är rätt trist upplägg med en musiklärare som sitter och visar hur man ska lära sig spela. Konstigt.

Ungar vill liksom leka och fixa och trixa själva. Inte lära sig av andra utan bara just leka och trixa. I helgen tog vi några mammor här i området saken i egna händer och tänk vad kul vi hade! Och vad poppis det blev. Mer läger! Lova att göra ett till!!

Många kanske tänker: "Ja musikintresset är ju så stort vi har ju Idol nu". Men musik handlar ju om så mycket mer. Jag gillar snubben som fick juryn att gunga och sedan bara lämnade rummet med: "Thanks for connecting!"

Inom musikpsykologin får man lära sig mycket om "connecting", att allt färre barn lär sig spela ett instrument - alltså inte electric guitarr hero som säkert står i var mans vardagsrum, utan ett helt vanligt hederligt instrument. Jag tycker det låter konstigt att inte det ingår i alla skolor. Varför är inte det lika viktigt som hemkunskap? Eller att skriva? Eller veta att straff heter påföljd? Vem har bestämt att kemi är viktigare än att kunna lira piano? Och när fick ni som spelar tennis eller golf frågan om vilken publik ni ska spela för nästa gång?

Samtidigt som det finns långa köer finns det hur många arbetslösa musiker som helst som söker efter kunder. Unga coola rockers! Skolorna står tomma på kvällarna. Visst vore det schysst med en liten tillfällig ockupation med rock´n roll för hela slanten. Vissa klasser har ingen musik på ett helt år eftersom de går på sportinriktning. Men likt förbenat står Spotify på dygnet runt så de ser till att de får vad de behöver ändå....för visst är det väl ett behov?

Musik - ibland självmedicinering, ibland rehab och ibland förutsättning för kontakt med omvärlden för dem som varken kan se eller höra, den ökar prestationen hos världens bästa simmare, den sprider glädje och sorg och allt det vi känner, och det mest naturliga som finns för barn...

Hemma på min gata i stan när jag växte upp var det fullt i varje klassrum på kvällarna med blockflöjt, gitarr, piano osv. I och för sig väldigt lite rock´n roll. Där satt stränga Renate min tyska pianolärare och i rummet brevid Leonard Palroth som säkert är upphovet till många stora musiktalanger, trots sin frälsislook och ganska trista nothäften. Var alla pianolärare tyska och stränga på den tiden?

Och elgitarr - det fick de flesta spela i smyg? Sen blev det egna "klubbar" (typ matsalar) dit band kom och spelade och tävlade på ungdomsgårdar. Vart tog de vägen? Sedan festivaler. Ett blomstrande musikliv!

Musik handlar ju faktiskt inte om att vilja synas och stå på scenen. Det är många som lyfter fram det så. Ingmar Bergman gjorde ett helt sommarprogram om varför musiken finns. Efteråt fick lyssnarna skicka in svar. Spännande att fundera kring.

Varför finns musik?

Om fler funnit svaret tror jag att vi alla förstår hur viktigt det är!

Ett klokt barn sa till mig....Musik finns för att öppna människors hjärtan....

En grymt bra artikel om - det gamla klassiska talesättet "Den som tiger samtycker"

2009-11-13T10:03:00.000-08:00

I Nerikes Allehanda har en grymt bra artikel kring våld mot kvinnor skrivits av Inger Nordahl. (jag klistrade in den nedan)

Med bild på manliga politiker avkrävs ansvar av de män som har makt.

Fick se artikeln genom Johan Pehrsons kommentar i facebook där han svarar så här i sin blogg på det: "Gemensamt ansvar - men inte skuld".

I många sammanhang när man tar upp det där med manligt kvinnligt blir det lätt chargongmässigt. Tjejer är si, killar är så, unga tjejer fattar inte att man inte ska bjuda ut sig på nätet, killar i klasserna är stökiga från att de är små, alla såg vi på tidigt stadie åt vilket håll det barkade. Ska man lägga sig i? Inte ska man vara till besvär? etc. Kommertarer som att skolan får ta ett större ansvar fälls....för något som faktiskt angår alla. Kanske särskilt män i maktposition- men också alla vi andra.

Genom en kompis livsöde kom jag otäckt nära våldet mot kvinnor. Min väns underställd blev MÖRDAD! Där fanns två barn som blev lämnade ensamma, två barn i samma ålder som mina egna minsta 8 och 6 år. Det var deras egen pappa som hade ihjäl deras mamma. På jobbet blev det nu en lång diskussion kring hur kollegorna skulle förhålla sig. Vad händer med barnen? Vad hade vi kunnat gjort? Varför såg vi inte hela bilden? Hade vi kunnat gjort mer? Varför slog ingen larm när barnen var stökiga på både fotbollen och i skolan? Hur fan blev det så att hon blev ensam i sin situation och till slut fanns inte ens hon för barnen? Hur tänkte advokaten som hade hand om vårdnadstvisten? Såg han/hon något? Hur kan man vara så korkad att man mördar i hopp om att få vårdnaden? Impulskontroll det behöver ju tränas från barnsben...etc.

Visst hade de frågat och samtalat med henne precis som dr Jackson Katz rekommenderar (se artikel nedan). Men istället för att säga som det var teg hon, och hon fick hon träning i att tala inför grupp. Mannen som senare mördade henne kontaktades av arbetsgivaren och han kunde ta upp alla hennes fel och brister inför tvisten.

Hur lätt var det för henne att funka på jobbet?

Vi blir inte tränade som kollegor, fackliga, HR-chefer eller chefer i att upptäcka signaler. Vi vågar inte riva i varandras liv i rädsla att....ja....rädsla för vaddå? När det värsta inträffat - då är det lättare att lägga pusslet.

Visst känns det lite kymigt...många känner väl samma sak nu med dessa herrar som utnyttjat våra kompisar, våra döttrar, grannar. För det är ju så det ska ses. Det är inget som sker på lååååååångt avstånd utan finns mitt ibland oss. De har också barn, fruar, grannar och skäms antagligen ihjäl sig och önskar att det var ogjort. Tänk om hjälpen hade kunnat sättas in lite tidigare. Straffa mig hit och straffa mig dit....det är förändringen vi vill åt!

Jag har definitivt ingen lösning på bekrymret - men som tur är tillhandahåller Jackson Katz en lista på hur vi alla kan göra. Tack för din artikel Inger...hoppas den får ringar på vattnet...

Att ställa frågan försiktigt kan vara steg 1 - både till förövare och offer...

Å här kommer artikeln.....

Publicerad 12:25Uppdaterad 13:21

Per Cardesjö, Peter Andersson, Per-Johan Behrn, Sixten Boström, Jonas Karlsson, Torbjörn Carlson, Peter Geisler, Ulf Johansson, Sten Tolgfors, Jens Spendrup, Lars-Erik Soting, Johan Pehrson.

Tänker ni ta ert
ansvar som män?

Ni har ett stort och viktigt jobb framför er, säger doktor Jackson Katz från USA. Med hjälp av film, böcker och utbildning jobbar han stenhårt för att förändra den manliga våldskulturen världen över.
Och han gör det – hör och häpna – i solidaritet med kvinnor. Själv hårt drabbad av manligt våld i sin barndom vet han hur det är att vara rädd för mäns aggressivitet.
Doktor Katz har, till skillnad från många andra män, dragit en klok slutsats:
Manligt våld och manliga sexuella övergrepp är i n t e kvinnofrågor. De är problem som män måste ta itu med – fast det är de flesta män för fega att inse.
Det är därför, säger Katz, som vi behöver starka manliga ledare som vågar kommentera en mans sexistiska skämt med orden:
– Du, det där var inte roligt, det kunde ha gällt din fru eller min dotter.
Det är därför vi behöver modiga ledare som kan ingripa när kompisen är hårdhänt mot flickvännen eller när arbetskamraten burit sig illa åt mot en kvinnlig kollega.
Och det är därför vi behöver män som tydligt tar avstånd från män som misshandlar, trakasserar och utnyttjar kvinnor sexuellt.
Med andra ord:
Samhället behöver er, Jonas Karlsson, Staffan Werme, Johan Pehrson, Sten Tolgfors, Ulf Johansson, Sixten Boström, Peter Andersson, Per Johan Behrn, Jens Spendrup, Torbjörn Carlsson, Per Cardesjö, Peter Geisler, Lars-Erik Soting, Jens Schollin och alla ni andra som vågar ta striden.
De unga killarna behöver er för att få en vettig bild av hur en man beter sig mot kvinnor. De unga tjejerna behöver er för att slippa vara rädda för sina killkompisar.
Om ni inte ställer upp?
Då medverkar ni till att behålla ett samhälle som ingen längre vill ha.
Inte ni heller.
Tro mig.

INGER NORDAHL
Inger.Nordahl@na.se

Antivåldsprogrammet MVP
Skapat av doktor Jackson Katz.
1. Betrakta mäns våld mot kvinnor som en angelägenhet för MÄN.
2. Om någon man i din närhet misshandlar sin partner eller är respektlös mot flickor och kvinnor – låt det inte passera! Om du inte vet vad du ska göra rådfråga en vän, lärare eller förälder.
3. Skärskåda dina egna attityder. Gå inte i försvarsställning när du sårat eller kränkt någon.
4. Om du misstänker att en kvinna i din närhet har utsatts för misshandel eller sexuella övergrepp, fråga henne på ett vänligt sätt om du kan hjälpa henne.
5. Om du kränker kvinnor känslomässigt, fysiskt eller sexuellt, eller har gjort det tidigare – sök professionell hjälp!
6. Var solidarisk med de kvinnor som arbetar mot könsrelaterat våld.
7. Lär dig känna igen och protestera mot homofoba attityder i din omgivning.
8. Lär dig om orsakerna till mäns våld mot kvinnor.
9. Stöd inte sexism. Vägra köpa tidningar, filmer, musik eller besöka webbsidor som framställer kvinnor på ett sexuellt nedvärderande sätt.
10. Var en förebild för unga pojkar och lär dem hur de kan vara som män utan att nedvärdera flickor och kvinnor.

Alla vill väl ha sin signaturmelodi?

2009-10-14T13:21:00.000-07:00

What´s next frågade någon mig. Ja jag vet inte...men jag tror...

Ja det är väl det som är det allra mest naturliga för människor. Musik och att berätta sin historia....inget nytt men det kommer bli en hygienfaktor.

Idag jobbar många företag professionellt med att förmedla just sin story, att smyga in sina budskap via produktplacering genom att knyta sig själva med dem som de vill vara som företag H&M med Madonna, Samglas med Hockeylandslaget. Går man på fotboll får man med sig en CD-skiva med låten "Vi ses på lördag", hela allasången eller bara instrumentalversionen så man själv kan tralla med. Många företag delar ut gratisbiljetter till sådant som man tycker att medarbetarna ska vara på som ex klädföretag som ger sina medarbetare gratis tillträde till festivaler med obligatoriska jeans från företaget, "Ring you can ask anything", 0202020 i olika musikstilar. Listan kan göras lång hur företag blandar in musik i sin marknadsföring. Människan är gjort för att matcha melodi och budskap.

Kan det bli lite för uppenbart? Hur långt sträcker sig anställningsengagemanget?

Inom musikpsykologin har man stor kunskap om hur hjärnan och musiken hänger ihop. Är det stora att manipulativt kontrollera våra hjärnor? Musik och berättelser är ju kommunikationens kärna. En bild säger mer än 1000 ord, musik går rakt in i våra hjärtan och påverkar direkt våra känslor...våra preferenser....i förlängningen våra omedvetna val. Det som skulle kunna bli ännu bättre var om företag körde ihop image, profil och identitet...med uttrycket där ljud och känsla ingår.

Idag står den professionella musikpsykologin från forskningen rätt separat från det kommersiella. Man vill från universitetsvärlden inte köpas eller bedriva försök som man själva tycker är oetiska. Här finns en hel värld att föra samman där praktiken är långt före i vanlig ordning och där unga människor går i täten. Vem trodde på mig för 15 år sedan när jag sa att Ericsson ligger pyrt till om de inte tar musiken på allvar i sina mobiltelefoner. Att Nokia drog ifrån gjorde ingen musikintresserad förvånad...men det gäller att ligga i. Nu är det Apple och IPhone som gäller.

Att använda musik i manipulativt syfte alternativt i motiverande syfte är på intet sätt nytt. Hitler gjorde det, ANC gjorde det och har inte Allmänna Sången hörts sjunga på gamla krigssånger om vikingablod vid det här laget 120 år i rad utan bruten linje (på G II A eller Gustav den andre Adolf)? Någon på Volvo gick förbi bandet som sjöng "Release me" och det blev deras stora lycka. Eller tänk HippHipp som ropar hejjarramsan "Handla på Konsum". Har det använts i medvetna rum?

Det nya är det mest naturliga för oss människor. Tänk vad handeln gjort för freden och tänk vad då musiken skulle kunna bygga den vidare. Jag tycker att alla företag och då menar jag ALLA företag ska ha en knippe jinglar, en medveten profil vad gäller ljud och det vore inte fel om de också hade sitt egna band - gärna med medlemmar från flera olika enheter, länder, professioner. Vem har inte varit på eller arrangerat konferenser där största behållningen var just berättandet och musicerandet. Det är människans naturliga sätt att sluta fred och skapa gemenskap och effektivitet...

Företagsrock till alla eller Corporate Music Award borde vara lika stort som Idol eller Melodifestivalen. Men näringslivet lämnar det till andra...men det är på gång. Det är dax att gå från en liten vimpel på bordet på Operan...till Entreprenörsrappar. Effekten för de som lägger kraften på det blir stor eftersom en hit når långt i många år.

Inte undra på att Finacial Times skriver att det behövs mer Rock´n Roll i Business Life. Musik höjer både moralen och ni företag som varken har en kör, band, musik eller någon strategi för er story...eller ert ljud kan det kanske vara dax att vakna till nu?!

Så mycket roligare det blir när musik, berättande och kommunikation på riktigt blir en del av dagens hypercompetition.

Kanske ständigt nya jinglar bli en hygienfaktor i framtiden?

Drömjobbet - på plats på Berns - nu gäller gamla slagdängan - rätt man/kvinna på rätt plats

2009-10-01T03:04:00.000-07:00

Att hitta sitt drömjobb med hjälp av coaching är nog inte så dumt i alla fall. Igår var vi alla smått chockade över hur välbesökt Monsters Jobb09 i samarbete med Drömjobbet blev. Vi coachade på för glatta livet för att hjälpa folk till de jobb där de sannolikt trivs bäst. Är vi lite för fega både som arbetsgivare och som anställda att diskutera matchning mellan jobb och individ? Att förlora jobbet är inte en katastrof, att skiljas åt arbetsgivare och medarbetare behöver inte betyda slutet - som i Frankrike som drabbats av en självmordsvåg? Det gäller att vara lite mer än bara sitt jobb, då blir man nog en lyckligare människa.

Hörde på radion om en kirurg som kritiserats för sina operationer som i allt för stor utsträckning misslyckades. Antagligen pga att personen hade fel jobb. Den anställde kritiserades av både patienter och kollegor. I mitt tycke är det inte kirurgen som ska kritiseras utan den som väljer att bibehålla personen i den roll han/hon har. Det är en chefsfråga. Många gånger så "tvingas" kollegor se på när arbetskamraten klantar till det. Man får skarva och reparera. Ibland blir människor lidande ibland kostar det "bara" en massa pengar. Visst kan civilkuraget få sig en släng när man ser hur de som höjer rösterna i längden får sämre utveckling en de som tafflar sig och egentligen borde vara de som lämnar skutan.

Blir inte ni också förvånade över hur chefer och ledning under flera år kan notera att en person inte fungerar i sin roll utan att göra något åt saken? Tänk om de hade fått med sig lite av HRs självklara slogan - "Rätt man på rätt plats". Då skulle man tidigt kunna identifierat att personen i fråga antagligen inte har tillräcklig fingertoppskänsla för att vara kirurg, och hjälpt den personen att bli världens bästa medicinare istället, eller via ett enkelt ledarpotentialurval konstaterat att den här personen kommer inte klara att vara ledare.

Svaret från chefer är ofta när de har problem med en anställd att "det är så svårt att flytta på någon". Det är omöjligt rent arbetsrättsligt att säga upp en person. Då krävs långa dialoger med en jurist. Men är det verkligen så idag?
"Har du pratat med personen i fråga om saken, brukar jag fråga. Och i nästan 9 fall av 10 är man rädd att stöta sig. Själv upplever man att man har pratat om det, men när man sedan sätter sig ner med medarbetaren har personen själv inte upplevt att han/hon fått någon återkoppling alls. I flera fall kommer dialogen som en lättnad. När jag jobbade som coach på Trygghetsrådet för några år sedan sa flera av klienterna. "Det här är det bästa som har hänt mig"....i och för sig inte första mötet, men när det ordnat upp sig. För det gjorde det för alla! Och nästan alla fick bättre jobb än innan. 9 av 10 får nya jobb. Det visar all statistik - från Antenn, från facken, SCB osv.

De som har de tuffast är våra ungdomar. Våra barn...de som ska bygga upp framtiden. Huvva! Makes me MAD! :-(
Tänk vad det ska kosta i längden. Tänker på dessa unga grabbar som är lite på glid och roar sig med att bränna bilar. Farsan brände i och för sig också upp ett garage när han var 18 år. Hemmagjorda bomber betraktades som pojkstreck då.

Medarbetare eller människor som inte lever upp till sina befattningar är ofta olyckliga. De vet i de flesta fall att de inte klarar av rollen längre. Det kan vara tillfälligt eller permanent. Att matcha kravprofil med person är ju själva kärnan i att få fram en prestation. Då behöver vi bli flexibla när det gäller att flytta runt oss i organisationen.

När talangerna växer underifrån och även växer om gamla specialisters och chefers förmåga kan det bli känsligt. Ungefär som i skärgårdsdoktorn där den unga läkaren ifrågasätter den gamlas kompetens. Flera kirurger säger att det är förvånande att man inom vården får gå in och operera fast man suttit vid skrivbordet och forskat de senaste åren. Inom andra yrken kräver man ex "flygtimmar" och eller som inom bankvärlden licensieringar. Vissa jobb kanske man inte ska ha hela livet utan byta vid 40?

Smarta företag och chefer systematiserar uppdatering av kompetensen och har björnkoll på mixen mellan nybakad ungdom och den äldres erfarenheter. Det är ofta i korsdraget mellan det nya och det gamla den bästa prestationen kan uppstå. Men det kräver också att man inte godtar uppenbara kompetensbrister utan att flytta på personen. Och tvärt om dvs sätter turbo på stjärnorna. Och gör som inom idrotten bygger upp utvecklingstrappor där man får lagom dos av ansvar, operationer, arbetsuppgifter osv.

I vissa verksamheter behåller man hellre medarbetarna än kunderna bara för att inte stöta sig eller i värsta fall utsätter andra för risker. Det som tyvärr ofta händer är att man inte tycker att det är ens ensak, man vill inte klaga till chefen, utan låter ens egna yrkesetik få lite stryk. Är det så att om någon som höjer sin stämma så brukar oftast budbäraren i det korta perspektivet få ta smällen? I längden företagets kunder eller ägare. Eller är det bara i verksamheter där företagskulturen inte ser talang och prestation i första hand? Oftast löser det sig ändå på sikt fast kanske inte så fort som det skulle kunnat.

Det som många chefer och ledningar inte tänker på är att om man inte tar tag i dessa personer eller sig själva är att man indirekt säger till alla andra: "Det du gör och presterar saknar betydelse". Samma gäller de supersnabba, begåvade unga som tjoar och tjimmar och vill ha uppmärksamhet och mer att göra. "Vår organisation är nog inte mogen för dig", brukar de få höra...

-Att det är betydelselöst vad medarbetaren gör - Nej så menar jag inte - självklart spelar det roll, brukar svaret bli.

Men det är faktiskt vad du säger när du inte gör skillnad på den som sitter på fel plats och får fortsätta trots att det är uppenbart för alla att personen inte ska vara kvar där. Eller inte tar tillvara på supertalangen som ofta ser geniala lösningar.

Undra hur det skulle se ut i fotbollen om man inte tog tag i dem som inte passade, inte sköt mot mål, inte räddade bollen om man var målvakt. Man kanske inte behöver gör det krångligare än vad det är? (Var och kollade på Zlatan i Barcelona - tänk att planen är lika liten som konstgräs bakom skogen?)

Jag gick i samma skola som Micke Andersson - ni vet han utan armar och ben. Vid första anblicken skulle man nog inte tro att han skulle ha banrekordet på Stora Hyddan - vår lokala minigolfbana i Örebro. Han var bäst i stan!...inte av alla i rullstol utan av alla.

Vi som gick i samma skola var nog inte förvånade, men om man skulle sett honom utan att känna honom hade man nog inte satsat på att det var han som hade rekordet.

Det är därför det är så viktigt att det finns ett professionellt förhållningssätt för att få till "Rätt man på rätt plats". Inte rätt släkting på rätt stol, eller rätt kompis som jag litar på fast som egentligen inte tillför något eftersom hon/han suttit på samma roll i 100 år, eller inte rätt att våga anställa unga människor för att de inte har erfarenheten.

Kan det vara så att vi inte ser potentialen eller inte har verktyg att bedöma de unga de som är födda tidigt 90-tal. Det enda som syns är att de "saknar" erfarenhet?

Kloka företag stod på Monsters mässa på Berns och spanade in dem som verkade ha potential. Flera företag var också ganska duktiga på att berätta vad de vill ha. H & M ville helst ha programmerare, inte erfarna projektledare för dem tar de från egna leden för att de ska kunna växa.

Med rätt förutsättningar och värderingar av kompetens - "Rätt man på rätt plats" så kommer ungdomar kunna platsa på våra arbetsplatser, flexibiliteten öka och jag tror nog att vi kommer att bli lite gladare också. Tänk det kanske blir lite rock´n roll också eller varför inte hiphopp som när Bounce skuttar upp på scenen.

Tänk vad skönt!

Rätt till heltid och integritet lika klassiskt som Jante - Är det uttjatat nu va?

2009-09-27T15:13:00.001-07:00

HR är ju trots allt också spännande...sitter och påtar låtar så bloggeriet har inte blivit av. Musik och jinglar och interna livet i företag och världen i stort är ju det jag går pysslar med och drömmer om på dagarna. Men det får vi ta nån annan gång.

Några spännande möten inom temat HR har jag haft. Börjar känna att jag upprepar mig, men konstigt nog snubblar man på saker om man bara öppnar ögonen för det.

Hade telemöte med ett företag som gör lärplattformar - Foxfire. Här fanns ett svenskt alternativ till allt det jag längtat efter i mina förra inlägg kring lärande i skolan. Skolan var med och satsade fram tills det var dax för implementering....känner vi igen det?

Gissa vilka som är största motståndarna till lärplattformar?
Ja IT-cheferna. Förstår dem....vem ska drifta detta? Men hallå! Stordatorns tidevarv kanske börjar ta slut?? Eller?

Har också haft ytterligare kontakt kring HR-utbildning för nybakta studenter som vill läsa sig till praktik (som jag är helt anti egentligen, men vill ändå dra mitt strå till stacken om det nu är så att det behövs mer praktik.

Inget är så praktiskt som en god teori. Det funkar som i böckerna...fast kombinerat med verkligheten. Har du inte jobbat på McDonalds, ett lager, stått i ICA-charken, kört tidningsbud, borstat gamlingars löständer är det nog en bättre idé att göra det än att gå kurs för mig i hur verkligheten fungerar. I promise! Men om det ska behövas att jag besöker en HR-praktisk utbildning och lär ut lite praktiskt kring personalfrågor samtidigt som jag avslöjar det så får väl vägen se ut så?

Var på ett ytterligare möte där Svenskt Näringsliv var med och vi som ägnar våra liv åt personalfrågor kunde tillsammans förfasas över att vi intresserar oss så lite kring vad som står inför dörren vad gäller lagstiftning inom EU. Arbetsrätten styrs mer och mer från den nivån.

Inget jag tänkt på att man faktiskt kan påverka innan lagarna är ett faktum. Det där med ny arbetsrätt är svår tycker jag. Är vi HR-människor lite rädda för att ge oss in i leken och debattera? Faktiskt trodde vi att det var så. Det tyckte också chefen för förhandlingsenheten på Svenskt Näringsliv, som har många kontakter med de flesta stora företags HR-avdelningar i landet.

Facken är mer på än arbetsgivarna. Rädda vi? eller ointresse? eller wait and see? Själv tycker jag som ickejurist att det är grymt svårt. Mitt intresse för arbetsrätt har begränsats till att man bör hålla sig till lagen och ha ett bra samarbete med fackliga. Då funkar det mesta. Mitt intresse för business är desto större, och med en kommande lag som med sådan kraft slår mot bemanning borde jag och fler av oss vakna till liv. Att bara räkna fram FTE och inte tänka flexibilitet, optimering, prestation ex hur mycket en person säljer kopplat till kronor borde vara tjänstefel. Och jag misstänker att vi är rätt många som just nu begår tjänstefel genom att inte räkna fram framtida lönekostnader om förslagen blir verklighet. Nej det är bättre att ha en exakt felaktig lönekalkyl kopplad till lönerevisionen...inte. Det gäller att skilja stort från smått...

Hur kan vi då sitta så passivt när det gäller flexibla lösningar på bemanningssidan. Just nu sitter arbetsgivarna i en rätt bra sist men jag har aldrig förstått diskussionen om "rätten till heltid" som är en stark ingrediens i kommande förslag.

Till och med en facklig företrädare i en större flygkoncerns ledning kunde inte förstå att vi inte kommit längre när det gällde kopplingen bemanning och arbetsbelastning. "När vi har många köpstarka kunder, ska vi inte bemanna starkt då? Jag vet att det är kontroversiellt, fortsatte fackliga representanten, men för mig som kommer från businessidan från början är det väl helt naturligt".

Det finns två ursvenska begrepp som dyker upp ideligen - rätt till heltid och försvar av integriteten. Enligt Svenskt Näringsliv kommer rätten till heltid bli en stor valfråga för socialdemokraterna. Konstigt tänker jag. Det känns som att alla går i motsatt riktning. Scania går ner på 4 dagarsvecka och får lika mycket gjort som innan. Kan man inte ha flera deltider hos flera arbetsgivare?

Om verksamheten inte går att bedrivas med heltider måste man ju ha deltider. Och tid handlar ju bara om tiden - inte vad personen presterar på den tiden. Många studenter jobbar deltid och egentligen borde rätten till heltid bytas ut till "support att hitta ett deltidsjobb när jag är 15-20 år. Ungdomsarbetslösheten i Sverige ligger i topp - dvs 25%. Fasen vad de missar....Törs man säga ungdomslöner eller får jag hela svenska Jante på mig då? Bemmanningsavtalet - just ja. Rätten till samma lön, fast jag bor hemma ä jag menar fast jag är inhyrd? Tycker ni att man är ungdom fram till 26 år - det borde vara 18 år. (Hörde förresten om en förälder som ringde in och hade synpunkter på nya organisationen...madre mia).

Hur många styrelseproffs jobbar inte deltid. Vill du betala skattemedel för att fylla sjukhus med dubbla pass mitt på dagen för att det ska vara någon slags rättighet? Är inte detta en superviktig HR fråga som vi uppenbarligen varken räknar på eller intresserar oss för enligt dem som har uppdraget att svara på remisserna. Självklart ska poliserna vara många när det behövs, självklart ska det vara många i karbinen när det är fullt ös på försäljning av drinkar, solglasögon etc.

Vi behöver också tänka på vilket värde som levereras av dem som jobbar. Det finns ingen verksamhet som på sikt blivit framgångsrik utan att ha en strategi för intäkterna och värdet för kund. Att gå in på en butik där man bantat bort personalen så att det inte går att köpa något - Ja, då känns allt annat puckat. Har man dessutom inte ställt upp grejerna så att det går att lyssna på dem. Ja då säger jag igen som MediaMarkt - "Plötsligt känns allt annat puckat". Den som har rätt bemanning vinner, den som har rätt logistik kommer att bli kungar och de som vågar satsa på säljare som är skickliga och vågar byta ut dem som inte är det kommer casha hem - både pengar och trygghet för framtiden!

Många idag sparar sig till svarta siffor. Jag gillar när man kan komma överens om vad som är bäst för verksamheten. Där brukar både fack och arbetsgivare vara duktiga på att komma överens. Med små steg tar politikerna över fler och fler frågor. Nu också bonusar och belöningsmodeller, som kanske handlar om något annat än att ge lön för arbetad tid. Vi måste våga hoppas på att de människor som jobbar i verksamheten vill vara där och ge järnet när det behövs. Nu börjar politikerna inte bara utöva ägarstyrning utan också lagstiftning. Då måste vi väl krypa ut ur våra små HR-nästen?

Så det där med integriteten. Vad betyder det egentligen? Vi pratar om det hela tiden och går omkring och låtsas som om det värsta som kan hända är att facebook tar våra otroligt alldagliga bilder på våra hundar och katter, som om det skulle vara så intressant. Eller att någon råkar skriva att det var kul på festen igår...oj oj oj!

Integritet och kameror? Är det inte skönt med lite övervakningskameror? Att sätta upp kameror kan handla om att stävja brottslighet och göra det jobbigt för dem som utför det. Det kan handla om att moster Agda, lite senil men ändå helt ok, kan få bo kvar hemma ett tag till, tack vare kamerorna och tekniken, eller är det kränkande? Kanske moster ska få välja själv?

Det är inte en rättighet att bibehålla integriteten kring en skola som ständigt förstörs eller där våldet ökar. Vad är väl några petade näsor jämfört med de komplement man kan skapa med några kameror. För 10 år sedan hade jag ett uppdrag tillsammans med några kollegor kring älderomsorgen. Hur kommer det se ut 2010-20.

Många kommer bli gamla, många kommer vara senila, en del kommer kräva vård, men ca 80% av dem är fullt fysiskt friska men glömska och senila. Fast det är jäkligt svår fråga det där med integritet. Det har många sidor och måste kombineras med respekt för individen. Hu vad svårt det är men flera sidor av det behöver fram. Vem vill vara påpassad?

Det intelligenta hemmet sågs av vissa som en lösning medan andra såg det som integritetskränkande "storebror ser dig". Kanske specialdesignade boenden "intelligenta" nog att klara glömda spisar, strykjärn och som låser sig när man tappat kollen på tiden, eller som kvitterar att människan inte ramlat omkull och blivit liggande för länge. "Usch så kränkande!!!", sa många då. Men tänk själv om alternativet är att inte få bo kvar hemma. Kanske man ändå vill överväga och prova? Överfallslarm är ju inte aktuellt då dessa "patientgrupper" inte klarar av det. Undrar hur webkameragenerationen ser på det hela...måste fråga imorgon.

Ja vad är integretetet egentligen? Är det kunna hämta ut detaljplaner utan att lämna id-uppgifter så man senare kan göra årets hellikopterinbrott? Att få ut uppgifter om människors förmögenheter för att kunna hota och råna? Det är tydligen helt ok enligt vår lite blåögda kultur? Hur ser gränsdragningen ut mellan respekt och integritet och nya innovationer.

Vi kanske får lämna vår 40-talsidyll och bli lite tråkigt realistiska. Nu för tiden får visst tyska polisen ingripa utan att vänta på specialstyrkan om en unge får spelet på en skola och börjar skjuta omkring sig. Hur har vi det i Sverige...men nej...det händer väl inte här? Inte i landet där politiker åker tunnelbana, går på NK och bio för att blanda sig med oss vanliga.

Nej usch vilken tråkigt inlägg detta blev, men vad kan man förvänta sig med ord som "rätt till heltid" och "integritet" och "jante". Får släppa det nu...

Tillbaks till musiken igen...Gillar förresten verkligen Obamas boktitel - Att våga hoppas eller Audacity of hope.

Tjingeling!

Ska bli kul med lite höst nu när skolorna snart är igång?!

2009-08-12T16:36:00.000-07:00

Så var det dax igen...hockey, fotbollsläger, skola, jobb och slut på semester. Vi är nog en hel nation som försöker samla ihop våra sista sommardagar och ladda med lite motivation inför evighetslååånga vintern.

Är det ett ålderstecken att inte längre se fram emot alla kurskataloger som kommer på höstkanten eller är det bara lite för tidigt på året? Eller har alla självstudieprogram på distans blivit så enkla att man inte behöver gå på kurs längre?

Man gogglar sig fram och hittar det mesta på nätet. Men visst var det lite mysigt att sitta i dessa kala lokaler med andra helt främmande människor och ta sig an de nya utmaningarna på någon ny kurs. Glömmer inte när brorsan och jag gick på maskinskrivningskurs. Har man en gång lärt sig skriva maskin på riktigt så sitter det där. Helt fantastiskt! Skönt! Men nackdelen är ju att det skvalar lite fööör mycket ord.

Lärande är ju intressant, framförallt när man pratar om lärares lärande och strukturkapital. Det vore väl fantastiskt om man kunde ge lärarna tid att lägga upp sina lektioner på en gemensam server som alla kunde dela med varandra. Om man kunde skicka dem alla på minst en veckas kurs tillsammans för att utveckla sina egna områden gemensamt och njuta av att man inte är ensam?

Nu kan man ju gå in på nätet, you tube och lära sig spela olika riff och tolka olika låtar, lyssna, ladda ner, härma, ringa kompisen och ta reda på hur man löser olika saker känns det som att lärarna också skulle släppa in varandra och levla lite.

Ibland tänker jag på min farfars medicinböcker. Han pluggade till tandläkare och hans böcker rymmer i vår hall, är snyggt inbunda i läder och skrivna på svenska. Gud vet hur många munnar som är fyllda med amalgam från honom i invånare i trakten runt Frösön. Nu vet vi bättre. Men inte hade det varit okej att stanna vid samma metodik för inlärning eller metod heller? Då hade nog legget rykt.

Ibland undrar jag varför varje lärare ska behöva lägga upp sina egna lektioner? Kunde inte hela terminens planering ligga inlagda så skulle man kunna bara ladda ner dem och genomföra dem på ett proffsigt sätt? Inte blir andra världskriget mindre intressant att undervisa i? Så kunde lärarna fokusera på sin roll som pedagoger. Hur står jag? Hur går jag? Hur möter jag Kalle, Lisa, Per och Abdulla? Hur har de hemma egentligen? Är sommarminne en vettig uppgift egentligen? Eller lärde jag mig den 1962 av min lärarkollega och har inte reflekterat över varför den egentligen finns? Hur många stenar, askar, löv ska barnen behöva ta med sig? I början skaver det att ändra på sitt älsklingsupplägg, men i längden är det fantastiskt med pedagoger som lyckats lägga upp gemensamma program. Kvaliteten höjs och tid finns för annat i rollen.

Är man en sämre lärare bara för att någon annan har kommit på materialet, gjort pedagogiska övningar, tidssatt dem, gjort körscheman med passande pauser? Kan man ta någon annans lektionsgigg och ändå känna sig stolt?

Alla som spelar i London Philharmoniska orkester är kapabla att vara solister. Inte vill de komponera för det? Alla finner sig i att spela i samma tonart, samma verk, i samma slag/min. Känner de sig berövade på det konstnärliga uttrycket och vill diskutera upplägg, val av stycke etc. Säkert, men det har en annan syn på det.

Lärande görs olika fast vi vet vad som är framgångsrikt. Kommuner har sina olika system, de talar inte med varandra - det finns inte resurser till att varken träffas för människor eller se till att systemen kan snacka. Hur dyrt är inte det??! Det finns ingen sourcing strategi för helheten?

Är det en demokratisk rättighet att hantera det olika? Jag är i alla fall inte lika intresserad av den demokratin som av att få lärarna att unnas lite konferenser där man på riktigt tar steget in i kunskapssamhället. Vore inte det härligt!? Ungarna har ju redan gjort det, så då borde det kännas som ett naturligt steg även för deras lärare. På hela bredden! Till och med ledighetslappen.

Inte kan jag välja bort telefonmöten, datorer, processer om jag jobbar på Ericsson. Men i skolan är det helt ok. Eller är det inte det? Vad handlar det här om egentligen? Inte är det bara resurser? Eller? För många många många år sedan (90-talet) gjorde vi på Cepro en undersökning av skolan kring lärande organisation. Mycket har hänt sedan dess....? Hoppas jag. Då visade resultatet att det fanns stora frågetecken kring om skolan var en organisation över huvudtaget - utifrån definitioner av vad som kännetecknar en organisation - gemensamma mål etc. Det var snarare en lokal dit lärare och elever gick och vistades oberoende av varandra utan koordinering.

Till och med vi gympaledare bjuds på en konferens med övernattning. Så rik är inte föreningslivet. Är det att jag inte begär övertid? Att jag inte är fackligt engagerad i just den rollen? Vad beror det på? Visst vore det intressant få veta?

Är det en kvinnofråga? Eller en fråga som härleds från våra lägst stående varelser - barnen?

Tur att det finns rätt mycket som kan göras av många av oss. Men någon kurs i coaching och facilitering gratis vore kanske intressant...Då kan lärarna träna i feedback som är grunden till ALL inlärning. Singelloop och Dubble loop och tom trippel loop. Och kanske lärarna kan hoppa in i varandras klassrum och observera varandra och efteråt ge feedback på lärarrollen. Vart hade du ett genombrott? Vilken återkoppling ger du till dig själv? Och tänk detta är ju gratis!

Någonstans där på ett fik var vi rätt eniga om att det handlar nog om mindset.

2009-07-16T15:55:00.000-07:00

Tänk. Sommaren är här. Snart kommer hösten...förlåt våren...

Iran och Kina önskar öppet internet - Kan någon vänlig människa sätta upp en pinne där?

2009-07-09T16:46:00.000-07:00

Har många nära vänner från Iran. Jag kan inte säga att jag på något som helst sätt i grunden förstår hur de känner, tänker eller önskar av framtiden. En av mina bästa vänners syster sa till mig (hon kom hit till Sverige när hennes barn var runt 10). "Jag är inte speciellt politiskt intresserad! Jag vill bara att man ska kunna leva ett fucking jävla vanligt liv! Kunna gå ut, ta en öl, säga vad man tänker, att min röst ska räknas när det är dax för det". Hennes pappa åkte ner på semestern och blev kvar hos sin sjuka syster. När internet bröts...utbröt kaoset.

Några kvällar senare var vi över hos ett par andra Iranska vänner. Han började sin flykt till Sverige när han bara var 15 år. Han brott var att han i Iran inte varit i skolan, utan istället delat ut flygblad om politisk frihet. En dag kallade en av hans lärare in honom på lärarrummet och sa. Du måste sticka...annars kommer de och tar dig. Han blev dömd till 15 års fängelse i sin frånvaro. När kaoset bröt ut nu i Iran - var det facebook som var kärnan till kommunikation. You tube och facebook gav invånarna i landet tillgång till information. "Varför är det ingen främmande makt så som Nato eller EU som kan hjälpa till och bryta informationsmonopolet när regeringen stänger av tillflödet?, undrar förståss mina vänner.

Själv tänker jag på Google och andra aktörer så som you tube hur de fungerar i respektive land. Jag har inget enkelt svar...det vore väl förmätet. Men visst är det genom de personliga kontakterna som man kan skapa ett hållbart demokratiskt samhälle. För visst gled vi också in på demokrati och delaktighet och reko spelregler även i små skalor under våra diskussioner, de där heta sommarkvällarna i både Fjällbacka och Täby.

Förtryck finns på våra arbetsplatser, i hemmen, mellan kompisar, mellan syskon, inom familjen. Är vi så mycket bättre själva? När jag tappar kontrollen under mina barns konflikter tar jag gärna till hot och kräver lydnad utan att luta mig mot något särskilt. Ibland kanske jag hjälpligt i min ilska då familjen delat gemensamt utrymme i bilen tar till något i stil med att: "Å detta gäller inte bara i den här familjen utan i alla familjer - världen över!...man FÅR inte slåss!! Punkt slut.... Å i vissa bussar står det till och med skyltar att man inte får prata med chauffören (fast mina barn skriker och slåss). Hörde jag min pappas röst....? Pinsamt!

Ja fast det är faktiskt lite på allvar också! Kina och Sverige har skrivit på ett unikt samarbetsavtal där VI ska lära Kineser om arbetsrätt, demokrati på arbetsplatser etc....HJÄLP! Jag hoppas vi hinner få ordning på våra tillsättningar till dess. För visst är det rätt mycket chefsombyte som bygger på att man inte ska vara ärlig, rak, affärsorienterad. En ledare är som en förälder - ju mer auktoritär man är ju mer ljuger organisationen och ju mer du straffar budbäraren ju sämre kommer dina affärer gå. Så funkar en marknad. När informationen precis som i Iran blir tillgänglig för alla kan du inte bara stänga flödet i hopp om att ingen ska se...

Min man kom precis hem från Kina. Jag tackar gud att han kom hem veckan innan kaoset bröt ut i den provinsen som han just flög från. Där fanns inga utlänningar och en av få arbetplatser med nära 40% kvinnor och då inga sällskapsdamer utan riktiga ingenjörer. Någon gång hoppas jag att han skriver en bok om hur det är att jobba i och med alla dessa olika kulturer. En av hans kinesiska kollegor satt den 4 juni för 20 år sedan på Himmelska Fridens torg. Hans lycka var ett toalettbesök. När han kom tillbaka från det hörde han skottlossning. Sedan sköt de hejdlöst. 20000 gissar man dödades den dagen. När han kom tillbaka var man i full färd att lasta lastbilsflak med döda kroppar. Det är lite skillnad på vad vi menar med demokrati, yttrandefrihet...men visst har alla system en släng av det när de blir desperata. Det ska bli intressant att följa hur Sverige och Kina utbyter arbetsdemokrati framåt. Det har väl inte undgått någon att man också där stängde ner informationen på you tube straxt före 4 juni.

Hur länge kommer det att hålla? Hur länge kommer det att hålla i våra bolag?

Tidigt har organisationsteoretiker delat upp företag i två olika typer. De som är complienced based och de med direkt styrning med lydnad och supervision - ja ni känner igen det...Eller hur?

I det sistnämnda fokuseras på lydnad, ledningen håller info till sig själv, strategin känns till av ett fåtal, det arbetsgivaren erbjuder medarbetaren är lön och ett arbete att utföra. Några andra värden diskuteras inte på ledningsgruppsmötena. Medarbetare drivs av pengar.

Det andra bygger mer på ansvar och delaktighet, chefen bestämmer men strategin är delad av alla, det är värdegrund och inte lydnad som styr beteendet hos både chefer och medarbetare och det här med information är en fri tillgång där man ser kritik och information som ett sätt att bli bättre.

Kurspåverkande info ska naturligtvis bara hållas till ett fåtal, men då måste också konsekvenser ske för dem som inte kan vara tysta. De är ju också vanligen en ägarfråga, men inte alldeles enkel.

Som sagt...det ska bli oerhört intressant att följa det kinesisk-svenska avtalet. Hoppas att man kan vara med och bidra på ett eller annat sätt...för för mig är det här med kunddrivenhet och demokrati och öppenhet med information en förutsättning för att klara konkurrensen. För dem som bara har lydnad och att hålla info för sig själva...kommer livet bli tufft. I alla fall den dagen pinnarna där det fanns dålig täckning kommit upp och infon tar en annan väg. Det gäller nog väl så mycket internt som externt. Totalkommunikation kanske är ett begrepp att plocka fram igen? I alla fall för den lata företagsledaren.

To be LEAN is that mean to HR?

2009-06-05T15:33:00.001-07:00

Det har varit en massa konstiga diskussioner om lean och HR den senaste tiden och om att lean och standardisering tar bort kreativiteten. Ibland undrar jag hur väl insatta dessa människor är i lean överhuvudtaget. Att vara för eller emot lean är ett ologiskt resonemang därför att det ena utesluter inte det andra - det är inte antingen eller. Det är väl självklart att vi har standardiserade processer. Vi använder inte längre smidda spika som man gjorde förr. Jag gör själv mina bankaffärer på nätet, precis som cheferna kör sina löner på webben.

Hur ska vi i organisera oss inom HR? Ska det vara upp till varje affärsområde, person eller ska vi centralisera och ha gemensamma sätt att möta cheferna....den eviga frågan. Lean förstör det kreativiteten hos den enskilde? Centralisering innebär ju standardisering - "så här gör vi pensioner, så här avvecklar vi, så här rekryterar vi etc". Centraliseringens vara eller icke vara borde vara mer eller mindre passé vid det här laget. Har vi inte kommit längre?

För säkerhetsskull kommer här en kort definition hämtat från Wikipedia.

Lean Production är en filosofi om hur man hanterar resurser. Syftet med Lean är att identifiera och eliminera alla faktorer i en produktionsprocess som inte skapar värde för slutkunden. Enkelt uttryckt handlar det om : Mer värde för mindre arbete.

De grundläggande principerna i Lean Production bottnar i idéer från bland annat Frederick Winslow Taylor som med Scientific Management inspirerade Henry Ford att skapa ett produktionssystem. Denna tillverkning var inte speciellt kostnadseffektiv med dagens mått mätt och anpassad för masstillverkning.

Vi behöver sätta oss ner och definiera vilka frågor inom vilka områden som behöver styras centralt och vilka som varje område sköter bäst själv. När ska vi svenskar (eller är det inte ett svenskt fenomen?) inse att vi behöver rätta in oss i ledet och behandla lika? Göra nytta för kunden i första hand... Nej det är nog inte bara ett svenskt fenomen utan mänskligt.

Utvecklingen går frammåt, vi har fabriksgjorda spikar - även om jag också älskar de spikar man hittar på en gamla gård. Standardisering och lean är självklart här för att stanna och det kommer att ske i än högre tempo för den som vill hålla sig kvar på marknaden. Best practice - implementera överallt. Varför skulle inte det gälla HR?! Det värsta en chef vet är när man behöver bläddra omkring i en personalhandbok, fråga olika HR-medarbetare och få lika många svar som HR-personer och dessutom hitta ett ytterligare svar i personalhandboken....om man nu hittar det... Standardisering kräver samarbete, självrannsakan, snabbhet och smidighet. Hur kan då HR-människor vara emot standardisering och lean?

Knowledge management handlade ju om hur man paketerar kunskap och hur man möter kunder. Det är gammalt och mossigt att tycka att skräddarsytt är finare än standardiserat a la lean. Det handlar om säkerhet i leveranser och även om konkurrens. Det är en viktig huvuduppgift för HR att se till att det händer. Ett framgångsrecept ska spridas till helheten med stor delaktighet - det är lean när det är som bäst.

Det är alldeles för mycket skräddarsydda lösningar som lika gärna hade kunnat vara standardiserade med högre kvalitet. Att läsa en arbetsbeskrivning för HR-tjänster i Usa eller England är ibland en fröjd för ögat (ja vet...de följer dem inte och de är ibland orealistiska, de jobbar inte bättre än vi, men deras ambition har i alla fall kommit i uttryck). Medan vi i Sverige famlar runt och vill samverka, stötta, förhandla, vara supportfunktion till chefer och till och med bygga upp HR-processer som borde vara på plats för länge, länge sedan men som kanske vandrat ut med förra personalchefen, eller bara fallit i glömska sedan förra lågkonjunkturen. Haaaaallåååååå Sverige, skulle nästa generation säga.... Mer faktamässigt ser vi att vi trillar ner på listorna.

HR-människor har ett ansvar för utveckling av verksamheten, tycker jag, även om jag vet att det inte alltid är så välkommet av chefer med liten självkänsla och kunskap. Och kanske HR-folket inte heller har tillräckliga insikter i sitt värde för slutkunderna dvs LEAN.

Vad är det för fel att jobba på samma sätt? Jag förväntar mig det av alla andra professioner!

Visst är det så i Sverige att man ska ha lite tur när man möter vissa myndigheter eller företag eller HR-medarbetare också för den delen. Man ska man ha tur att få rätt personlig bankman, rätt handläggare, rätt konsult, rätt säljare, rätt frisör, rätt doktor, rätt socialsekreterare eller rätt arbetsförmedlare för att få hjälp och tips man har både rätt till och behöver. En skattehandläggare tolkade deklarationen så här och en annan på ett annat sätt. När blev förutsägbar kvalitet fel? När blev det fel med lean inom HR, där det verkligen behövs.

Jag blir bara så trött på alla de stenåldersmänniskor som försvarar lokalt oorganiserad innovation och inte förstår att innovation behöver vara systematisk och inte ska behöva uppstå vid varje handläggning av ett ärende. Det brukar kallas gemensamt arbetssätt - att bygga in kvalitet och säkerhet i processerna. Utbildning, utbildning, lärande organisation, utrullning av metodik.....where are you!?

Det finns vissa "globalt bästa sätt" att behandla viss sorts cancer på till ex. Det ska inte vara så att jag som patient ska ha lite tur och komma till Dr X som råkar vara den bästa just inom detta område. I vissa landsting operar man bort kroppsdelar i ex ansiktet medan man i andra starkt kritiserar samma metod. Hur ska jag veta som patient?

Länge leve Taylor som kom på arbetsdelning. (Jag vet - för många är detta som att slå upp öppna dörrar, men för min del blir jag ledsen att se hur ett klassiskt begrepp som specialisering ifrågasätts.) Frågan är hur vi inom ramen för taylor och leans strävan att vara standardiserad och processorienterad kan söka effektiva lösningar på hur vi lägger upp jobben vi har. Vården är både en förebild och ett skräckexempel.

Vi svenskar har en bild av att vi är effektiva och snabba. Tror någon mer än jag därute att vi skulle kunna vara ännu bättre? Är det någon annan som får känslan av att vi i Sverige är "in deep shit", lite för självgoda och tror att vi är världsledande på alla plan - även kundmottagaren på något lokal butik som inte lärt sig de nya it-systemen och inte har en aning om när storleken finns hemma, eller sköterskan på avdelningen som inte har en aning om röntgen är genomförd eller inte - men ingen av dem verkar bekymrade över det. De skyller glatt på ledningen som infört en förändring i mitt sätt att jobba, som jag inte behärskar. Vad hände med deras lean?

Är vi så världsledande, så frammåt, så före att vi inte behöver omvärldsbevaka och anpassa våra sätt att göra vårt arbete på till det mest effektiva - genom ständiga förbättringar - lean som engagerar människan på golvet.

Nej fram för fler leankonsulter, organisational psychologists och ingenjörer som kan hjälpa till att ge Sverige konkurrenskraftiga organisationer. Vi måste, vi har inget val. Det finns så mycket pengar i det så det vore helt galet att kritisera det istället för att ta in det och använda det. Och ni som vill jobba fritt och vara kreativa - bli konstnärer! Det går att kombinera. Ni kommer bli förvånade! Innovation har väldigt mycket med systematik att göra. Det har all forskning visat kring innovation, precis som gränssättning inte hämmar kreativiteten.

Ni som har kommit i kontakt med Hans Rosling och det han pratar om när det gäller statistik på världens utveckling vet vad jag pratar om. Richard Scase använder samma statistik fast för företag/business och drar ut kurvorna lite snabbt.

Snacka om att övriga världen lyckats ta in "lean" och göra det vi gjorde på 100 år fast på 50. Vad ligger 50 år frammåt? Lean? Automatisering? Paketerat lärande? Kommunikation kring hur bästa sättet att göra genom "linux-liknande" och internet eller med musikens hastighet. Hur såg det ut för 50 år sen? Om 50 år är jag 91 och mina barn runt 60.

Är lean ett ytfenomen - en fluga eller går det på djupet. Riktigt genomfört så tror jag att det är ett djupfenomen. En stor bank hade 100 leankonsulter (egenanställda). När organisationen fått jobba med lean ett tag ville man göra om metodiken till en ganska lång bankinstruktion...."Det är så vi fungerar här". Verksamhetsstyrning är fortfarande lika aktuellt och det går att förstöra det mesta - även Toyotas lean. Det går inte att "copycatta".

Regelstyrning, processtyrning, värderingsstyrning allt behövs och de har olika knappar att trycka på, olika metodik och inget får utesluta det andra - vi måste lära oss att hantera ALLT samtidigt. Skifte, växling brukar det kallas. Leanansvariga brukar kallas verksamhetsutvecklare är nyckelpersoner för HR.

Hitta ditt eget företags lean och ta inte Toyotas geniala marknadsföringstrick och klistra på din egen organisation. Gör det på djupet så får medarbetarna vara med och bygga framtidens företag och ge kunderna och patienterna möjlighet att få det dom ska ha!

Kämpa på alla HR-gerilla-lean-älskare och öka på konkurrenskraften! Tro mig det är ingen fluga har aldrig varit. Självklart innebär det att det behövs färre medarbetare lite här och där, och trimma team måste vi annars ligger vi hiskeligt risigt till. Den som inte förstår det...behöver läsa på hur man läser av resultat på sista raden.

Oh hur härligt majsol ler - men trädgården behöver en coach

2009-05-07T15:10:00.000-07:00

Oh hur häääääääääääärligt majsol ler! Vårliga vindar draaaaaaga! Uppsalas vårliga gapstarar har snart klingat ut. Snart är det juni. Jag har faktiskt fått vara med om att körsång kan rädda liv. Det märks när någon saknas på ett rep! Så pass mycket att man undrar om människan är döende. Och det var han. Jag pratar om min pappa som av något underligt skäl trillat omkull och slagit huvudet hemma i sin lägenhet. I tre dygn låg han där och alla som vet hur hyperaktiv han är som har ringt trodde att han var någon annanstans.... på resa, på jobbet, på körläger, på Phontrattarnas veteranförening, på föreläsning, på universitetet.... alla utom kören. Tack Katarina!

Man skiter inte i ett körrep, man gör det man har lovat...annars är man döende. Körrep är alltid återkommande möten där alla sjunger samma sånger, samtidigt i samma takt, tonart som alla dyker upp till. Om man inte är där och inte hörts av är man döende. Vissa företag fungerar likadant!

När man ändå är inne i maj är det är faktiskt ganska skönt att ibland bara prata om väder och vind. Om hur lång tid det tar för gräset att ta sig, om att löven fortfarande ligger kvar, och att de löv jag började kratta till en hög har blåst ut på tomten igen. Borde inte de ha hamnat på grannens tomt?

Trädgård, trädgård, trädgård. Det är liksom rätt svårt att intressera sig för trädgårdsarbete trots att jag handlat flera tidningar för inspiration. Man vill liksom ha blommor och högt gräs på en gång. Sist när vi var och köpte en marsvinsutebur på Granngården så hade de fullt blommande clematis. Jag ville köpa den och planera ut, men ungarna protesterade så jag fick lämna butiken. Vi har inte en blomma i hela trädgården. "Men mamma. De kommer, nu åker vi".

Är det meningen att man ska vänta ändå till sensommaren för att se saker växa upp? Trädgård är tråkigt! Gräs växer långsamt om man sår frön....vi skulle ha rullat som grannarna och varför är det så dyrt att köpa en färdig hög häck?? 500 per planta och behöver man för 25 meter blir det 30000 spänn. För en häckjäkel!

Nej jag har funderat mer på företag som verkar älska sina kunder och vad som fått dem dit. För att företagets budskap ska nå fram till kunderna måste man nog älska dem som möter kunderna varje dag. Medarbetarna. Det är en livsfilosofi. What can I do for you!?

Lyckligt det företag som har "turen" att få de ledarna som kan leda medarbetarna som möter kunderna. Få dem att lyckas vara kreativa och lösa de bekymmer företaget har. Kundens beslut måste förtjänas, i alla fall i ett demokratiskt land med fri marknad.

Det kanske hade med trädgård att göra...de framgångsrika sådde, odlade, rensade ogräs, vattnade, korsbefruktade, tänkte rätt blomma på rätt ställe och visst.... det tog en jäkla tid. Vem orkar vänta så länge? Går det inte fortare att bara ta färdigblommande istället för att odla upp massa trista sticklingar. Och de fina blommor man har - måste de verkligen ha gödsel, ny jord. De borde klara sig ändå, fast det är köldgrader ute.

Det kanske är rent skadligt att beskära träden? Det blir ett försök att låta bli i år. Både träd och rosor. Visst var det så att det finns forskning som säger att blommor trivs tätt tillsammans och att en inomhusväxt kan känna om man sticker i en annan växt med nålar? Det lär visst finnas någon slags luftburen transmittorsubstans som sprider sig från en blomma till en annan. Växtpsykologi. Nog hade vi Forskning och Framsteg på badrumsgolvet där jag växte upp, och bredvid låg Läkartidningen.

Nej inte ens dessa tankar fick mig trädgårdsintresserad, bara mer motiverad att skita i den. Det är bara hur trist som helst. Här behövs ett beslut. Kan man köpa in tjänsten, rekrytera nya blommor. Eller ska jag vänta på att de växer lite till? Ja jag vet inte!? Jag har slängt ut ca 20 påsar med frön av olika sorter. Hoppas tusen blommor kommer blomma! Perlargonerna jag köpte låååångt före Valborg har frusit sönder. Nu står de inomhus, precis så där jättetråkiga som de bara kan vara - helt utan blommor, små, eländiga. Men säkert fulla med tålamod - så jag ska försöka pyssla om dem varvat med min far.

Fast först kommer Anna över och då ska vi testa vad som händer om en bäbis och två mammor är i ett musikrum en hel dag.

Outgrundliga äro vägarna...

2009-04-16T12:08:00.000-07:00

Jag är riktigt glad för idag hörde hon av sig. Den lilla bluesiga tjejen Sofijah som rappar och sjunger som en ängel...oftast om hur jobbigt det är att vara tonåring. 1 000,000-tals gånger har hon spelats upp på you tube och my space. Du är den finaste jag vet...Horungar...Varför?...osv...

Hon är en av de modigaste musikerna jag känner till. Men det är nog inte alla som ser det så, om ens som musiker. Vem i våran generation skulle våga kliva fram så som hon gör? Eller som tjejen i Tonårsliv som bloggar om sin Anorexi. Till och med jag blir frustrerad och trött! De kan inte stå emotsagda...

Och då gör det ont när Sofijah säger att det är meningslöst att få till en förändring...ingen idé...de lyssnar inte. Fast nu är jag stormglad! Hon hörde av sig och vi ska se till att göra något...

Om högt uppsatta chefer kan klara att leda sig själva så kanske medarbetare också kan och då borde ju också ungdomar klara det...med lite hjälp. Och jag tror att om man hittar en modell där ungdomar får hjälp att nå sina mål ta hand om sig själva och varandra...utan "drogfristämplade" fritidsgårdar, töntiga föräldrarkvällar och BRIS, BUP och "rädda barn", så kan man nå hur långt som helst. Även om de också behövs.

I utvärderingar kommer det ofta fram att de bästa delarna, även i de mest flotta påkostade program, var fikat, reflektionen och utbytet med andra. En guru i all ära, men vad är det mot en juste nära kollega som lyssnar och hjälper mig?

Med en smula dåligt samvete hängde jag under många år på Executive Programmes på flotta kursgårdar - först ute i Europa - St Andrew, i Paris, London etc och senare på svenska slättlandet främst bland slott i Sörmland och i Oslo, Helsingfors och Köpenhamn. Efter ett tag smakar det lite illa i munnen efter fjärde 3-rättersmiddagen i rad. Visst är det fantastiskt att få ha suttit till bords med Gary Hamel eller Steve Kerr (the learningofficer på GE) eller fått hoppa in när Dave Ulrich (HR-gurun) missade sitt morgonflyg till Paris och starta upp gruppdialogerna kring HRs greatest challenge as an individual, company and in society. Jo tack, det gick bra. Lärde mig massor.

Men smaken i munnen känns som sagt lite besvärande när man ser kontrasterna för dessa halvgödda (ink mig själv) människor och den värld våra ungdomar befinner sig i. Och visst var det gruppdialogerna som var de mest intressanta fast Dave Ulrich flygit över från USA bara för att träffa dessa HR-personer. Det gick knappt att stoppa deras rundabordssnack, och i utvärderingen visade det sig att det inte alls gjorde något att han var sen för det som givit mest var dialogerna. Även i program med Richard Scase och Gareth Jones - Mr "Why would anyone be led by me?", var kontakten med kollegorna det som givit mest.

Large group Intervention, Självstyrt lärande SSL, SML är som ett jättestort fika, där man styr dialogerna till utveckling och reflektion ARL om du vill - "Action Reflection Learning". Vem borde inte vara bra på det om inte skolan????? Det är ju själva grundmodellen till lärande. Det handlar uppenbarligen inte om resurser eller förmågan att erbjuda tjusiga föreläsare som tar 100.000 kr per dag, utan förmågan att kunna leda mänskliga möten.

Fast den passar inte till franskinlärning, eller att lära sig viss metodik. Hur vill du slå din dubbelvolt - säger inte en gympatränare. Hur tycker du att spanska grammatiken ska vara? Nej passar inte heller.

Detta ska vara för att hjälpa unga människor att nå sina mål. Att inte bli offer för omständigheter och få dem att inse att de är fria människor som själva kan bygga sin framtid - inte ägna sina år att klaga på att verkligheten inte är där utan gå ut Wallraffa istället. Gör en egen dokumentärfilm om verkligheten. Lev!

Träffade min kompis Johanna igår. Hon tyckte att det var en bra idé och erbjöd sin klass direkt. "Att göra det uppenbara som alla ser, men ingen gör - det är vad en sann entreprenör gör" - Monica Lindstedt. Det tog visst 11 år att få till Hemfrid och 5 år för Metro. Så vi har ju tid på oss...

Via hemsida länka till självhjälpsstruktur, train the trainer, Sofijah, nätverk, gerillor, facebook ska det nog gå?... och hjälpen verkar ju komma från oväntat håll...outgrundliga äro vägarna...

och jag är inte religiös...

Det gäller att komma ihåg koden när man ska blogga

2009-04-02T12:41:00.000-07:00

Nu har jag äntligen kommit ihåg min kod för att komma in här och skriva.

Viss kunskap om människan är rätt stabil och konsistent. Man kan till och med idag 2009 använda min kompis Maria Wisselgren Johanssons avhandling kring "hur mödravården växte fram under senare delen av 1800-talet i trakten kring Sundsvall". Barnadödligheten minskade radikalt, även antalet avlidna mödrar minskade drastiskt - kunskap som man idag kan lära av och använda i utvecklingsländer för få en väl fungerande mödra- och barnavård. Vi tror att förändringstempot är så högt idag...men ibland undrar jag.

Den här bloggen började ju med ett svar på en artikel om universitetens förfall och att en P-riksordförande och hans studentkamrater tyckte att utbildningen på universitetet behövde mer praktik för att få en förståelse för hur verkligheten fungerade. Det var ett glapp emellan. Det som hänt sedan dess är att jag blev mentor för honom och nu också ska hålla lite kort i KY-utbildningen för de som gått PAO-programmet.

Det startas en del företag här som får uppmärksamhet världen över för sin innovation...och flera har gått på KTH och universiteten. Så frågan är om det är där skon klämmer? Varför ska det vara någon annans ansvar att se till att jag serveras rätt kunskap? Är jag tillräckligt nyfiken och skapar tillfällen för mig själv där jag kan lära så borde inte detta vara ett problem.

Samma tendens finns i företagen, särskilt stora företag, eller stora organisationer där det är svårt att ta till vara på initiativkraften från dessa unga. Kanske flödet mellan universiteten och företagen är för lågt, att företag har svårt att snabbt ta till vara ny kunskap - det gamla får tolkningsföreträde och hänger inte riktigt med och på sikt blir det företagets stora brist. Kanske är man också lite tondöv när det gäller att fånga upp ljudet omkring? I alla fall i företag som inte är så framgångsrika. Vi har inte tid...

Är det inte konstigt med en generation äldre som inte har tid med nästa? Det får ske på den ideella sektorn - på hockey, fotboll och då ska de ske i bullbaksform, lotteriförsäljning eller liknande.

Förstår vi som jobbar med personalfrågor kraften i vad som får 100000-tals itmänniskor att programmera i öppna koder som Linux timmavis helt utan ersättning?

Eller att skänka bort låtar på internet.

Det är en generös generation som växer fram. En teambuildande, organisationsteamkompetent generation som bygger på varandras idéer och bjuder på sig själva. En som inte är rädd att visa vem man är, en som inte sitter bakom fördragna gardiner i skräck för insyn. En som har haft empati på schemat sedan dagis.

Nej hurra för företag som har som affärsidé att anställa mångfald - unga nyutexade, pensionärer också för den delen. Tyvärr är det alldeles för många arbetsgivare som inte kan/vill/vågar anställa varken riktigt unga eller gamla människor. Ibland är det fackliga som sätter sig emot för att det pågår uppsägningar.

För dem är det är inte alldeles enkelt, de ska ju försvara sina medlemmar, men de glömmer ibland framtida generationen - den som inte kommer in. Men å andra sidan var LO en av de få som besökte Dreamhack för att förklara unga människors rättigheter. Å andra sidan har Moderaterna nu gått om Sossarna. Är det för att de fortfarande inte kan generationsskifta och gå in i det nya?

Vi behöver en bra balans mellan olika åldrar på arbetsmarknaden. De löser sig för de flesta unga till slut, men inte alla...och frågan är hur man kan speeda upp det arbetet. Vi behöver tänka människorna i första hand både samhällsmässigt och på jobbet. Annars hittar de andra vägar - svartjobb, kriminalitet eller en community där de kan samlas kring att skära sig själv, vem som är snyggast eller något annat...för vi hade ju bara tid att baka bullar till fotbollen men inte att prata om de viktiga frågorna, karriärcoacha. Nej upp med handen alla ni som vill gå med i nätverket för coaching för unga utan bullbak.

Hörde på radion om ett gäng kriminella som ingår i ett hiphoppband som uppmanar till brott och rån. "Vi rånar om vi behöver". "Politikerna ordnar inga jobb till oss så vi måste hitta ett annat sätt att försörja oss på". Här känns som en coachansats skulle behövas snarare än en KY-utbildning eller? De ser sig som offer utan val. Deras självbild är att ingen vill ha dem. De har haft det tufft i uppväxten och väljer att lyfta fram dessa kriminella som hjältar, och många sägs vilja gå i deras fotspår.

Fast...det kanske inte är värre än den musik som våra föräldrar ifrågasatte som ex Ozzy, Magnus Uggla som sket i morsan och annan kampmusik som man hade behov av som ung. Vem drömde inte om att rymma till plattan...men kom av sig i Köping?

Kan musik få någon att vilja råna eller ta livet av sig eller kanske rent av skaffa sig ett jobb?

Å titta på småtjejerna som gråter efter Johan Palm. Vilken fuktion fyller just den musiken? Kanske bara att vara kär? Det var länge sedan man såg en sådan stjärna födas i Sverige...

Och EMO-musiken med Sofijha som handlar om svek, ensamhet och att ta livet av sig. Har den musiken unga människors liv på sitt samvete? När jag var i kontakt med henne talar hon om BUPs svek mot unga människor som har det psykiskt jobbigt.

Om man vill ha ihjäl sig själv måste man väl få hjälp? Vilken normal människa skickar hem dem? De vill bara ha lite uppmärksamhet? Men är detta bara en BUP-fråga egentligen??

Hallååååååå! Vart är vi alla vi vuxna som borde känna ansvar. Vi sitter bekvämt och tittar på Robinsonrealitysopan och vill så gärna göra något.

Ibland brukar jag gå in på you tube och bedriva lite coaching, motkampanj och terapiverksamhet till dem som känner att hela livet är kört. Kan göras även på andra sighter, bloggar osv. Alla kan göra något för någon...och tänk så praktiskt du kan titta på Robinson samtidigt.

"Håll ut!!! Det blir bättre sen!" Det finns många många många som mår dåligt och det bör rimligen också finnas många många många maskrosbarn som kan hjälpa till...och när man skalar på ytan så är vi alla på ett eller annat sätt en maskros.

Gå in på nätet alla ni som vill göra något och bedriv lite uppmuntrande verksamhet för nästa generation! Det handlar inte om att "lägga ut sig" som många "bakomgardinenmänniskor" tycker. Det handlar om att vara människa idag. Du kan göra något för någon annan.

Håller vi på att bygga upp ett samhälle där vi skapar stora gap mellan generationer, mellan skikt i organisationen. Där några behöver en fet pension för att ta jobbet medan andra behöver råna sig till samma summa pengar. Är det inte ett konstigt? Fast så har det alltid varit och frågan är om det inte är bättre nu än förr. Det blir intressant att se vad som händer med bonusdiskussionen. Enligt alla studier kring comp & benefit finns inga samband mellan pensionsbonus och prestation. Däremot andra former av bonus som betalas ut på lite sikt baserat på prestation.

Pratade med ett styrelseproffs här om dagen. Hon menade att styrelsen har mycket lite att säga till om i de flesta börnoterade bolag. Man sitter där och försöker förändra världen men det är mycket svårt. Nej jag är skeptisk! Hoppas hon har fel. Men jante är rätt stark. Trots hennes styrka som är beundransvärd känner jag misstro när hon misstror. Ska nog ringa henne och undra om hon vill starta upp ett ungdomsföretag som bara hyr ut dem under 20. En människa som glöder som har startat upp flera företag som växt till sig och ändrat marknaden. Inte ska en sån ge upp!?

Visst vore det kul om man fick till ett företag som dammsuger marknaden på unga entreprenörer som vill bli rånare och få dem att starta eget istället? Kan det funka?

Någon lärare sa att alltid hålla sig väl med de busigaste i klassen, för de är de som kommer ge dig jobb i framtiden. Är det sant? Ska vi inte peppa dem att bli entreprenörer.

Jag tycker i alla fall att det var kreativt och bra att starta ett band. Musiken är viktigare än vi tror. Särskilt för unga människor. Det väcker engagemang och liv i oss människor!

Och musik är en av Sveriges största exportindustrier - vad sa du nu då Svenskt Näringsliv och UD och Kungen som vill visa gamla Volvolastbilar, JAS-plan och annat gammalt! Starta SIDAprojekt för att producera musik. Miljövänligt, trevligt - som vi är i världsklass på och som sannolikt kan engagera nästa generation.

Kompetensväxling - utveckling och avveckling samtidigt

2009-02-18T13:15:00.000-08:00

Att planera genomförande av kompetensutveckling passar aldrig... Det är inte rätt läge i konjunkturen, det är för mycket att göra, vi hinner inte, efter organisastionsförändringen när de nya cheferna är på plats och vi har flyttat ihop de här två enheterna, eller när vi lagt ner den och den enheten, eller utvecklat färdigt det småskaliga till storskaligt...då kanske det passar...fast då har vi inte heller tid för då går vi på storskaligt...Nej just det! Det passar inte.

Det är som att skaffa barn...det passar ju aldrig egentligen. Inte känner jag någon som fick barn för att det uppstod en lucka i livet som vi behövdes fylla med något... eller någon snarare.

Men så plötsligt så har man blivit förälder och visst fanns det tid med både hockey, fotboll, utvecklingssamtal, hämta & lämna, läxor. Inte helt perfekt genomfört, men det måste få plats i kalendern. Många pizzor har hämtats, många färdiga kycklingar har hamnat på köksbordet och tvätthögarna har till och med växt om en på höjden, precis som ungarna snart gör osv.

Vi är många just nu som fightas för att vi måste kunna satsa på kompetens samtidigt som vi drar ner på kostnader. Trots motstånd så genomförs programmen för cheferna, för medarbetarna men med lågbudgetvariant, kanske hemma, kanske lokalt utan tjusiga middagar och hotell.

Hur var det sista dagarna på SAAB? Business as usual, som vi brukar säga...? Är det klart nu? Jag kan ge mig den på att det rådde vaccum i Saab innan man fick sitt besked?? Eller? Pågick där intensiva kompetensutvecklingsinsatser för att säkra upp utveckling av individer för att snabbt kunna ta nästa kliv i livet? Kommer dessa nyutvecklade människor nu sätta tänderna i nästa alternativa affärsplan för att sälja sin kompetens? Nöden är uppfinningens moder. De företag som får konstgjord andning har inte långsiktig kraft att överleva. Det blir en björntjänst? Eller hade vi kanske kunnat vara världsledande fortfarande inom varvsindustri?

Hoppas det blir som i Västerås och ABB. Hela staden jobbade på samma företag. Jobbade man inte som anställd så var man in cooperation with. Alla deppade när negativa beskeden från ABB kom. Hur glada är inte många idag, att man breddade upp till fler bolag i samma stad. Kompetensen fanns kvar. Eller sålde vi vår själ?

Likadant för gamla Pharmacia i Uppsala. Med fabriker med överkapacitet, talangfulla medarbetare som klarade att jobba i världsklass så blev det många nystartade bolag. De som köpte upp fabrikerna kunde till sin förtjusning förlägga världsproduktionen där eftersom de hade de mest talangfulla medarbetarna.

Om ett par år har SAAB delats upp på flera olika företag. Kanske står där en och annan tom lokal, men kompetensen kan jag ge mig den på att man återanvänder och säkert kan ta betalt för. Man är leverantör till alla bilmärken och har nischat in sig på saker som man är bäst på. Några har blivit arbetslösa och jobbar inom älderomsorgen, andra har startat dagis.

Så himla basic. Nej nu nåt kul. Någon sa att vi inte längre träffas fast vi sitter i kontorslandskap. Vi har inte tid att prata med varandra. Kolla in Björn Gustavsson när han spelar WOW på youtube. Det är faktiskt ganska kul.

"Man kan vara här och man kan vara där. Det är precis som på riktigt".

Räcker det inte med ett nyckelord? Måste det vara så långa möten? Nej mer wow och fantasi mellan olika enheter....eller njae förresten. Är det inte det Pirate Bay håller på att skapa. De måste ju spela WOW hela dagarna. De bygger upp verkligheten som en teater. Min son brukar beskylla mig för att jag inte kan skilja på spel och verklighet när han skjuter så hela skärmen blir röd av blod. De här herrarna verkar också vilja spela ett spratt och forma vår verklighet. De verkar lyckas rätt bra.

Var det verkligen sant att Sauk var med Polisen vid Palmemordet?!

2009-01-23T15:02:00.000-08:00

Var det någon som såg på tv idag. Jag tittar sällan, men var hemma hos grannfrun för att få mitt obligatoriska fredagsvin och vi hamnade rakt i en intervju med Stefan Sauk. Han var med polisen samtidigt som allanropet kom i samband med mordet på vår stadsminister. De satt och åt pyttipanna och sa till varandra: "Ska vi ta re?" ..."Nej vi väntar på att någon annan...". Så en annan radiobil tog det. Det åt vidare på sin pytt och fick senare åka ut på ett larm i förorten. Under två timmar menar Sauk att det var tyst i kom-radion. 2 timmar!!! Efter dessa två timmar beordrades alla på 14passet till övertid. "Konstigt tänkte de och hörde av sig till polisen och fick höra vad som hänt".

De var den närmaste bilen. De gav fan i att åka, och hörde inget på ett antal timmar. Rätt makalöst. Är vi förvånade??

Ja faktiskt. Jag är lite förvånad. Fast ändå inte. Har man kommit i kontakt med polisen vilket man helst inte vill vara så blir man minst sagt frustrerad. Vi kan inte göra något....vi har inga resurser. Är det alltid så??

Truls - ni vet den där piloten som mirakulöst räddades på ett isflak med en kompis mitt ute i ingenstans på väg till USA. Det är ett under att han och hans vän lever.

Hur gick det till när de skulle räddas? Jo en räddningshelikopter körde runt ca 100 meter ifrån dem utan värmekameror! Reflexerna på livräddningsdräkten satt längst ner på benen. De försökte vifta med benen, men hur lätt är det i sträng kyla. Helikoptern lade ner sitt letande och de förklarades döda. En dansk kapten på en båt i närheten hade av en ingivelse givit sig fan på att de måste vara i närheten! Och av en händelse fick han se dem efter ett par timmar och kunde rädda dem mirakulöst.

Vi måste väl ändå slå ett slag för initiativets makt? Pratar man med poliser och andra nära det operativa hörs ofta en slags frustration. Måste det vara så?

När Thomas försvann - sa polisen. Vi kan inte göra så mycket mer. Ingen misstanke om brott finns, vi får invänta indicier på brott, det blir ingen utredning. Pratar man med en annan polis säger den att jo...i vår stad hade vi nog utrett...

Har vi blivit lite laid back och tänker bäst att inget göra, då kan man ju i alla fall inte göra fel?

Det är mycket upp till den enskilda hur man vill handlägga...det är upp till den enskilda om man vill åka på allanrop när stadsministern blir mördad. Initiativets makt. Är inte detta helt otroligt?

Så var han insvuren och klar

2009-01-21T14:31:00.000-08:00

Att ledarskap handlade så mycket om hopp och framtid visst jag väl, men jag hade nog inte tänkt på det så mycket innan jag lyssnade på världens nya amerikanska president. För visst blir han en världens president. En president att vara stolt över, för svart som vit i USA och utanför.

Hoppas han får leva...tänkte jag och min kollega i morse när vi nynnade på någon av hans strofer från talet. Är det inte för jävligt att man ska behöva tänka så?

Att våga stå för något själv att tro på sin sak och driva den tills det tar stopp. I värsta fall som för flera av de ledare som framstår som fantastiska fredsälskare och förebilder - är mod att satsa sitt liv. Må han få leva och göra lite underverk. To be part of something which is bigger than your self. Ren coachinganda.

Tänker vi på ledarskap i vardagen i Sverige, på jobbet tänker vi då tillräckligt ofta mod, hopp och framtid? Blir vi inte lite rädda och handlingsförlamade istället?

Obama gör allt det där vi vill en ledare ska göra. Ingjuta framtidstro, förklara vilken roll var och en har, uppmanar oss att inte lyssna på den där olyckskorpen som bara ser allt som är ogjort eller tycker att det är orealistiskt. Om alla nu i USA och världen också för den delen förändrar sig en smula - får vi inte då en bättre värld?

Att fightas är inte alltid av ondo. Fast visst är man lite bråkig när man mot den svenska jantelagsanda uttrycker sin åsikt vid något middagsbord? Och vem är jag att yttra mig om kriget på Gaza? Oops vad fick jag luft ifrån? Som varken är diplomat eller religionskunnig?Vad är bakgrunden - varför blev det så här...? Men hur svårt kan det vara att sluta bråka? Kan man bara jobba med åtgärderna utan att analysera sönder nuläge och historia, utan sätta fokus på åtgärder?

Jag gillade när han sa vad ledare runt om i världens länder kommer att bedömas på om de har gjort rätt eller fel, är deras förmåga att bygga upp snarare än att förstöra. Går det inte att applicera även i våra företag. Det går att bygga människor i alla situationer, tror jag.

Coaching for the world måste vara nästa steg...alla dessa unga frustrerade (män) behöver hjälp! Och tjejer att våga höja sin stämma och våga ta lite mer plats. Att hitta något till dem som är större än dem själva, nåt att vara stolt över, att kunna bygga upp och sen plantera en hel trädgård. Det finns inget så farligt som en rädd människa, sa en polis till mig en gång. Då måste vi kanske börja där?

Ledarskapsträning borde vara nästa steg. Ja det blir mitt steg redan imorgon. Vikten av hopp och framtid och målbild och hitta sin roll. Så tjatigt....så sant...så mycket Obama liksom. Och efter det, en stor kampsång för hela jorden som vi kan nynna på när vi börjar tvivla.

Kom igen nu alla låtskrivare...Obama för melodifestivalen!! Oj hur blev det nu...?

Bygg upp stora världsrocksmelodifestivalen tycker jag. DÅ kan vi äntligen få lite rock och fred på jorden. Coop sponsrar.

Spel på datorer är sport - inte undra på att julhandeln går ner - de vill inte ha några grejor!

2008-12-21T07:28:00.001-08:00

Som konsult på Cepro bjöd jag in Framtidsbygget och Svenskt Näringsliv till en gemensam debatt under rubriken "Huka er proppen Orvar här kommer vi" vs "Bortskämda ungar Ni borde lära er veta hut!"

Deltog i diskussionerna gjorde diverse personaldirektörer och dåvarande rekryteringsansvarige på Ericsson, minns jag. Det är nästan 15 år sedan nu...! Det var en hetsk debatt, och inte visste jag att det fanns så mycket sprängstoff mellan generationerna då. Men vart tog debatten vägen???

Redan då precis som på grekernas tid fanns det de två falangerna - de som förfasas över ungdomens val och de som såg möjligheterna. Då förfasades Svenskt Näringsliv över medialinjernas utbredning. Medan unga entreprenörer sa till dem: "Ni har ett affärsproblem! Ni kommer att få ett rekryteringsproblem! Ni tar inte tillvara på framtida affärer!" Sen kom Altavista, Google, Facebook, it-krasch, upp igen, e-handeln - ja ni vet.

Att dessa bortskämda ungar sedan blev IT-miljonärer och kastades ner i fattigdom och reste sig igen hade ingen av oss räknat med. Vi var rätt eniga om att det kommer att skapas nya affärer av dessa nya kompetenser och värderingar. Att kompetens kommer före affär, men att utifrån ett personalperspektiv ta konsekvenserna det var vi inte mogna för då.....heller!

Det kanske är det vi ska förfasas för! Idag verkar nästa generation ha släppt fighten och kör sitt eget race. Vem bryr sig om alla spel. Vem av oss kan? Vem av oss förstår att det är den nya sporten e-sport? www.questg.com - där har jag mina vänner/kollegor och försöker lära mig mer om det.

Nyfiken i en strut följde jag med min äldsta son till Dreamhack i Jönköping...

Hur har det då utvecklats från när han var 3 tills idag. Som 3-åring var det många spel från PanVision. Pedagogiska och nyttiga som vi köpt. Sen blev det mer och mer internetspel. I början blev jag orolig när han satt själv och spelade vid datorn. Vem vet vem han kan träffa på där. Jag var ungefär lika töntig som Drottning Silvia när hon uttryckte sin oro över att barn sitter själva vid datorerna och träffa fula gubbar.

Den oron kan jag säga finns inte längre. Orka sitta och spela Maple Story och WOW i 100-tals timmar för att ev stämma träff och sedan mörda och våldta. Nej nu tror jag att jag vet bättre.

Det som blev en ny upptäckt för mig var hur trevliga och lugna alla grabbar för de var till 98% bara grabbar där. Birgitta, Hannes mamma och jag gled runt bland killarna som satt och spelade i dygnen 4 tors - söndag. Så cooola! Så generösa! HAAAAAAAAAALÅÅÅÅÅ! Ropades det när energin nått en allt för låg nivå. Joltcola och ingen polis så långt ögat nådde! En insident på över 10 000 unga människor som dygnar från tors-sön. Ja vad kan det vara......?

Nu måste ni städa runt datorerna annars kommer brandkåren be oss stänga pga av brandrisken. Då fick de städa undan lite...och sedan igång och spela igen.

Fetma? Nej. Våld? Ja i spelen men inte utanför. Själv har jag förbjudit spel med blod som sprutar. Så onödig aktivitet.

Jag har nog fått det positiva med mormor. Hon tyckte pokemon var så intressant för barn eftersom de utvecklas. Sånt är ju fascinerande för dem.

När ska vi intressera oss för utveckling och jacka i glappet mellan nya generationen och gamla bolag. De går ner i nivå när de kommer till jobbet vad gäller teknik. På Google får man använda del av arbetstiden till utveckling och lek.

Vem vill anställa dessa unga människor? Och framför allt vart har de lust att jobba? Jag tror fortfarande på att kompetens kommer före affär...och gissa hur många affärer vi såg när vi var på dremhack - ergonomiska stolar, skatteverket behöver tänka på sin målgrupp när de ställer ut, Coop borde varit där och branda in nyttig och ekologisk mat istället för Billys pizza, Jönköpings biblotek gjorde en snabb anpassning genom att kombinera böcker och spel, skitsmart av PC-city att öppna butik - det var kö hela tiden osv.

Att vid sidan om studera fenomenet genom att lyssna på debatt om e-sportens vara eller icke vara kopplat till idrottsförbundets taffliga ledning gjorde ingen glad. Är det inte förskräckligt att ingen av oss tar sig an spelandet på riktigt. Idag har företagen tagit sitt ansvar genom att utveckla dessa spel som uppenbarligen är kul. Men kommuner och stat borde ge stöd som är frikopplade från enarmade banditer och spelhallar.

Inga vuxna på plats. Spel om pengar blandas samman med våra världsstjärnor som ses som stora idoler utomlands. Här hemma vet ingen av oss vad de heter...

Nej! Vem vill odla kompetensen och utveckla mötesplatser i miniformat liknande det på dreamhack. HAAAAAAAAALLLLLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!

Bli inte förvånade om ni ser en minihall i Täby i framtiden....måste ringa kommunalrådet. Men eftersom det är Täby så gäller det att hitta ett företag som kan finansiera det. Hmm.

Själv växte vi upp i sosse-Örebro där både äventyrsbad, ridhus, unga örnar, storkörer, rockband, syjuntor och keramik blomstrade på skattepengar eller kyrkan. Då räckte det ju med glädje att få göra nåt tillsammans.

Nu ska man tjäna pengar på det mesta. För mig räcker det nog med plus minus noll. Inget lär ju komma från ungarna själva. Några ockuperade hus för att spela i kan vi inte räkna med när det gäller den här generationen? Eller? Som sagt, var är debatten från dessa unga människor? Var är kraven att få ett jobb? Varför höjer inte de sina röster över det som missgynnar dem?

Aha...det måste vara spelen, internet - är det där jag ska hitta uppropet? Eller har vi vant dem vid att de är lägst stående så de har funnit sig i det?

Eller är det så att vi bara inte vet för vi lever i så olika världar? Nej. Det är lättare med andra sonen som spelar hockey och önskar sig ett hockeymål och landhockeyskydd. De där spelmänniskorna vill ju inte ha något. De är totalt ointresserade av materiella ting.

Inte undra på att julhandeln går så dåligt....och sämre kommer det gå. Klimatuppropet kommer ta många på sängen. Prylar, prylar, prylar. Vem f-an är intresserad?

De önskar sig inget, vill inte följa med och handla...kanske de har det bra som de har under korkeken och vill bara sitta där och spela. GOD JUL!

Vi föräldrar i chock skolkompisen gått bort alldeles för tidigt

2008-10-02T12:59:00.000-07:00

Det är med chock vi läser brevet från skolan att en av eleverna provat på att "boffa" och inte klarat sitt liv. Jag minns själv när en av mina klasskamrater gick bort när vi gick i nian. Den känslan av ilska är så lätt att komma ihåg. Jag var arg på hela livet! Varför? Hur kan hon vara så jävla dum...men sen kom lugnet. Prästen och...den gud älskar mest tar han hem tidigt.

Det är med stor beundran jag tänker på Nichlas Frisk föräldrar och familj som mitt i allt orkar och vågar öppna upp för oss andra det som skett kring deras sons bortgång. Jag känner inte familjen själv, men det blir ändå så nära.

Jag tänker på hans familj. Jag tänker att...

Inga unga ska behöva dö av syrebrist för att de håller på med gas.

9an är en ålder då man vill prova precis allt. Jag minns själv att jag i min dagbok skrev "Jag vill börja knarka!" ...Mest för att skrämma mina föräldrar i fall de läste den. Vi tjuvrökte, vi blandade läkarsprit och lyckades få en fritidspedagog att köpa ut 8 flaskor vin. Vi duschade en alkoholförgiftad kompis först iskallt och sen hade henne i bastun på 70 grader varmt omvartannat för vi var helt säkra på att det skulle påskynda hennes tillnyktring. Det var inte smart! Men att ringa föräldrarna eller sjukhuset - var inte på tal. Vi hade ju gjort fel.

När vi inte orkade ta bussen hem liftade vi. Ibland tafsade chauffören men då bad vi dem dra åt...Visst det blev människor av oss också och det var rena turen att vi klarade oss...och jag tror att vi alla känner likadant. Vi påminns av att vi alla varit så där nära och faktiskt legat i riskzonen.

Vi har alltid skrattat åt alla hyss vi hittade på...men nu då. Nu fastnar skratten i halsen. En ung pojke som går på samma lilla skolan som min son får en överdos av pray. Dör senare inne på sjukhuset. Visst vi har väl alla siktat med stenar mot gatlyktor, suttit uppe hela natten och ibland faktiskt bara gjort revolt genom att lyssna på hårdrock till solen gått upp. Men det är inte lätt att skilja det ena från det andra. Vi hade tur. Han hade otur.

Att vara mamma och förälder var visst inte så lätt som man tänkte då - när man gick i nian. Trista tråkiga föräldrar som inte fattar att man bara sitter hemma hos kompisar och tar det lugnt. "Förälder" en sån där idiot som inte kan skilja på faror och frigörelse. Ja nu var man visst en sån.

Jag tänker att... visst sitter vi här allesamman med skuldkänslan...

Jag tänker på er, känner med er mamma och pappa Frisk. Jag beundrar ert mod. Och jag önskar att ni kan känna att det hade kunnat vara vem som helst av oss. Vem som helst av våra barn.

HR människor vi är hur bra som helst! Del 2 - gerillan på G

2008-05-20T14:29:00.001-07:00

Ja. Anledningen till att jag överhuvudtaget startade den här bloggen var att jag lackade ur lite på en debattartikel om att HR agerar städgumma och inte är med i affärsdialoger. Att Meritumnätverkets 10-topplista skulle införas på alla företag, för affärens bästa och studenterna behöver mer praktik och vet inte vad de ska göra efter studierna.

Hipp hurra säger jag till 10-topplistan och de företag som inte fattar vad de kan få ut av HR är ju inte så affärstaktiska.

Steg två efter debattartikeln för Meritum var att ta reda på vilka företag som jobbar enligt listan så att de klart kan rekommendera dem för studenter och andra när man söker jobb. Undvik företag som inte jobbar enl. listan. Där finns inte mycket att hämta när det gäller HR-arbete. Ingen dum idé! Den har publicerats nu. Fast med tanke på metod har jag och några från gerillan haft lite synpunkter förståss...

Gerillasugna personer som vill starta en rörelse för att jobba för ett starkt HR har hört av sig. Jag har hört av mig till mer organiserade som Kurt-Ove Åhs som är vår ordförande i HR-föreningen. Vi hade mycket delad syn på att HR är i omdaning. I en del företag vet inte affärssidan vad man kan få ut av HR och tvärt om HR vet inte hur affären är kopplad till HR. Hur det nu är möjligt?! Relationen VD-HR är kärnan!

Vi kom fram till att nätverk mellan VDar och nätverk mellan HR-personer behöver blandas upp. Det är samarbetet däremellan som är själva grejen. Funkar det vilken hävstång det är för business!

Så det där med praktik på universitetet? Som det skulle vara så avgörande, och varför ska man behöva gå en praktisk ytterligare utbildning efter universitetet? Nej. Jag misstänker att det är själva jobbsökeriet som är problemet, eller behov av karriärrådgivning på universitetet. Kanske vånda inför vuxenlivet. Skiftet från skolgång till jobb är jobbigt. Dem jag har pratat med om utbildningen har sagt, när vi läste oavsett om det var sociologi eller psykologi eller ekonomi så är det själva sättet att tänka som vi tar med oss in i jobben. Att kunna formulera syfte, mål, metod, analys är något man använder även i praktiken. Så alla studenter som tycker de behöver läsa lite till, praktisera först, ta en kurs i något ytterligare - lägg tid på att jobba och söka jobb istället. Boka intervjuer med folk som jobbar och fråga. Be om hjälp! Boka med dem som har de jobb ni vill ha. Vad har de gjort? Daniel som skrev nästa debattartikel om längtan efter tydlighet på utbildningen blir min adept. Vi får se vad vi kommer fram till. Inte kommer jag förespråka praktik. Då kan man väl lika gärna jobba med lön. Jag kanske har helt fel och inte alls lyssnat in rätt på studenter och glömt att det är samma prefekt som fortfarande står och drar detaljer kring perception på Webers skala. Har jag skadats av det? Vad kunde jag fått istället? Säkert många bättre saker. Kanske var en dum idé att försvara något om det var dåligt? Måste ta reda på hur det ligger till egentligen. Det får jag snart.

Om Jens doktorsavhandling. Jo så här är det med ledarskap. Vi lägger för lite krut på tvärkommunikation mellan chefer och ledare. Bygger man om så att ex butikschefer ses oftare och tar bort hierarkierna, vilket han studerade på Apoteket, då händer det grejer. Det blir självförbättrande system. Låter som svärmintelligensen dykt upp igen? Flocking behavior.

Han ritade sociodiagram trots att han är KTH-teknologisk. Systemteori borde vara obligatoriskt på alla utbildningar. Men det finns säker de som hävdar att matte är viktigare. Innovation och hållbarhet var hans forskningsområde. Nu ska hans lärdomar sättas i praktiken...

Gerillan jobbar vidare...helt utan plan eller organisation. Vi hinner nog inte mötas före sommaren...vi smider vidare. Svenskt näringsliv blir sannolikt vår nästa attack - Vet alla företagsledare vilka krav de kan ställa på HR? Vi tror inte det!

Still got the blues

2008-05-08T13:41:00.000-07:00

Jaha. Det där med att skriva... Det har ju inte funnits mycket tid till det, och det är ju väldigt fint att inte ha tid. Eller hur? Tid till reflektion och eftertanke. Det är inte min stil heller. Helst ska det gå i 180 km/h och där emellan kan man sitta nere vid vattenkanten i Hägernäs och bara dricka ett par pilsner med grann-tanterna, flickorna eller schaviga fruarna som vi kallar oss. Nej, det är nog snarare så att jag har glömt bort min blogg helt och hoppats på att den ska försvinna i tomma intet. Men nu har den visst kommit upp i internetvimlet. Ja, då får jag väl hitt på nåt då!

Imorgon lunchar jag med Jens som just doktorerat färdigt på KTH. Jag får återkomma med vad han kom fram till. Han har i alla fall frågat mig vad jag tycker är nästa viktiga områden när det gäller ledarskap. Som om jag skulle veta det? Det trodde jag att jag skulle få reda på av honom.

Förresten. Läste ni om professorn som tycker att vi lägger för stor vikt vid att planera. HerreGud?? Jag blev paff! Hela min yrkesidentitet och gränsen till hela identitet vilar på planering och föreställningen kring hur mycket man vinner på att ha lite fantasi om vad som kan komma i framtiden och involvera dem som borde vara det. Alla ni som repar musik vet att man inte bara kan ta in allt i sista sekund, utan man måste börja i tid. Sen kan man improvisera fritt. Både och, annars går det helt åt skogen. Att bli professor det kräver väl ändå lite planering tänker jag? Men visst är det rock´n roll med en professor som säger sig inte planera eller ha mål.

Sedan kan man ha planer på 10 olika framtider, rockstjärna, professor, lärare, hemmafru, konsult, levnadskonstnär.... Undra hur han lyckades med sina saker, han måste väl ändå ha tänkt igenom sitt akademiska arbete. Chef är han också och finns det något värre än chefer som inte planerar utan kommer med grejer i sista stund. Nog 17 måste han ha planerat.

Eller är det som min nuvarande chef säger...Det kanske är nåt fel på oss?? Vi har en hangup på planer och processer. Skulle jag säga det till några av mina barndomsvänner så skulle de nog bara skratta! Men medan de gick planlöst på stan och kollade killar tränade jag 3 ggr/v, sjung i kör, spelade i band, keramikade och var allmänt manisk. Jag ville verkligen försöka gå fram och tillbaka mellan Åhlens och A-biljarden, men de var ju så trist!! Fast det blev ju landskapsarkitekter, socialarbetare och världsförbättrare av dem som gjorde det också, och några blev knarkare.

Jag håller med om att de här människorna som planerar att de ska "bli någon", de blir ju ofta lite tråkiga som personer. Dessutom är det så trist om de inte når dit och har försakat livet. Så kommer en sjukdom emellan, ett misslyckande och de som levde sina liv som om det var ett genrep inför det riktiga livet och så följer det inte planen, så vips blir de bittra när de bara nått halvvägs. Och så tråkigt de hade. Planen och målet måste väl vara att det ska vara givande om jag dog imorgon eller kanske redan idag? Lätt att säga, men hu... Sven drog till Afrika i 3 veckor, jag skulle ju kunna beklaga mig vilket jag gör, men visst kan man ha himla kul i Afrika land, fast man jobbar. Varje gång han åker tänker jag, Nu kanske det var sista gången... och jag undrar hur länge det ska pågå?? Hittills i 20 år. SÅ dumt!

Jag har lovat mig själv många gånger att ALDRIG uppträda. Men nu är det faktiskt så att "Du är 40 år", som min kompis sa. "Nu kan du göra precis som du vill!!"

Och visst är det skoj att spela och sjunga!! Det är ju The essence of life! Planen att bli rockstar finns ju alltid med och visst var det 24 år sen brorsan och jag lirade på rockSM och det blev ett totalt fiasko. Han vill antagligen att jag ska rekommendera hans websida kingkiefer.

Den sjungande diplomaten, låter inte det bättre än kingkiefer? Han fick ju i alla fall ta hand om Bildts dotter och lyckades förhandla upp taxipengarna till henne så att det skulle räcka till några öl till. "Jag är faktiskt 18 år". Jag har lobbat i 23 år för att få sjunga med min bror, men jag är för pipig i rösten. Shit. Där fick jag. Finns det ett syskonspår inom musikpsykologin? Vi är i alla fall inte storasyskon, som ska vara så himla fiffigt att vara. Mellanbarn och småsyskon kan också! ...fast säkert inte lika bra.

Nej. Jag återkommer kring vad Jens kom fram till.

2008-02-12T13:50:00.000-08:00

Meritum nätverket med över 300 års erfarenhet och jag har fått kontakt! Nu ska vi luncha, snacka gerillarörelse och se om vi kan göra något ihop. Är det sant att det behövs mer ledarskap för HR-folk, eller är det kanske bra som det är? Ja, det kanske är bra som det är då? Men jag möter allt för många som kan HR, vet vad som krävs men inte vågar riktigt. Vad är man rädd för? Att förlora jobbet eller?

Snackade med en konsultkollega idag om att när chefer blir inkallade och förlorar jobbet. När en enskild person får sluta, då finns inte samma stöd som i större organisationsförändringar. Man förväntas ta det som en man. Pratar man om det så mycket egentligen? VDn på det amerikanska eller tyska företaget byts ut helt utan förvarning. Så går det visst till i danskstyrda också, kanske också i svenska eller lokala små bolag också eller överallt.

Självklart är det en naturlig del av omorganisationer att människor får sluta och börja nya jobb. Men hur tas människorna omhand i de situationerna? Inte alls svarar många. Jo vi på HR ska visst göra nåt, men vi fick inget veta förrän efteråt och då är det lite sent att göra det proffsigt. Det jag talar om är inte när chefen misskött sig eller när man har haft problem med att leverera utan bara från en dag till en annan så får man sluta. I det här fallen hade de redan en coach som de talade med. Jag minns Yrsa Stenius bok kring hur hon kände när jobbet försvann som chefsredaktör på Aftonbladet. Hela hennes identitet försvann. Hon hade givit upp familj för jobbet och trott att alla de människor som omgav henne var hennes vänner. Flera av de tjejer som går program för att bli framgångsrika högre chefer, hamnar också på bänken. Det pratar de om på sina program. Duktiga flickasyndromet, bla bla bla bla. Alltid hennes eget fel. En rekryteringskonsult kallade det för Humanovasyndromet. Alla vill finna sig själva istället för att göra karriär när det är runt 40 och tackar nej till roliga uppdrag jag har. Kanske har de blivit rädda. Tagit det för personligt. Det här måste vi träna oss på!!! Inte hade vi det på våra träningskurser i ledarskap. "What lies in the feeling of loosing!" Mina 3 största misstag. Visst det har vi jobbat med.

Att möta människor som just fått sluta är en speciell känsla. Det spelar ingen roll att hela fabriken är nedlagd - man tar det personligt. Hur kan de göra så här mot mig??

Hur dum får människan vara tänker jag. Det här har ju inte med dig att göra...å kanske säger jag något i stil med.

-Men tror du att det här verkligen handlar bara om dig?

-Nej jag vet - det gör inte det, men det känns så!

Med lite coachning kan man undvika att personer hamnar i lägen där man bara sjunker ner i ett svart hål, drar sig undan, känner sig skamsen osv. Här spelar företagskulturen en jättestor roll! Hur reagerar alla andra? Har vi en portfölj med uppdrag för "idle" medarbetare och chefer till de hittar igen ett nytt jobb? För chefer på hög nivå är det än värre, för det blir så offentligt. Dessutom har personen vanligen jobbat hårt och då vet vi att man hamnar i ett postsyndrom, doktorspsykos ungefär som de som doktorerar gör när de skrivit färdigt sin avhandling. Det pratar man om. De är förberedda på sin depression. Det är okej att vara låg när man har äntligen blivit klart doktor. Kanske lite fint?! Men som hög chef?

Vid omorganisationer sitter människor som lett hela affärsområden plötsligt på bänken och ska inte ta det personligt hur man blir behandlad. Jag beundrar dem som inte gör det!

Är det naturligt eller? Att ständigt byta ut chefer är ett sätt att undvika lärande. Vissa landskulturer har en himla ovana att plocka bort personer istället för att ta reda på vad problemet är. Det sker inget lärande. Dessutom är det mer frekvent på crossborderroller och matriser som korsar flera ledder i organisationerna. Har de öppnat en enda bok i organisationsteori? Jag blir nästan arg när jag tänker på det. Hur kan man få leda stora organisationer utan att kunna dess inbyggda natur?

Samtidigt har jag funderat på om det är samma länder som inte tillåter att man bypassar. I vår svenska kultur har det alltid varit en framgångsfaktor att vid vissa givna situationer ska man bypassa. Alla svenskar gör det - men bara när det behövs. Vi ser det som naturligt. Hur är det med nästa generations medarbetare? Jag har svårt att se att man skulle ha samma kommunikationsmönster i framtiden, att inte tala med två våningar upp, huller om buller, men jag kan ha fel? ....Nej det kan jag inte. All forskning visar på motsatsen. Men titta på Kina. Antar att ledarskapet där innebär att man behöver hålla sig på sin nivå. Diktaturer är ju på intet sätt omoderna? "Den moderna diktaturen - så ser den ut! Ett föredöme?" Nej nu rycker det närmre...måste ta reda på hur det ligger till. Hovstede känns inte relevant längre.

Relationen chef medarbetare är under ständig omdaning. Precis som relationen man - kvinna. Min farmors generation gav bort sina barn för att de råkade gifta sig med fel. Till och med rebelliske Astrid Lindgren gjorde det. Tidsandan gör att samma människor förändras över hela livet.

Jag minns att prästen på farmors begravning sa. -Döm henne inte från hur det ser ut idag utan se henne från den tidsandan som rådde då. Och så är det väl med ledarskapet också - döm inte gamla chefer med värderingar från förr. Men jag måste forska i hur mycket gammalt som är okej? Vad är gammalt? Aukoritärt ledarskap måste väl ses som gammeldags farmorstänk. Men det verkar vara högst modernt. Se bara på Kinas framgångar.

En gång satt jag framför en affärsområdeschef i ett industriföretag som enligt honom själv ville bestämma. Jag vill vara chef för jag vill bestämma. Min far dog när jag var ung så jag har ett behov av att hävda mig. Självklart kände jag att det gnagde i mig....Jag fick upp en bild där jag såg hur han använde sin barndom som ursäkt för farmorslika stenåldersmetoder.

-Men då måste det betyda att du måste vara jävligt bra själv som måste bestämma allt! Och att dina medarbetare inte alltid lyder dig.

-Jo det är det som är problemet! De gör inte som jag säger. Jag behöver såna där som kan säga emot....

Är det i skärningen mellan olika åsikter som man vågar stå upp för, som utveckling sker...kanske till och med i autoritära kulturer. Friktion ger upphov till innovation och utveckling.

Men jag ser att vi hela tiden försöker undvika det...eller ser jag fel?

2008-02-05T15:31:00.000-08:00

Visst är det härligt att finna sina gamla vänner igen efter 15 år!! Idag har jag hittat Pierre i Frankrike, Novello i Illinios, Carla i Brasilien, Pablo från Chile hittade jag för några dagar sedan. Och nu ska vi fira midsommar ihop, med hundar ungar och allt! Är det inte häftigt att ha länken tvärsöver bara genom internet.

En vän till mig sa att Facebook gör människor till tamagoshiliknande varelser. Man ska mata, bekräfta, skicka filmer, kriga, highfiva, kramas osv. Jag håller med att jag blir lite hög på krigen men alla frågesporter med produkplacering som säkert har virus i som kommer emellan tycker jag är jobbiga. Just nu har jag slängt Hillary på Mattias som har gömt sig för mig sedan ett par veckor sedan. Jag har på vanligt sätt försökt skriva meddelande att han kan komma fram nu, men det funkar inte. Kanske det hjälper nu när han får Hillary i skallen?

Säga vad man vill men jag tycker att det är lite kul! Framför allt som idag när jag kunde lägga ut en film på hästar till Pierre som tycker att det är det fånigaste djur som finns. Man hittar så mycket skit och skitroliga saker på youtube.

Pratade med en kompis som jobbar i ett stort globalt industriföretag i Sverige där cheferna har problem att motivera medarbetarna. Känns ibland som stora företag är de sista instanserna in i det nya moderna ledarskapet. Min kompis undrade hur det kommer det sig att chefer som har totalt ointresse av människor lyckas bäst i karriären? Det är nästan ett krav menade hon. Jag minns att min pappa sa samma sak om sjukvården - du ska inte vara intresserad av patienter om du ska göra karriär inom sjukvården. Du ska forska och ägna så lite tid med patienter som möjligt. Hm! Nu vaknade min tjejalotta! Bäst att springa upp!

Vart går gränsen mellan svärmintelligens och ledarskap??

2008-01-31T15:50:00.000-08:00

Jag har funderat på en sak idag. Vart går egentligen gränsen mellan svärmintelligens och ledarskap? Hur mycket kan man lita på processen och hur mycket måste man styra upp med ledarskap eller management?För 15 år sedan satt jag och grubblade på samma sak och har väl kommit en liten bit längre i mina funderingar. Då fanns det bara en organisation som på allvar försökte ta bort ledarskapet (trodde man) för att man upplevde företeelsen ledarskap som odemokratisk. Man försökte till varje pris bekämpa fåtalsvälde och maktkoncentration och ville skapa en gräsrotsdemokrati.

Jag undersökte vad som händer om man bara släpper taget och försöker undvika allt vad ledarskap och management heter. Alla ska få komma till tals, torg-demokrati! Gissa vad som hände??

Jo det blev inte den där tjusiga svärmintelligensen som man talar om i Söndagsnumret av DN och som också Arie De Geus pratar om fast han kallade det för flocking behavior. Det som istället hände var att det blev en djungelns laglöshet. Michels järnhårda lag om att makt har en naturlig fallenhet att söka sig uppåt blev verklighet. Till slut när organisationen fått ett partistöd på 10 miljoner blev det ohållbart. Man var tvungen att sätta av en hel kongress för att bara diskutera organisationsfrågorna. Nu kanske ni har gissat vilken organisation det var - Miljöpartiet.

Organisationsteoretikern Abrahamsson fångade upp att Miljö partiet de Gröna var den enda organisation som på allvar vågat sig på experiementet att skapa en gräsrotsdemokrati. De kom ganska långt men hade totalt bortsett från funktionen av ledarskap och management. Visst är det intressant att fundera på hur långt ut man vågar flytta tilliten? Kan medarbetarna som möter kunderna verkligen ta ansvaret? Demokratiprocesser och kundnytta blir ofta två processer som liknar varandra. Det handlar om empowerment, om delaktighet, om känslan att förstå sin roll, om effektivitet och att leva för att varje dag ska bli en lite bättre värld. Samma principer gäller i demokratiseringsprocesser som i kundförbättringsprocesser.

I en organisation där man inte har en svärmintelligens blir det svårt att få saker gjorda. Vad händer då man inte får röra sig fritt i hierarkierna? Vi rör oss naturligt runt en uppgift som företaget har och löser uppgiften som ett självspelande piano. Men hur mycket ledarskap och hur mycket tillit ska man våga ha? När tilliten inte finns där, när det positiva som ett team kan skapa glider över till att vara lika negativ kraft som den potentiella positiva. Vad händer då? Marianne Fredriksson och hennes dotters bok handlar just om det (De tolv edsvurna, eller vad den nu hette). Den beskriver ganska hemskt vad som händer i negativa team. Det är spännande att rota lite i.

Som många gånger förr när man rotar kommer det som en blixt från ovan....Jag fick ett mail av en gammal kompis Dawn från USA som jag fick kontakt med via dessa nya tekniker som facebook och Linked In. Hon har doktorerat på The dark side of leadership. Hon ska vara på Bath University. Spännande som tusan! Henna måste jag bara träffa igen! OM ni vill ser jag till att hon delar med sig av det hon kan.

Richard Scase har just kommit ut med boken the Corporate Zoo. Vad är det frågan om ?? Fick en respons på ett inlägg i tidingen chef om att det där med emotions hör hemma i Zoologin.

Ja, men det är fan som på Zoo, sa en högt uppsatt chef. Varje möte pratar vi om public hanging. "Vem ska vi hänga för det här?" Hmm. Är det ytterligheten på skalan åt andra hållet. Hur ser det ut i mitten?

Visst går det att planera och designa lärprocesser som stärker svärmintelligensen.....men de flesta har inte tid!? Konstigt??

Anna Jonsson har skrivit sin avhandling om IKEAs lärkultur. Den ska jag bara läsa!! Jörgen Hansson och jag tillsammans med en massa andra konsulter från MiL Institute skrev en bok om självstyrt lärande SML 1996. Cunninghams bok fanns då. Men det saknades en bok på svenska och lustigt nog blev den sedan översatt till engelska. IKEA använder SML och vår bok. Otroligt hedrande! I ett uppdrag på Nordea hade vi 26 självstyrande coachgrupper och det ryktas att den delen av banken har ett sjuhelsickes drag i businessen. Det är inte så dumt att låta organisationen sköta sitt lärande själva! Konstigt att inte fler gör det oftare.

Precis lika konstigt som att cheferna inte har tid att prata med sina medarbetare i 15 min 1 gång i månaden.

Men visst var det så att man bara pratar i genomsnitt 7 minuter med sina egna barn varje dag, enligt någon undersökning. Nej Nu ska jag läsa Christers bok om dialog! Hur svårt kan det va?? Och imorgon ska jag i alla fall prata i 10 minuter med mina barn var. Det blir 30 minuter det!

2008-01-28T14:22:00.000-08:00

Idag kom Christer Ackermans nya bok i brevlådan! Tack Christer!! Det ska bli himla kul och spännande att läsa den från en sida till en annan. Ledarskap och chefskap ur chefens synvinkel framifrån och bak och en ur medarbetarens bakifrån och fram. Genialisk förpackning - ungefär som sportbilagan och jobbilagan i DN.

För visst är ledarskap till stor del en relation och inget annat. Snackade med en dansk kollega om det där med danskt management och svenskt. Hur vi upplever saker olika. Där är det inte okej att bypassa inte!

Det måste betyda att ni använder mest mgmt eller? Ja kanske? Kan jag bli kompis på facebook med någon i hierarkin över mig? Är det bara i företag som det inte råder freedom of speach? På facebook skriver vissa arbetsgivare att det som står där kan skada företagets varumärke så se upp med vad ni skriver. Varför inte skriva - Hipp hipp hurra! Jag jobbar i ett företag som kan ha kvar relationerna långt efter min död dvs när bouppteckningen ska göras. Facebook kan ju också skapa varma nära communties inom företagens gränser. Visa ett mänskligt ansikte. Relationsglädje! Hur ska chefer som inte gillar bypassing hantera det? Klarar de medarbetarskap och relationer?

Hur transparent klarar företagen att bli i framtiden tack vare facebook? Vissa blir rädda och tappar tilliten när informationen flödar fritt. Men vad är det rädda för egentligen? Är det inte bara så att det som redan finns plötsligt syns för alla. Till och med för den som man inte fick nå pga bypassingsprinciper. Vilken demokratiseringsmöjlighet! Inte undra på att en nära bekant från regeringskansliet sa "våga vägra nätverk"!

Hur går det...får du några kommentarer kring HR?

2008-01-25T04:10:00.000-08:00

Det kommer lite spontana kommentarer till min mail och några undrar om jag fått någon reaktion på debattartikeln i Personal och Ledarskap.

Jo då! Några reaktioner har kommit in och handuppräckning till mångfald, ledarskap och branding. Vill du vara med i gerillagruppen? Jag har ingen aning om vad vi ska göra, men det kommer vi säkert på.

HR är bättre än vad vi själva tror och har större koppling till affärerna än vad vi själva har en aning om! Det sköts av fler än de på personalfunktionerna och handlar inte alls bara om städning även om det är en viktig del - man skulle lika gärna kalla det för toppning av laget! Vi kanske behöver bli bättre på att kontinuerligt damma istället för dramatiska storstädningar för att vi inte hållt efter.

Igår var jag var på Mercuri Internationals utnämning av årets säljledare årets Mercuri och fick HRs tyngd ännu mer bekräftad. Förra årets vinnare VD från Danske Bank berättade, inte så förvånande, att i stort sätt alla företag inom finansmarknaden har samma produkter. "Vi kopierar varandras erbjudande hej vilt. Här finns ingen patent! Det är medarbetarna det hänger på!" Då blir rekrytering, utveckling, kultur, organisationsförändring, omvårdnad, coaching och ledarskap det som skiljer vinnaren från förloraren och snabbt ska det gå. Krav på snabbhet illusterades i ett antal filmer i olika varianter kring livet på savannen. Vill du bli lunch eller äta lunch? En schweizisk Dr Dirk Zupancic visade intressanta skillnader på hur man jobbar på framgångsrika och mindre framgångsrika företag när det gäller försäljning ex skillnaden mellan farming och hunting av kunder - det var HR rakt igenom! Det finns en stor potential att ta ut!

Han som vann årets Mercuri Torbjörn Eriksson från Tools var ingenjör från KTH och pratade om beteendepsykologi, team, rekrytering, struktur kring arbetssätt, helhet och säljkultur. Det han var mest stolt över var kompetensutvecklingsinsatserna och säljprogrammet! Om inte det är HR då vet jag inte vad?!

De andades i rummet vid några tillfällen att även de inom försäljningsskrået var oroliga för att försäljning inte har tillräckligt stor vikt i våra ledningar och inte heller är affärskopplade!?

Jag fick även bekräftat från Dr Dirk Zupancic att många företag saknar dokumenterade aktuella säljstrategier och struktur för vilka kunder de ska jobba med. Verktygen finns men knepet är att få till en beteendeförändring så att de används. Är det HR? Tack Mercuri International för en helbra dag!

På rasten talade jag med en som var säljare i ett bolag som just fusionerats. Där handlade om att gilla läget eller dra! Det var beskedet som kom från ledningen. Hur smart är det? McKinsey i all ära är bra på rapportering och lägga strategier men hur är det när strategin är lagd och powerpoint presentationen på 500 sidor är levererad? Tänk om HR tog lite ton och var med där, kanske tillsammans med försäljning! Ibland undrar jag om McKinsey tar ifrån högsta ledningens egen förmåga och självförtroende så att de inte tror att de med hjälp av sina medarbetare kan skapa de nya förutsättningarna? Eller är konsulttjänsterna illa köpta utan nästa steg? Mitt rastsällskap kommer nog sälja på i samma anda till samma kunder, men vad synd att inte få känna sig involverad utan snarare ifrågasatt.

En gång när jag var i London på ett seminarium träffade jag en indier som jobbade på ett stort kemiföretag. Där frågade högsta ledningen under ed och sekretess de högsta 70 cheferna om råd inför en fusion. Ska vi eller inte? I så fall vilken? Det blev ett glassföretag eftersom man var beroende av snabba leveranser. När fusionen var beslutad hade alla tankar redan tänkts och man kunde snabbt sätta igång och jobba konkret med implementering. Har inte ni också bilden av att indier är väldigt smarta?

HR människor vi är hur bra som helst!

2008-01-23T16:54:00.000-08:00

Ja en blogg kanske...? På vinst och förlust skickade jag in en debattartikel till tidningen Personal och Ledarskap. Min första debattartikel i livet. Kommentarer kring debattartikel har redan börjat dimpa in! Kul eftersom jag inte ens fått tidningen själv. Ska bli spännande att höra vad ni säger och se tidningen också för den delen.